Diagnoskoder

Vad är en diagnoskod?

En diagnoskod inom sjukvården är en kod som används för att beskriva en patients sjukvårdstillstånd på ett standardiserat sätt. Den hjälper till att dokumentera, klassificera och kommunicera olika sjukdomar och hälsotillstånd inom vården.

Varför används diagnoskoder?

Diagnoskoder är obligatoriska för all verksamhet inom hälso- och sjukvårdssystemet, för att kunna kategorisera och förstå patienternas problematik. Diagnoskoder ingår i all journalföring för att säkerställa säker sjukvård.

Vad är skillnaden på en specificerad och en ospecificerad diagnos?

En ospecificerad diagnoskod betyder att psykologen klassificerar vilket område ditt problem hör - till exempel depression eller ångest - men att psykologen behöver mer information för att bedöma din problematik. Den ospecificerade diagnoskoden är alltså en spegling av de symtom du kommer med, och inte en ställd diagnos.

En specificerad diagnos betyder att din psykolog kunnat rama in ditt tillstånd närmare, till exempel vilken typ av ångest eller vilken svårighetsgrad av depression du lider av.

Båda är helt vanliga och vi uppdaterar alltid diagnoskoden när vi vet mer.

Känner du inte igen dig i den diagnos som ställts?

Ibland kanske man inte känner igen sig i den diagnos som ens psykolog eller läkare har ställt, eller att man reagerar på namnet på diagnosen. Det kan finnas flera anledningar till detta. En anledning kan ju såklart vara att fel diagnos har ställts. Det är inte helt ovanligt eftersom att diagnosen bara är enligt bästa bedömning och det inte finns några fullt pålitliga sätt att ställa en diagnos för psykisk sjukdom.

Men det kan också ha att göra med att man gör antaganden eller har förutfattade meningar om vad diagnosen innebär, som kanske inte helt stämmer. Ett exempel kan vara depression som kan ta sig så många uttryck och kanske har man haft en anhörig som var djupt deprimerad. Då kan man ha bilden av en depression som att man blir totalt oförmögen att göra ens de enklaste uppgifterna, och missar att många med depression lever i mångt och mycket fungerande liv även om de mår dåligt.

Om man inte känner igen sig i den diagnos som ställts kan det också vara lätt att man blir upprörd över det och inte vill träffa sin psykolog eller läkare igen. Vår rekommendation är att du gör tvärtom och berättar för den som ställt diagnosen att du inte känner igen dig i den, och gärna varför. Är det här på Mindler, kan din psykolog också få tillfälle att förklara närmare varför hen tänkte att denna diagnos stämmer. Förhoppningsvis kommer ni fram till något tillsammans, antingen att en ny diagnos ställs som du bättre känner igen dig i, eller att du förstår varför diagnosen ställdes och nu kan förlika dig med att den stämmer.

Men ifall ni ändå inte skulle komma överens, kan man alltid be om att få en “second opinion”. Här på Mindler gör du det lättast genom att helt enkelt boka in dig till en annan psykolog och berätta att du inte håller med om den diagnos som ställts och vill höra någon annans bedömning.

Vanliga diagnoskoder

Ångestsyndrom (F41)

F41.0 – Paniksyndrom (episodisk paroxysmal ångest)

Personer med paniksyndrom är rädda för att få panikattacker. Man har haft panikattacker tidigare och är nu rädd för att få dem igen. Kanske är man i någon mån rädd för själva attackerna, eller mer rädd för vad man tänker att attacken eller symtomen kan innebära. Vanliga rädslor är rädslan att få en hjärtattack eller att man håller på att bli galen. Man tolkar symtom på ångest, som att det är något farligt som händer, vilket gör att man får fler symtom.

Man bedömer om patienten har paniksyndrom med eller utan agorafobi (F40.0). Om patienten bedöms ha agorafobi, handlar det om att man är rädd för att få panikattackerna eller andra “pinsamma” symtom på specifika platser. Det handlar oftast om att få det ute bland folk, t.ex. i mataffären, på bio, i en kö, på en bro, på tåg eller buss, eller när man kör bil. Då är man oftast rädd för att man ska bli fast där ute eller att man ska tappa kontrollen. Och i slutändan att detta ska kännas pinsamt.

