Vad är ADHD?
ADHD är en förkortning av engelskans attention deficit hyperactivity disorder. På svenska heter det egentligen uppmärksamhets- och hyperaktivitetsstörning, men det är få som använder den termen och förkortningen ADHD är idag ett vedertaget begrepp.
ADHD är ett neuropsykiatriskt tillstånd som innebär att man har svårt att koncentrera sig och/eller svårigheter gällande hyperaktivitet, rastlöshet och impulsivitet. Man brukar säga att ADHD är en utvecklingsrelaterad störning, vilket innebär att hjärnan i ett tidigt skede, ofta i fosterstadiet, utvecklats annorlunda från normen. Det kan bero på olika orsakar som diskuteras längre ned i artikeln, men oftast har det med ärftlighet att göra.
Historiskt sett har ADHD-liknande svårigheter beskrivits enda sedan 1800-talet och varit associerade med fördomar om dålig uppfostran och bristande moral. Det var inte förrän på 1980-talet som fokus började läggas på uppmärksamhetssvårigheter och diagnosen började ta den form som den har idag. Först under 1990-talet så började man betrakta ADHD som ett tillstånd som även kan förekomma hos vuxna, och inte bara barn.
I den senaste versionen av DSM, den diagnostiska manual som används för att diagnosticera ADHD, beskrivs tre huvudtyper av ADHD som kan förekomma:
ADHD med huvudsakligen uppmärksamhetssvårigheter.
ADHD med huvudsakligen hyperaktivitet/impulsivitet.
ADHD kombinerad typ med både hyperaktivitet/impulsivitet och uppmärksamhetssvårigheter.
ADD - en form av ADHD
Många undrar vad som skiljer tillstånden ADHD och ADD åt och det kan vara förvirrande med de många förkortningar som finns inom sjukvården. Förvirringen beror på att det finns två diagnostiska system och i det ena (ICD) kallas ADHD med huvudsakligen uppmärksamhetssvårigheter för attention deficit disorder (ADD). Denna fristående diagnos existerar inte i DSM-systemet, utan kallas där “ADHD med huvudsakligen uppmärksamhetssvårigheter”. Man kan alltså säga att ADD är en form av ADHD.
Diagnoskriterium och vanliga symtom
I den diagnostiska manualen DSM listas de symtom som är vanliga vid ADHD. Kriterierna är att barn ska uppfylla sex av symtomen gällande ouppmärksamhet eller hyperaktivitet/impulsivitet för att en diagnos ska kunna ställas. För vuxna eller tonåringar över 17 år gäller att minst fem symtom ska uppfyllas.
Utöver det finns ytterligare krav på att symtomen ska ha uppstått innan 12 års ålder och funnits i minst sex månader. Problemen måste också vara av en sådan svårighetsgrad att det i hög utsträckning påverkar negativt inom minst två livsområden som exempelvis studier, yrkesliv, familjetillvaron, i hemmet eller relationellt med vänner och partners. Problemen ska inte kunna förklaras av några andra faktorer som till exempel en annan sjukdom som depression eller ångestsyndrom.
Symtom på ouppmärksamhet
Är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbetet, arbetslivet eller andra aktiviteter (t ex förbiser eller missar helt detaljer, slarvigt genomförda arbetsuppgifter).
Har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller lekar (t ex har svårt att bibehålla fokus under lektioner, samtal eller under längre stunder av läsning).
Verkar sällan lyssna på direkt tilltal (t ex ter sig frånvarande även utan någon uppenbar källa till distraktion).
Följer sällan givna instruktioner och misslyckas med att genomföra skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (t ex påbörjar uppgifter, men tappar genast fokus och låter sig lätt distraheras).
Har ofta svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter (t ex har svårt att klara av uppgifter i flera led; har svårt att hålla ordning på saker, redskap och tillhörigheter; arbetar rörigt och oorganiserat; har svårt att tidsplanera; kan inte hålla tidsramar).
Undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver mental uthållighet (t ex skolarbete eller läxor; för äldre tonåringar och vuxna: t ex sammanställa rapporter, fylla i formulär, läsa längre artiklar).
Tappar ofta bort saker som är nödvändiga för uppgifter eller aktiviteter (skolmateriel, pennor, böcker, verktyg, plånböcker, nycklar, anteckningar, glasögon, mobiltelefoner).
Är ofta lättdistraherad av yttre stimuli (för äldre tonåringar och vuxna kan det inkludera ovidkommande tankar).
Är ofta glömsk i det dagliga livet (t ex göra hemsysslor, gå ärenden; för äldre tonåringar och vuxna: t ex följa upp telefonmeddelanden, betala räkningar, komma till avtalade möten).
Symtom på hyperaktivitet/impulsivitet
Har ofta svårt att vara stilla med händer eller fötter eller kan inte sitta still på stolen.
Lämnar ofta sin plats i situationer då man förväntas sitta kvar en längre stund (t ex lämnar sin plats i klassrummet, på kontoret eller andra arbetsplatser, eller i andra situationer där det krävs att man sitter kvar).
Springer ofta omkring, klänger eller klättrar i situationer där det inte kan anses lämpligt. (Obs: hos ungdomar eller vuxna kan det vara begränsat till en känsla av rastlöshet.)
Klarar sällan av att leka eller förströ sig lugnt och stilla.
Är ofta ”på språng”, agerar ”på högvarv” (t ex är oförmögen eller obekväm med att vara stilla en längre stund vid exempelvis restaurangbesök eller på möten; kan uppfattas av omgivningen som rastlös eller ha ett sådant tempo att andra har svårt att hänga med).
Pratar ofta överdrivet mycket.
Kastar ofta ur sig svar på frågor innan frågeställaren är färdig (t ex fyller i och avslutar andras meningar; oförmögen att vänta på sin tur i ett samtal).
Har ofta svårt att vänta på sin tur (t ex när man står i kö).
Avbryter eller inkräktar ofta på andra (t ex kastar sig in i andras samtal, lekar eller aktiviteter; använder andras saker utan att be om lov eller få tillåtelse; för ungdomar och vuxna: t ex inkräktar i eller tar över andras aktiviteter).
Kärnproblem vid ADHD
Som tidigare nämnts är ADHD ett neuropsykiatriskt tillstånd, vilket innebär att hjärnan är påverkad och fungerar på ett annorlunda vis. Man brukar förenklat säga att de delar som styr exekutiva funktioner är nedsatt hos personer med ADHD. Exempel på exekutiva funktioner är förmågan att reglera uppmärksamhet och impulser samt att planera och organisera. Man kan säga att hjärnan hos personer med ADHD bearbetar information, tänker och upplever saker på ett annorlunda sätt från de som inte har ADHD.
Psykologen Katarina Sörngård beskriver i sin bok “ADHD-hjälpen” en rad kärnproblem som är vanligt förekommande vid ADHD. Eftersom personer med ADHD uppfyller olika kriterier kan problematiken se olika ut, men de flesta kommer troligtvis att känna igen sig i något av de olika kärnproblemen.
Bromsarna glappar
I vardagslivet måste vi alla ständigt hämma olika impulser som dyker upp. Kanske börjar du tänka på det där nya datorspelet du längtat efter att spela mitt under uppsatsskrivningen eller så får du en impuls att säga någonting när någon annan pratar. Sörngård beskriver det som att de bromsar som ska stoppa impulserna hos personer med ADHD glappar. Det leder till att de ofta har svårt att stoppa sig själva och har snabbt från tanke till handling. Detta kan leda till svårigheter på områden som rör impulsivitet och även svårigheter att behålla fokus eftersom man hela tiden blir distraherad av nya intryck. Vår uppmärksamhet kan liknas vid ljuskäglan på en ficklampa. Vi måste rikta ljuset mot den text vi läser för att kunna förstå vad som står. Om ljuset hela tiden riktas åt olika håll blir vi förvirrade och kan inte skapa ett sammanhang och ta in texten. Det kan vara mycket frustrerande för personer med ADHD att uppmärksamheten ständigt bryts eller flyttas.
