Introduktion: Dysmorfofobi
Om du besväras av en återkommande oro eller ångest över ditt utseende så kan du lida av dysmorfofobi. Dysmorfofobi kallas på engelska för body dysmorphic disorder (BDD) och innebär att personen som lider av det har en stark upptagenhet vid ett eller flera upplevda fel i ens utseende. De som får diagnosen spenderar minst en timme om dagen med att tänka på det som de inte tycker om med utseendet. Tankarna på att något är fel eller fult leder till ångest och gör att ens sociala liv eller arbetsförmåga blir lidande och innebär ofta en markant försämring av livskvalitén.
Dysmorfofobi innebär också att personen är överdrivet upptagen med att kontrollera, analysera och försöka förändra sitt eget utseende eller påverka i vilken grad andra kan se “felet”. Ofta undviks situationer eller aktiviteter. Kortfattat kan man sammanfatta dysmorfofobi som en typ av negativ kroppsuppfattning där problemen påverkar individen negativt i så hög grad att det klassas som funktionsnedsättande.
Vid dysmorfofobi är det vanligt med samsjuklighet. Det är mycket vanligt att personen som lider av dysmorfofobi även lider av depression eller ångestsyndrom såsom OCD (även kallat tvångssyndrom). Dysmorfofobi behandlas vanligtvis med KBT, vilket står för kognitiv beteendeterapi, men i vissa fall kan även medicinering ske. Medicinen som används är då samma som används vid depression (antidepressiva läkemedel). Medicinering sker oftast i samband med KBT eller andra psykologiska behandlingstekniker. Om dysmorfofobi går obehandlad kan det förvärras och börja gå ut över resten av personens liv.
Vad är dysmorfofobi?
Dysmorfofobi är en distinkt psykologisk sjukdom där en person är överdrivet upptagen med att analysera upplevda fysiska defekter. Detta är vanligtvis, men inte uteslutande, självupplevda negativa fysiska aspekter som andra inte kan se. Detta resulterar ofta i att personer med dysmorfofobi känner sig ”fula”. Resultatet blir att personen som lider av dysmorfofobi undviker social kontakt och letar efter sätt att korrigera de upplevda utseendedefekterna.
Dysmorfofobi är en sjukdom vars symptom delar många avgörande mönster med ätstörningar. Båda fall innebär att människan i fråga har en förvrängd kroppsbild. Skillnaden ligger i att personen med ätstörningar främst bryr sig om vikten, och utseendet av kroppen som helhet. En person med dysmorfofobi fokuserar främst på en specifik del av kroppen.
Även OCD har likheter med dysmorfofobi. Människor som lider av OCD har återkommande och känslomässigt svårhanterliga tankar, farhågor och besattheter som de inte kan kontrollera. Ångesten som dessa tankar orsakar gör att personen som lider av sjukdomen bygger upp ett beteendemönster där vardagen består av specifika ritualer och rutiner. En person med dysmorfofobi kan uppvisa samma ritualistiska beteende, genom att till exempel kolla sig själv i spegeln frekvent och länge.
Dysmorfofobi är en kronisk sjukdom som drabbar män och kvinnor i samma utsträckning. Det börjar ofta i tonåren eller i tidig vuxen ålder. Cirka 1.5 procent av den vuxna befolkningen i Sverige är drabbade av dysmorfofobi.
Vilka är symtomen?
Dysmorfofobi kan ha många olika symtom. Precis som med alla andra psykologiska åkommor så varierar det brett från individ till individ. Nedan är en kort lista på några symtom som är vanliga att människor med dysmorfofobi uppvisar:
Extrem besatthet av upplevda brister i utseendet som andra antingen inte kan se, eller inte anser påverka individens utseende.
En stark tro på att ens utseende har avgörande defekter som får en att se ful eller missbildad ut.
En stark tro att även andra ser dessa defekter och nedvärderar en på grund av dem.
Gör saker för att fixa eller dölja upplevda fel. Vanligt är att man till exempel kollar sig ofta i spegeln och har på sig visst smink eller vissa kläder. Dessa beteenden är tvångsmässiga och svåra att låta bli
Jämför sitt utseende med andra konstant.
