Vad är förlossningsdepression?
En graviditet innebär stora förändringar i hormonbalansen hos en kvinna. Nivåerna av östrogen (kvinnligt könshormon) och progesteron ökar kraftigt. Dessa substanser har stor inverkan på humör, fysiologi och beteende.
Efter förlossningen sjunker nivåerna av östrogen och progesteron kraftigt, bland annat eftersom livmoderkakan – som bidrar till hormonproduktionen – lämnar kroppen.
I det här skedet kan vissa kvinnor känna sig ovanligt ledsna, trots att barnet förväntas framkalla lyckokänslor.
Att känna sig ”låg” under en kort tid efter förlossningen är ganska vanligt. Men om nedstämdheten håller i sig i flera veckor eller längre kan det vara fråga om en förlossningsdepression (post partum depression, eller PPD).
Hur många får förlossningsdepression?
En svensk metastudie (en större undersökning som sammanställer data från många olika studier) från 1996 visade att 17 % av alla som nyligen fött barn drabbas av förlossningsdepression.
Enligt amerikansk statistik är siffran 10 till 15 %, om man endast räknar så kallade egentliga (allvarliga) depressioner. Om man även inkluderar lättare depressioner stiger förekomsten till 20 % – en av fem kvinnor.
Med stor sannolikhet finns även ett mörkertal, det vill säga ett okänt antal kvinnor som inte söker vård för sin nedstämdhet och som inte fångas upp i statistiken.
Det finns ofta ett socialt tryck på att nyblivna mammor ”ska” vara lyckliga. Därför kan depressiva känslor väcka skuld och skam hos den drabbade kvinnan och hindra henne från att söka hjälp.
Symtom på förlossningsdepression
En förlossningsdepression ser ungefär likadan ut som en ”vanlig” depression. Den viktigaste skillnaden är att den drabbade är gravid eller nyligen har fött ett barn. Symptomen är alltså välkända:
• Nedstämdhet • Sorgsenhet • Initiativlöshet, svårt att få saker gjorda • Apati • Nära till gråt • Sömnförändringar (sover för mycket eller för lite) • Aptitförändringar (äter för mycket eller för lite) • Ångest, oro • Irritabilitet, omotiverad ilska • Svårt att fokusera • Självmordstankar eller generella tankar på döden • Självskadebeteende • Låg självkänsla
Vem som helst kan uppleva ett eller flera av dessa symptom då och då utan att lida av depression eller PPD. Det är varaktigheten som är avgörande – flera av symptomen ska ha förekommit i minst två veckor i följd.
(Tidslängden bör dock tas med en nypa salt, eftersom den varierar mellan olika psykiatriska diagnosmanualer. Poängen är att depression, oavsett typ, inte handlar om tillfälliga humörsvängningar utan om ett tillstånd som håller i sig över en längre tid.)
Orsaker till förlossningsdepression
Den nyblivna modern har en annan uppgift än att ge näring åt ett växande foster: hon ska knyta an till (skapa känslomässiga band) och börja amma sitt nyfödda barn.
För dessa beteenden är andra hormoner – oxytocin och prolaktin – viktigare än östrogen och progesteron, som ju ”peakar” under graviditeten. Oxytocin gör det lättare att uppleva närhet och kärlek till barnet, och prolaktin stimulerar mjölkproduktionen och ett omvårdande beteende. De borde alltså ha positiva effekter på kvinnans välbefinnande.
Men hos vissa kvinnor verkar den här hormonomställningen fungera dåligt. En del forskare tror att detta kan bidra till förlossningsdepression. Ett tecken på det är att PPD ibland tycks hänga ihop med svårigheter att producera bröstmjölk, vilket kan tyda på lågt prolaktin.
Vid alla typer av depressioner är det även viktigt att titta på psykosociala orsaker, det vill säga tankar, känslor och nära relationer hos den drabbade. Att få barn kan sätta igång många känslomässiga processer. Upplevelsen kan väcka minnen från mammans egen barndom och förändra relationen till partner, föräldrar, barn, vänner och kollegor.
Oplanerade graviditeter kan innebära ekonomiska och andra materiella stressfaktorer, som också kan påverka humöret.
Även fysisk utmattning och sömnbrist kan bidra till nedstämdheten. Graviditetet och förlossning innebär stora påfrestningar på kroppen, och nyblivna föräldrar får sällan sova så mycket som de behöver den första tiden.
Genetiska faktorer kan spela in. Kvinnor med släktingar som lidit av PPD löper större risk att själva drabbas.
Tidigare depressioner och annan psykisk ohälsa är en ytterligare riskfaktor. Risken för PPD ökar om modern har varit deprimerad tidigare i livet.