Hyperaktivitet och självreglering
Ett annat kärnproblem som många med ADHD känner igen sig i är besvär med att reglera olika interna processer som exempelvis motivation, energi, aktivitetsnivå och känslor. Man kan säga att volymknappen inte riktigt fungerar och att personer med ADHD inte alltid kan anpassa sig till vad som förväntas i olika situationer. Som exempel har många barn med ADHD hyperaktivitet som gör att de har svårt att sitta still och kanske väsnas och stör i klassrummet och i andra sammanhang. Många vuxna kan också uppleva en stark inre rastlöshet, även om de inte längre klättrar på väggarna. Något annat som kan vara svårt är att reglera sina känslor, vilket ibland leder till starka känslouttryck hos människor med ADHD. Barn med ADHD kan få kraftiga ilskeutbrott över synbart små skäl och ADHD hos vuxna förknippas också med svårigheter att hantera ilska, men också känslor i allmänhet. Svårigheterna att hantera känslor är något som ofta i sin tur leder till bråk och konflikter och brukar vara något som anhöriga till personer med ADHD känner sig särskilt tyngda av.
När vd:n inte är på kontoret
Det sista kärnproblemet kallar Sörngård för “när vd:n inte är på kontoret”. Personer med ADHD har ofta problem med exekutiva funktioner, alltså de övergripande styrfunktionerna som en vd på ett företag ofta ansvarar för. Våra exekutiva funktioner gör att vi kan stanna upp, tänka efter, värdera information, fatta beslut och sedan genomföra dem. Det är alltså väldigt viktiga funktioner som vi använder så gott som hela tiden i vår vardag. Svårigheter med exekutiva funktioner kan leda till stora problem med att strukturera och planera livet med allt vad det innebär — att sköta studier eller arbetsuppgifter, att betala räkningar, höra av sig till vänner, komma i tid till möten och alla möjliga sorters liknande situationer som kräver en organisatorisk förmåga. Många med ADHD kan känna en stark frustration, stress och självkritik över att inte få vardagen att fungera så som den gör hos andra.
Vad beror ADHD på?
Flera faktorer tros påverka varandra i förekomsten av ADHD. Både arv, alltså våra gener, och miljön, som utgörs av faktorer i vår omgivning, spelar in. Forskningen visar att den absolut störst bidragande faktorn till att någon utvecklar ADHD är genetiska faktorer. I en studie av forskaren Henrik Larsson och kollegor från 2014 drar man slutsatsen att upp till 80 % av orsaksfaktorerna tros bero på ärftlighet. Det innebär att ADHD ofta går att finna i familjen eller släkten hos den som får en diagnos.
Det finns även så kallade miljöfaktorer som påverkar utvecklandet av ADHD. Några faktorer som visat sig betydelsefulla är hjärnskador och infektioner i hjärnan under barndomen, att vara mycket för tidigt född och alkoholbruk hos modern under graviditeten.
Det kan alltså sägas att orsaken till ADHD beror på ett komplext samspel mellan arv och miljö, men att ärftlighet är den i särklass största faktorn. Olika personer kan alltså ha utvecklat ADHD av delvis olika skäl. Det finns mycket som fortfarande är okänt om ADHD och hjärnans påverkan och mer forskning behövs för att kunna med säkerhet avgöra vilka faktorer som bidrar till att vissa utvecklar ADHD.
Vuxna med ADHD
Det var först på 1990-talet som kriterierna för vuxna inkluderades i ADHD-diagnosen och det blev möjligt för vuxna att få en diagnos. Anledningen till att man utvidgade kriterierna var att allt mer forskning pekade på att de symtom och svårigheter som barn med ADHD upplever ofta följer personer genom livet och bidrar till besvär även i vuxen ålder. På sent 90-tal började man utreda även vuxna, men det var inte förrän en bra bit in på 00-talet som utredningar blev vanligt på det viset som vi ser idag.