Letar ofta uppmuntran av andra gällande sitt utseende.
Tenderar att vara perfektionist.
Genomgår kosmetiska behandlingar utan att bli tillfredsställd med resultatet.
Undviker sociala situationer.
Att ha frekventa tankar och repetitivt beteende som är kopplat till utseendet är inte saker som personen utsätter sig själv för medvetet. Det är saker som oftast är svåra att kontrollera, fullkomligt oönskade och tillräckligt tidskrävande för att ha en negativ påverkan på resten av livet.
Det är vanligt att vara fixerad vid en speciell kroppsdel. Nedan är de kroppsdelar som personer som lider av dysmorfofobi har en tendens att fokusera på:
Ansiktet; till exempel näsan, hudfärg, rynkor, akne eller andra ansiktsfläckar
Håret; till exempel tunt hår eller håravfall
Hudens utseende
Bröststorlek (främst kvinnor)
Muskulatur (främst män)
Könet
Dysmorfofobi – tappar hår
För män som precis börjat nå vuxen ålder är håravfall en vanlig anledning till dysmorfofobi. Detta är ett bra exempel på någonting där påtryckningar och yttre förväntningar av samhället förstorar personens håravfall till någonting livsomvälvande. Det finns åtgärder för att korrigera upplevda fel, vilket i vissa fall av dysmorfofobi är en bra lösning, men precis som med alla andra fall av sjukdomen är den upplevda fysiska defekten oftast mindre avgörande än vad man tror. En del utför dyra kirurgiska ingrepp men för många lider av dysmorfofobi kommer en ny självupplevd defekt att bli fokus för ångesten efteråt. Här är det då mer lämpligt för personen att genomgå psykologisk behandling.
Orsaker till dysmorfofobi
Det är ännu inte känt exakt varför dysmorfofobi uppstår. Precis som många andra psykologiska sjukdomar så kan dysmorfofobi uppstå som en följd av många olika faktorer. Vissa faktorer ökar risken att drabbas av dysmorfofobi:
Någon i nära släkten har dysmorfofobi eller OCD.
Negativa upplevelser relaterade till utseendet. Det kan vara saker som barndomsmobbning eller missförhållanden i nära relationer.
Vissa personlighetsdrag, specifikt perfektionism.
Påtryckningar av samhället eller yttre förväntningar på ens utseende.
Andra psykologiska åkommor med hög grad av samsjuklighet, till exempel depression och ångestsyndrom.
När är det dags att söka vård?
Den skam som dysmorfofobi ofta orsakar kan leda till att man väljer att inte söka vård. Att inte söka yttre stöd är tyvärr någonting som har en tendens att förvärra sjukdomen, då personen med dysmorfofobi fastnar djupare i sina tankemönster. I värsta fall kan dysmorfofobi leda till självskadebeteende och självmord. Om du har självmordstankar är det avgörande att du tar kontakt med vården. Men även annars är det oftast bäst att ta hjälp för att bli frisk från dysmorfofobi.
Hur botar man dysmorfofobi?
Man brukar generellt säga att det finns två olika sätt att behandla dysmorfofobi: KBT eller läkemedel. I vissa fall en kombination av båda.
Kombinationsbehandling
Att kombinera läkemedel och psykoterapeutiska behandlingsmetoder är mycket vanligt nuförtiden. Detta har dessutom visat sig ha en bättre sammantagen effekt än de båda metoderna utförda separat.
Detta har många fördelar. Det innebär bland annat att medicineringsperioden är kortare, då mycket av behandlingsframstegen sker via KBT eller andra psykologiska behandlingsmetoder. På detta sätt kan man därmed undvika många av sidoeffekterna som långtidsmedicinering kan orsaka.
Medicin för dysmorfofobi
När det kommer till farmakologiska behandlingsmetoder så finns det inte så mycket som är specialinriktat på just dysmorfofobi. Här används istället antidepressiva läkemedel. Främst används antidepressiva med benämningen SSRI, vilket är ett läkemedel som ökar tillgängligheten av signalsubstansen serotonin i hjärnan. Exakt hur detta hjälper just folk med dysmorfofobi vet man inte exakt, men det har visat sig vara effektivt under vissa omständigheter.