En liten andel mödrar kan få problem med sköldkörteln några månader efter förlossningen. Av okänd anledning slutar kroppen att producera tillräckligt med sköldkörtelhormon, vilket i sig kan orsaka depression.
När går förlossningsdepression över?
Få studier har tittat på prognosen för PPD, det vill säga hur möjligheten till tillfrisknande ser ut på längre sikt. Pålitlig statistik tycks saknas på detta område.
Det sägs ibland att förlossningsdepression är övergående – att den läker ut av sig själv med tiden. Å andra sidan fann en studie att varannan kvinna med PPD fortfarande led av vissa depressiva symptom två år efter förlossningen.
Den som en gång drabbats av PPD löper större risk att bli deprimerad vid framtida graviditeter än andra kvinnor.
Behandling av förlossningsdepression
Enligt en amerikansk studie bör psykoterapi (samtalsterapi) alltid testas som första behandlingsalternativ. Det finns starkt vetenskapligt stöd för att psykoterapi är en effektiv åtgärd vid förlossningsdepression.
Mindler förmedlar kontakt med legitimerade KBT-behandlare genom videosamtal. Ingen väntetid, vanligt patientavgift & frikort gäller.
Klicka här för att ladda ner appen.
Medicinering med ”SSRI” (antidepressiva läkemedel) förekommer. Studier pekar på att barnet inte får i sig några mätbara mängder av sådana preparat via bröstmjölken. Viss försiktighet är ändå att rekommendera, och samtalsterapi bör i de flesta fall prövas innan man övergår till läkemedelsbehandling.
I de sällsynta fall där sköldkörtelproblem orsakar depressionen bör givetvis medicinering med sköldkörtelhormon testas i första hand.
Skillnader och likheter mellan förlossnings- och graviditetsdepression.
Tidigare trodde många att den här typen av depression endast kan starta efter att mamman har fött barnet. Därför kallas tillståndet på engelska ofta för post partum depression (ordagrant ”efter förlossningen-depression”).
Men en tredjedel av alla förlossningsdepressioner startar redan under själva graviditeten. Det kan därför vara svårt att skilja på graviditets- och förlossningsdepression. I den här artikeln görs i regel ingen skillnad på ”före” och ”efter”. Orsaker, symptom och behandling är likartade oavsett när problemen uppstår.
Andra psykiska besvär i samband med graviditet
Den här artikeln fokuserar främst på graviditets- och förlossningsdepression, men det är värt att notera att en blivande eller nybliven mamma också kan drabbas av andra former av psykisk ohälsa.
Vid en förlossningspsykos kan mamman få vanföreställningar, det vill säga en felaktig verklighetsuppfattning. Hon kan tänka, känna och bete sig på sätt som hon aldrig skulle göra i ett friskt tillstånd. Detta kan i vissa fall innebära en fara för barnet. Det är därför viktigt att både behandla modern och se till så att barnet är i trygga händer.
En studie från 1998 jämförde hur många nyblivna mammor som sökte vård för psykotiska symptom jämfört med andra kvinnor, som inte nyligen fått barn. Skillnaden mellan båda grupperna var mycket liten. Det verkar alltså som att graviditet och förlossning i sig inte ökar risken för att en kvinna ska utveckla psykos.
Även OCD-symptom (tvångstankar och tvångshandlingar) kan förekomma, till exempel tvångstankar om att skada barnet. Detta innebär i regel ingen risk för barnet – mamman agerar inte ut fantasierna, även om de kan innebära ett stort mentalt lidande.
Ångest kan också finnas med i sjukdomsbilden.
Pappan/partnern och andra i familjen kan bli deprimerade i samband med graviditet och förlossning. Många psykoterapeuter menar att individerna i en familj hänger ihop och bildar ett så kallat familjesystem, där alla påverkar varandra. En person i familjen kan uttrycka känslor som egentligen tillhör någon annan i ”systemet”. Om pappan/partnern eller någon annan nära anhörig insjuknar i depression kan familjeterapi vara ett bra behandlingsalternativ.
Vissa kan utveckla PTSD, posttraumatisk stress, efter att ha fött barn, framför allt om förlossningen inneburit en fara (verklig och/eller upplevd) för mamman eller för barnet.
Test för förlossningsdepression
Inom psykiatrin används ibland Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS), ett frågeformulär som kan göra det lättare att ställa rätt diagnos. Formuläret i sig räcker dock inte för att avgöra om en kvinna lider av förlossningsdepression; en läkare måste tolka resultaten och göra en egen bedömning. EPDS är alltså inget användbart självtest.
Men vi kan tipsa om vårt generella depressionstest, klicka här för att komma till testet. Test tar ca 1-2 minuter och svar ges direkt.