Socialstyrelsen beräknar att ca 3 % av Sveriges vuxna har ADHD. Det är vanligt att vuxna upptäcker sina egna svårigheter när ens barn utreds och att den vägen initiera en utredning för egen del. Utmärkande för ADHD hos vuxna är att den motoriska överaktivitet som förekommer hos barn inte alls är lika vanligt. Oftast tycks man ha lärt sig hantera rastlösheten på andra sätt, till exempel genom att vicka på benen eller pilla på någonting med händerna medan man lyssnar på någon som pratar.
Personer som diagnosticeras med ADHD i vuxen ålder beskriver ofta livslånga problem i vardagen som fått stora konsekvenser. Kanske har man försökt gå en utbildning flera gånger, men misslyckats. Kanske har man dragit på sig skulder eller haft problem att hantera ilska. När ADHD är odiagnosticerat och inte behandlas leder det ofta till stora besvär och svårt lidande. Det är vanligt med samsjuklighet i form av depression, ångest och missbruksproblematik. Det är även vanligt med låg självkänsla och bristande tilltro till sin egen förmåga. Det är därför viktigt att utreda i de fall där stora svårigheter förekommer.
Barn med ADHD
Socialstyrelsen uppskattade 2020 att 4,5 % av flickorna och nästan 9 % av pojkarna i åldern 10-17 år hade en ADHD-diagnos. Detta är en stor ökning på bara några år och många menar att ökningen beror på ökad kunskap och medvetenhet i samhället om olika neuropsykiatriska tillstånd. Andra menar att det pågår en överdiagnosticering och att problemen kanske snarare ligger i ökade krav från skola och samhälle i stort.
De flesta barn har i någon utsträckning svårt med uppmärksamheten, det är ett normalt steg i utvecklingen, men hos barn med ADHD är svårigheterna oftast betydligt mer utpräglade och svåra. Ofta märks symtomen då barnet börjar skolan och större krav ställs i form av att kunna sitta still under lektionstid och fokusera på vad läraren säger. ADHD är som tidigare nämnts, vanligare hos pojkar än hos flickor. Pojkar har ofta mer utåtagerande symtom med hyperaktivitet, vilket kan vara ett skäl att pojkar oftare uppmärksammas och får en diagnos. I regel får flickor sin ADHD-diagnos senare än pojkarna, till exempel på högstadiet eller ännu senare. Flickor diagnostiseras också oftare med ADD. Det är vanligt att flickor utvecklar andra psykiatriska svårigheter till följd, till exempel ångest, depression och ätstörningar. Detta är särskilt förekommande om flickans ADHD är odiagnostiserad.
Att vara förälder till ett barn med ADHD
Att ha ett barn med ADHD kan vara både svårt och jobbigt, men ofta även utmanade och stimulerande på ett roligt och fartfyllt vis. Barn med ADHD är vanligtvis i stort behov av hjälp och stöd att hantera sina symtom och de olika svårigheter som uppstår i vardagen.
Det är vanligt att hemsituationen blir fylld av konflikter och bråk. Vissa barn med ADHD får kraftiga raseriutbrott som kan vara svåra att hantera som förälder. Det kan också ofta uppstå problem i skolan som föräldern behöver hantera.
Vill du höra mer från oss? Prenumerera på vårt nyhetsbrev.
Det är viktigt att du som förälder tar barnets problem på allvar och söker hjälp från skola och/eller vård så snabbt som möjligt. Barnet behöver att föräldern och andra viktiga vuxna ser, lyssnar och kan bemöta med lugn när känslorna är starka. Ofta är detta svårt på egen hand och föräldrar kan behöva söka egen hjälp utifrån. I din hemkommun eller via vården finns hjälp tillgänglig att tillgå, ofta i form av föräldrautbildningar, familjeterapi eller enskilda samtalskontakter.