F41.1 – Generaliserat ångestsyndrom

Personer med generaliserat ångestsyndrom (GAD) har stora svårigheter med oro. Ofta har man haft en tendens att oroa sig genom större delen av livet. Men för en del är det ett problem som dykt upp på senare tid. Oro dyker upp om allt möjligt och ofta är upplevelsen att när man väl slutat oroa sig för något så börjar man oroa sig för något annat. Oron blir så påtaglig att den ofta ger upphov till ångest eller andra symtom som sömnsvårigheter, trötthet, eller muskelspänningar. För vissa är det dock inte så tydligt att man oroar sig, och man känner istället mer av en malande känsla av oro som inte riktigt vill ge med sig.

F41.8 – Andra specificerade ångestsyndrom

Psykologen har bedömt att du inte uppfyller kriterierna för ett av de fördefinierade ångestsyndromet (social fobi, GAD). Men fokus för behandlingen bedöms vara problem med oro, ångest eller rädsla.

F41.9 – Ospecificerat ångestsyndrom

Psykologen har bedömt att ditt huvudsakliga problemområde handlar om ångest, oro eller rädsla, men anser sig inte ha tillräckligt med information för att specificera dessa problem.

Fobiska ångestsyndrom (F40)

F40.1 – Social fobi (social ångestsyndrom)

Personer med social fobi är rädda för sociala situationer. De är rädda för vad andra ska tycka om dem, eller hur de ska reagera på det man säger och gör. Social fobi kan vara generell eller specifik. En person med generell social fobi är rädd för de flesta sociala situationerna, medan en med specifik social fobi kanske endast är rädd för en situation, t.ex. att tala inför publik, eller få ordet på ett möte. P.g.a. rädslan är det vanligt att man undviker ett eller flera sociala tillfällen. Om man inte undviker dem kanske man gör något för att hjälpa en att stå ut, som att kolla upp vilka som ska komma på en fest, aktivt leta efter saker att säga, ha på sig en tjockare tröja för att andra inte ska se att man svettas.

Reaktioner på svår stress och anpassningsstörningar (F43)

F43.0 - Akut stressreaktion

Akut stressreaktion är precis som PTSD (F43.1) en reaktion på något traumatiskt. Det som skiljer den från PTSD är framför allt hur lång tid som gått sedan traumat skedde. Och de diagnostiska kriterierna kan variera beroende på diagnostiskt symtom. Reaktionen kan vara en övergående känsla av förvirring och vigilans som går över inom några timmar eller dagar. Det kan också handla om ett förstadie till PTSD som kan behöva behandling, om det gått några dagar sedan traumat skedde.

F43.1 – Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)

En person med PTSD har varit med om något väldigt skrämmande där det kändes som att det var fara för ens liv, eller man var extremt utsatt, som misshandel, sexuella övergrepp, bilolycka o.s.v.. Alla som varit med om sådana händelser utvecklar dock inte PTSD. Det är vanligt att trauman kommer att påverka en på något vis, men vid PTSD handlar det om att minnen återkommer på ett plågsamt vis, via flashbacks, mardrömmar eller liknande. Då minnena är så obehagliga blir det då lätt att man på något vis försöker undvika dem, antingen genom att försöka trycka bort dem eller undvika saker som påminner en om det hemska som skedde. PTSD påverkar en på många sätt där det kan vara svårare att känna glädje, känna kontakt med andra människor, eller att man känner sig ständigt på sin vakt. Om du undrar om ett symtom kan vara kopplat till din PTSD, kan du fråga din psykolog.

F43.2 – Anpassningsstörning

Anpassningsstörning är en diagnos som kan låta mer allvarlig än vad den är. Personer med anpassningsstörning har varit med om någon förändring i livet, t.ex. att man förlorat sitt jobb, flyttat, att en relation tagit slut. Man har därefter haft svårt att anpassa sig till denna förändring. Även om förändringen var önskad så har det tydligt påverkat en, och man kan känna oro, ångest och/eller nedstämdhet. Man är också upptagen vid denna förändring på något vis, vanligen genom ältande.

F43.8 – Andra specificerade reaktioner på svår stress

Denna diagnos betyder att du antingen varit med om någon svår händelse i livet som fortfarande påverkar dig, eller att du haft en långvarig belastning eller långvarig stress. Din psykolog har uteslutit diagnoser som t.ex. PTSD. Utmattningssyndrom är en underkategori till denna diagnos, och det skulle kunna vara så att psykologen bedömt att du har symtom på utmattning.

F43.8W – Andra specificerade reaktioner på svår stress än utmattningssyndrom

Om du fått denna diagnos är det troligt att psykologen bedömt att du har symtom på utmattningssyndrom, men har aktivt uteslutit just den diagnosen.