KBT mot dysmorfofobi
KBT är en förkortning som står för kognitiv beteendeterapi. Det är en psykologiskt fokuserad behandling vars mål är att förändra hur personens tankar, känslor och beteende interagerar och påverkar varandra. Precis som vid OCD kallar man ofta behandlingen för exponering med responsprevention. Exponering innebär en stegvis träning av situationer som orsakar obehag kopplade till dysmorfofobin, och responspreventionen innebär att undvika att göra saker som kortsiktigt lindrar ångesten men långsiktigt förstärker den.
KBT har visat sig vara en mycket effektiv behandlingsmetod för dysmorfofobi och relaterade sjukdomar. IKBT-behandling är en typ av onlinevariant av KBT.
Kirurgiska ingrepp
Det råder het diskussion bland läkare huruvida dysmorfofobi ska få behandlas med hjälp av kirurgi. I många fall av dysmorfofobi är de fysiska defekterna endast självupplevda så att kirurgi inte kommer lösa någonting.
Däremot så är kirurgiska ingrepp påvisat effektiva när det kommer till könsdysfori, vilket väcker en del frågor. Svaret är helt enkelt att det beror på individen. En psykologisk bedömning bör självfallet utföras. Precis som med alla andra psykologiska åkommor handlar det om att individuellt anpassa behandlingsmetoden så gott det går.
Dysmorfofobi och andra sjukdomar
I folkmun kallas dysmorfofobi för självupplevd fulhet. Denna benämning av åkomman får inte direkt den psykologiska åkomman att verka så värst vetenskapligt grundad, men det är den faktiskt. Dysmorfofobi är någonting som starkt kan kopplas till andra psykologiska problem, däribland OCD och depression. Framförallt depression verkar ha en nära koppling till dysmorfofobi.
På många sätt är dysmorfofobi en sorts kombination av OCD och depression. Det är en utseendebesatthet som leder till negativa tankar som ibland i sin tur kan leda till tunga depressionskänslor. Huruvida depression eller dysmorfofobi kommer först, eller huruvida OCD eller dysmorfofobi kommer först, och i vilken utsträckning de är relaterade vet man inte exakt, men att de är relaterade åkommor i någon mån är odiskutabelt.
Dysmorfofobi och OCD
Dysmorfofobi delar många symptom med OCD. OCD har däremot en tendens att vara mer generaliserat än vad dysmorfofobi är. Dysmorfofobi är en besatthet av ens eget utseende och de negativa känslor som granskning av utseendet bildar. Dessa negativa känslor kan paradoxalt vara någonting som personen med dysmorfofobi faktiskt söker sig till, vilket gör att fasta tankemönster bildas runt denna negativitet kopplat till utseendet.
Dysmorfofobi och depression
Dysmorfofobi kan leda till depression och vice versa. Att konstant bli överöst av negativa känslor så fort man tänker på sitt eget utseende är någonting som tar hårt på psyket. Speciellt i en så pass utseendefixerad värld som vi lever i idag. Barn och ungdomar är speciellt utsatta för detta tankesätt.
Dysmorfofobi och könsdysfori
I vissa fall av dysmorfofobi kan orsaken till den dåliga självkänslan ha att göra med att kroppens utseende passar in i fel könsroll. I dessa fall kallas det för könsdysfori. Behandlingsmetoden för dysmorfofobi och könsdysfori skiljer sig, då fall av könsdysfori har bevisat bättre utfall om man faktiskt låter personen genomgå ett fysiskt könsbyte istället för att bara genomgå läkemedelsbehandling eller KBT. I många fall kan ett könsbyte innebära att KBT används, men inte i samma syfte som för dysmorfofobi.
Beroende på individens specifika önskemål och problem med sitt nuvarande utseende, så utförs ett könsbyte genom att kombinera kirurgiska och farmakologiska metoder för att personen i fråga ska uppnå ett utseende som bättre stämmer överens med självbilden.
Dysmorfofobi barn och ungdomar
På grund av medicineringens möjliga bieffekter så erbjuds barn och ungdomar i första hand KBT-baserad behandling. Behandlingen utformas på ett individuellt sätt där terapeuten och barnet eller ungdomen samarbetar kring upplägget.