Hur vet jag om jag har ADHD?
Om du känner igen dig i de symtom och kärnproblem som är vanliga vid ADHD och också upplever att det påverkar ditt liv på ett negativt sätt kan det vara aktuellt att söka hjälp.
Det är många som känner igen sig i ett eller flera av ADHD-symtomen utan att uppfylla kriterierna för en diagnos. Det beror på att flera av symtomen kan vara personlighetsdrag eller tillstånd av olika grad. Man kan till exempel vara impulsiv och rastlös utan att ha ADHD.
När en psykolog eller psykiatriker bedömer om någon uppfyller kriterierna för ADHD tar de ställning till en rad olika faktorer. Som tidigare nämnts måste problemen ha uppstått innan 12 års ålder och funnits i minst sex månader. Problemen måste också vara av en svårighetsgrad att det i hög utsträckning påverkar minst två livsområden som exempelvis yrkesliv, familjetillvaro eller studier.
Om du upplever att så är fallet för dig och du önskar påbörja en privat utredning via Mindler kan du läsa mer om det här.
Vad innebär en utredning?
I Sverige är det den psykiatriska vården som har ansvar för att utreda ADHD. Om du misstänker att du har ADHD kan ett första steg vara att kontakta din vårdcentral för att få en remiss till psykiatrin. Ofta görs en så kallad screening av antingen en psykolog eller läkare på vårdcentralen för att undersöka om en utredning är aktuellt i just ditt fall. Vid screeningen får du fylla i formulär om ditt mående och även berätta om hur du har haft det tidigare i livet.
När remissen tas emot av psykiatrin kallas man för bedömningssamtal, ofta hos psykolog och läkare som samverkar. De olika landstingen eller regionerna har olika riktlinjer vilket medför att utredningsförfarandet kan variera i sin utformning. Det vanligaste är att kallas för flera intervjuer där information samlas in gällande hur svårigheterna uttrycker sig i ditt vardagsliv. Ofta intervjuas även anhöriga som känner personen väl, vanligtvis föräldrar, eftersom man vill ta reda på hur svårigheterna har sett ut tidigare i livet. Om föräldrar inte finns tillgängliga brukar det kunna gå bra även med ett syskon, en partner eller nära vän som känt dig längre.
En annan viktig uppgift under utredningen är att göra en differentialdiagnostisk bedömning. Det innebär att utesluta att inte besvären beror på andra psykiatriska tillstånd, eller om personer lider av flera olika tillstånd. Det är nämligen mycket vanligt med samsjuklighet vid ADHD, vilket betyder att man ofta har flera psykiatriska tillstånd samtidigt. Ofta kan det röra sig om depression och olika ångesttillstånd, men det är också vanligt med olika funktionsnedsättningar som dyslexi, inlärningssvårigheter samt språk- och talstörningar.
Vanligtvis kommer du även att få fylla i en rad formulär och skattningsskalor om ditt mående och ofta sker också en neuropsykologisk testning där olika kognitiva funktioner mäts. Slutligen sker också en medicinsk bedömning av läkare för att utesluta somatisk grund till besvären.
Mindler erbjuder ADHD-utredningar i privat regi och om du är intresserad kan du läsa mer här.
Att få en diagnos
Att få en diagnos kan vara både en lättnad och en stor sorg. Många som utreds i vuxen ålder har levt med stora svårigheter hela livet. Det är många som upplever en större förståelse för sig själv och hur man har haft det efter en utredning. Det är inte ovanligt att bli arg och ledsen över vuxenvärldens svek till exempel om man inte fått den hjälp som en skulle behövt i skolan.
Det är också vanligt att känna en stor lättnad i att äntligen ha fått en förklaring till varför mycket i livet varit så svårt och att man inte har kunnat fungera på samma sätt som andra. Förhoppningsvis kan man känna att man är mer okej som man är och ta hjälp av vården på de sätt som finns tillgängliga för att skapa sig en enklare tillvaro som man är nöjd och trivs med.