F43.9 – Ospecificerad reaktion på svår stress

Denna diagnos ska ställas när behandlaren uppfattar att anledningen till att du sökt hjälp är för att du varit med om en svår eller stressande livshändelse, eller haft långvarig stress. Detta kan handla om att ha varit med om skilsmässa, förlorat ditt jobb, flyttat till ett annat land, blivit utsatt för våld, varit med om en olycka, haft hög belastning på ditt jobb under längre tid o.s.v. Din psykolog anser sig däremot inte ha tillräckligt med information för att ställa en mer specifik diagnos.

Depressiva episoder (F32)

F32.0 – Egentlig depression, lindrig episod

Vid depression känner man sig ofta nedstämd, ledsen eller väldigt trött. Man har i någon mån ofta tappat glädje och intresse för saker man tidigare tyckte om. Andra symtom som sömnsvårigheter, förändrad aptit, ältande, oro/ångest, och tankar om att inte vilja leva, är också vanliga. Vid lindrig episod kan man ofta upprätthålla livet som vanligt, man jobbar och tar hand om sitt hem. Det kan dock kännas kämpigare än vanligt.

F32.1 – Egentlig depression, medelsvår episod

Vid depression känner man sig ofta nedstämd, ledsen eller väldigt trött. Man har i någon mån ofta tappat glädje och intresse för saker man tidigare tyckte om. Andra symtom som sömnsvårigheter, förändrad aptit, ältande, oro/ångest, och tankar om att inte vilja leva, är också vanliga. Vid medelsvår episod har man ofta mycket symtom och känslan av nedstämdhet brukar vara extra påtaglig. Initiativlöshet är vanligt vilket gör det svårt att få saker gjorda. Många klarar ändå av att jobba, men efter jobbet kanske man inte gör mer än basala rutiner och större delen av fritiden spenderas kanske i soffan.

F32.9 – Egentlig depression, ospecificerad

Vid depression känner man sig ofta nedstämd, ledsen eller väldigt trött. Man har i någon mån ofta tappat glädje och intresse för saker man tidigare tyckte om. Andra symtom som sömnsvårigheter, förändrad aptit, ältande, oro/ångest, och tankar om att inte vilja leva, är också vanliga. Har du denna diagnos har du troligen sökt hjälp för depressiva symtom, men din psykolog anser sig inte ha tillräcklig information för att bedöma hur svåra dina besvär är.

F34.1 - Dystymi

Dystymi är en form av kronisk depression. Den är mildare i symtom om man jämför med en depressiv episod (egentlig depression). Men den är mer långvarig och det är vanligt att man har haft dessa besvär i många år, ofta ända sedan tonåren. Därför har man ibland blivit i någon mån van vid att ha en lägre grundstämning och kanske inte uppfattar det så tydligt som att man är nedstämd, utan mer som en del av hur man är. Dystymi är däremot behandlingsbart och både KBT och antidepressiva kan vara hjälpsamma.

Tvångssyndrom (F42)

F42.0 – Tvångssyndrom med huvudsakligen tvångstankar eller tvångshandlingar

Vid tvång känner man att man inte kan låta bli att tänka på vissa saker, eller göra saker om och om igen. Det är vanligt att folk i allmänhet har vissa tvångsmässiga beteenden utan att uppfylla kriterierna för tvångssyndrom. Några vanliga saker där är att kolla dörren eller spisen flera gånger innan man går hemifrån. Vid tvångssyndrom har tvånget tagit över så pass att man lider av det eller att man spenderar så pass mycket tid på det att blir tydligt störande i livet.

Tvång kan handla om många olika saker. Det kan handla om att tvätta händerna ofta och länge, vara rädd för att bli smittad av sjukdomar, att man känner att man måste tänka över scenarion om och om igen för att försäkra sig om att man inte gjort något fel, eller en mängd andra saker.

F42.4 – Excoriation (skin-picking) disorder

Vid denna diagnos drar man eller river i sin hud så pass att det blir skador på den. Beteendet upplevs som tvångsmässigt och är svårt att sluta med.

Somatoforma syndrom (F45)

F45.2 – Hypokondri

Hypokondri beskriver en överdriven oro över tanken på att ha en allvarlig sjukdom. Vanligen reagerar man på kroppsliga signaler, t.ex. pulsen, spänningar i bröstet. Eller så kan oron triggas av att läsa eller höra historier om personer som fått allvarliga sjukdomar. Man fastnar sedan ofta i så kallade säkerhetsbeteenden där man kontrollerar kroppen, kanske kollar pulsen, söker försäkran från andra eller söker på internet om olika symtom.