Insatser för en enklare vardag
Det finns många olika typer av stöd att få efter en ADHD-diagnos. Man kan få hjälp från flera insatser i samhället och inom vården. Exempelvis kan man få anpassningar i skolan eller på arbetet, boendestöd från kommunen vid omfattande svårigheter i vardagen samt hjälp av en god man och med skuldsanering vid ekonomiska problem. Som förälder erbjuds man extra stöd i föräldrarollen från socialtjänst, kommun eller region.
Någonting annat som kan vara hjälpsamt är att utbilda sig om ADHD genom att läsa på om diagnosen. Det finns många bra självhjälpsböcker tillgängliga i bokhandel eller på bibliotek. En av dem är “ADHD hjälpen” av Katatrina Sörngård som tidigare nämnts. Det finns även många appar och andra verktyg för planering och schemaläggning som kan vara hjälpsamma för personer med ADHD. En arbetsterapeut kan hjälpa till att finna sådana verktyg och finns ofta tillgänglig på de flesta psykiatriska mottagningar.
Psykologisk behandling vid ADHD
Kognitiv beteendeterapi (KBT) är den behandlingsform som har starkast forskningsstöd när det gäller behandling av ADHD. KBT kan ges både som enskild behandling för en person, men också som gruppbehandling. En gruppbehandling för ADHD fokuserar ofta på de övergripande svårigheter som är vanliga vid ADHD, till exempel problem med planering och organisering i vardagslivet samt att hantera känslor. Ofta brukar deltagarna känna sig hjälpa inte bara av innehållet, utan också av varandras stöd och berättelser. Deltagarna får ofta en känsla av att inte vara ensam med sina problem.
I en enskild KBT-behandling jobbar du tillsammans med behandlaren med de svårigheter som är aktuella för just dig. Det är vanligt att man analyserar problemsituationer och lär sig att hantera tankar och känslor på nya vis. Ofta får man också hjälp med att öva på nya beteenden, så kallade färdigheter.
Som exempel har många personer med ADHD svårigheter med att komma i tid och blir ofta försenade till möten och bokade tider. Detta typiska besvär är någonting som kan skapa stora svårigheter i relationer, både privata och yrkesmässiga, och andra upplever en ofta som nonchalant och respektlös. Om detta problem tacklas i en KBT-behandling skulle man initialt fokusera på hur det kommer sig att personen ofta kommer försent. Gemensamt hjälps behandlare och patient åt för att identifiera olika bidragande faktorer som till exempel bristande planeringsförmåga eller att personen blir uppslukad och hyperfokuserar på en annan aktivitet, som till exempel datorspelande, när hen egentligen skulle behöva gå hemifrån för att hinna i tid. Man hjälps sedan åt att identifiera alternativa beteenden som skulle kunna fungera bättre. I detta fall skulle det till exempel kunna handla om att planera mer noggrant när och hur olika steg som att klä på sig eller äta frukost ska göras för att hinna i tid till bussen som ska ta en till mötet. Sedan utforskas hur personen kan avbryta hyperfokuset på datorspelet för att kunna komma hemifrån i tid. När de nya färdigheterna är identifierade får personen med ADHD sedan hjälp av behandlaren att öva in dem i verkliga situationer i vardagen.
Medicinering vid ADHD
Många med ADHD-diagnos vill prova en läkemedelsbehandling för att se om det kan skapa ett bättre mående och fungerande i vardagen. Andra vill inte ha medicinsk behandling och tycker att det hjälper med psykosociala insatser som KBT-behandling eller andra insatser.
De vanligaste läkemedel som används i Sverige heter Concerta och Ritalin. De är så kallade centralstimulerande medel och innehåller det verksamma ämnet metylfenidat. Ibland används andra centralstimulerande medel, ofta då Elvanse och Attentin, som innehåller de verksamma substanserna dexamfetamin och lisdexamfetamin.
Centralstimulerande medel är narkotikaklassade, men ger inget beroende om det används som föreskrivet som behandling för ADHD. Man ska absolut inte använda ADHD-medicinering om man inte har har ett eget recept.
Samhället och ADHD
En ADHD-diagnos kan vara begränsande på vissa sätt. Somliga yrken har hälsokrav och det ställs höga krav på yrkesutövaren. Ett exempel är polisyrket där det krävs av sökande med ADHD att man skickar in ett läkarintyg med funktionsbedömning vid ansökan till Polishögskolan.
Om man är intresserad av att göra värnplikt kan en ADHD-diagnos också påverka den bedömda lämpligheten. Sedan 2021 är dock inte ADHD en diskvalificerande diagnos längre och personer med lindrig ADHD som ej använder medicinering har möjlighet att mönstra.
Enligt gällande regler krävs också en särskild prövning för att utfärda körkortstillstånd vid ADHD. Detta beror på att tidigare forskning har visat på en förhöjd olycksbenägenhet i trafiken. Dock har det sedan regeln införts skett en utveckling i samhället och inom forskningen. Regeringen har gett Transportstyrelsen i uppdrag att se över föreskrifterna gällande medicinska krav för neuropsykiatriska tillstånd. Särskilt ska Transportstyrelsen utreda om det går att ta bort eller förenkla förfarandet med läkarintyg för lindrig och måttlig ADHD. Eventuella ändringar planeras träda i kraft hösten 2025.
Kvinnor och ADHD
På senare år har det blivit allt mer känt att det förekommer könsskillnader i hur ADHD yttrar sig hos kvinnor och män. Forskning som historiskt sett har gjorts på ADHD bygger på pojkars symtom, vilket sannolikt är en faktor till att den kliniska bild som ofta uttrycks hos pojkar och män blivit den mest utbredda. En annan förklaring är att den hyperaktivitet som oftare förekommer hos pojkar tydligare syns och skapar problem i omgivningen, till exempel med stök och bråk i skolan, vilket gör att omgivningen reagerar i högre utsträckning.
Forskaren Marie Bühler som forskar om flickor med neuropsykiatriska funktionshinder konstaterar att det är vanligt att symtom hos flickor med ADHD ofta uttrycker sig på annorlunda sätt än hos pojkar. ADHD hos flickor och kvinnor uttrycks oftare som uppmärksamhetsproblem, snarare än hyperaktivitet, även om det såklart också förekommer. Flickor som lider av ADHD kan därför upplevas som invända och frånvarande och upptäcks inte lika ofta av lärare då det inte orsakar samma typ av uppenbara problem i klassrummet. Man har även sett i studier att flickor med ADHD oftare upplever problem i vänskapsrelationer.
Det finns mycket bra litteratur som beskriver ADHD hos kvinnor mer ingående, ett tips är boken “ADHD - från duktig flicka till utbränd kvinna” som är skriven av överläkaren och forskaren Lotta Borg Skoglund.
När ska jag söka hjälp?
Det kan vara svårt att veta när man ska utreda för ADHD. Om du känner igen dig i symtomen och svårigheterna som tas upp i denna artikel kan det vara en god idé att söka professionell hjälp. Att leva med obehandlad ADHD leder ofta till stora negativa konsekvenser i form av låg självkänsla och psykisk ohälsa som till exempel depression och ångest. Det är därför viktigt att få stöd och hjälp att hantera sin situation. Även om besvären inte skulle resultera i en diagnos kan det vara bra att utesluta orsaker för att kunna komma fram till vad problemen bottnar i.
Ett första steg är att söka dig till din vårdcentral för en första bedömning. På vårdcentralen får du träffa en psykolog eller läkare som gör en första screening och sedan kan remittera till specialistpsykiatrin om en utredning är aktuell. Nuförtiden finns även privata alternativ för de som vill bli utredda snabbare än de väntetider som finns inom många regioner.