Dysmorfofobi
Om du besväras av en återkommande oro eller ångest över ditt utseende så kan du lida av dysmorfofobi. Har du dysmorfofobi innebär det att du är överdrivet upptagen med att kontrollera, analysera och försöka förändra ditt utseende eller påverka i vilken grad andra kan se “felet”. Det kan också leda till att du begränsar din vardag genom att exempelvis undvika särskilda situationer eller aktiviteter.
Dysmorfofobi kallas på engelska för body dysmorphic disorder (BDD). De som får diagnosen spenderar minst en timme om dagen med att noggrant tänka på det som de inte tycker om med utseendet. Denna upplevda “fulhet” är vanligtvis, men inte uteslutande, självupplevda negativa fysiska aspekter som andra inte kan se. Granskandet av utseendet resulterar i att personen med dysmorfofobi känner sig ”ful”. Detta kan mynna ut i att personen undviker social kontakt och letar efter sätt att korrigera dessa upplevda defekter. Tankarna på att något är fel eller fult medför även ångest och kan leda till att arbetsförmågan och andra delar av livet blir lidande. För personen själv innebär det här ofta en markant försämring av livskvalitén i längden.
Därtill är det vanligt med samsjuklighet vid dysmorfofobi. Det är exempelvis mycket vanligt att personen även lider av depression eller ångestsyndrom såsom OCD (även kallat tvångssyndrom).
Tillståndet dysmorfofobi drabbar män och kvinnor i samma utsträckning. Det börjar ofta i tonåren eller i tidig vuxen ålder.
Kortfattat är dysmorfofobi en typ av stark negativ kroppsuppfattning där problemen påverkar individen negativt i så pass hög grad att det klassas som funktionsnedsättande.
Vilka är symtomen?
Dysmorfofobi kan ha många olika symtom. Precis som med många andra psykologiska åkommor så varierar det från individ till individ. Nedan är en lista på några symtom som är vanliga att människor med dysmorfofobi uppvisar:
Extrem besatthet av upplevda brister i utseendet som andra antingen inte kan se, eller inte anser påverka individens utseende.
En stark tro på att ens utseende har avgörande defekter som får en att se ful eller missbildad ut.
En stark tro att även andra ser dessa defekter och nedvärderar en på grund av dem.
Gör saker för att fixa eller dölja upplevda fel. Vanligt är att till exempel kolla sig ofta i spegeln, gömma området med handen, ha på sig visst smink eller vissa kläder. Dessa beteenden är tvångsmässiga och svåra att låta bli.
Jämför sitt utseende med andra konstant.
Söker ofta uppmuntran av andra gällande sitt utseende.
Tenderar att vara perfektionist.
Genomgår kosmetiska behandlingar utan att bli tillfredsställd med resultatet.
Undviker sociala situationer.
Att ha frekventa tankar och repetitivt beteende som är kopplat till utseendet är inte saker som personen utsätter sig själv för medvetet. Det är saker som oftast är svåra att kontrollera, fullkomligt oönskade och otroligt tidskrävande.
Det är vanligt att vara fixerad vid en speciell kroppsdel. Nedan är de kroppsdelar som personer som lider av dysmorfofobi har en tendens att fokusera på:
Ansiktet
näsan
hudfärg
rynkor
akne
eller andra ansiktsfläckar
Håret
exempelvis tunt hår
eller håravfall
Hudens utseende
Bröststorlek
Muskulatur
Könsorganet
Exempel på dysmorfofobi - att tappa hår
Hår kan vara något som har en personlig betydelse för individer. Det kan kanske ha en kulturell anknytning, eller kopplas till personens egna sätt att uttrycka sig på. Precis som för andra delar av kroppen genomgår även håret förändringar genom livet, vilka för vissa kan vara svåra att acceptera. Särskilt män är en grupp där håravfall kommer med åldern. För individer som precis börjat nå vuxen ålder kan håravfall bli startskottet till att utveckla dysmorfofobi. Det kan vara ångestframkallande och skamset för personen att genomgå. Personen kan då lägga ner överdrivet mycket tankekraft åt att oroa sig över sitt hår, försöka förhindra håravfallet och/eller hitta sätt att dölja detta på. Det är också ett tydligt exempel på när ideal och förväntningar av samhället blåses upp, så att personens hårförändringar förstoras till någonting livsomvälvande och betydande istället för något naturligt och vanligt. Precis som med andra fall vid dysmorfofobi är den upplevda defekten, som håravfall, oftast mindre avgörande än vad personen själv tror.
Det finns åtgärder för att korrigera upplevda fel, vilket för vissa individer ger en tillfredställande förändring. En del individer utför kirurgiska ingrepp för håravfall, men för många som lider av dysmorfofobi kommer denna självupplevda defekt att fortsätta stå i fokus för ångesten även efter ingreppet. Här är det då mer lämpligt för personen att genomgå psykologisk behandling.
Orsaker till dysmorfofobi
Det är ännu inte känt exakt varför dysmorfofobi uppstår. Precis som många andra psykologiska sjukdomar så kan dysmorfofobi uppstå som en följd av många olika faktorer. Ofta rör det sig om ett komplext förhållande mellan biologiska, sociala och psykologiska faktorer. Vissa faktorer ökar risken att drabbas av dysmorfofobi:
Någon i nära släkten har dysmorfofobi eller OCD.
Negativa upplevelser relaterade till utseendet. Det kan vara saker som upplevd mobbning under barndomen eller missförhållanden i nära relationer.
Vissa personlighetsdrag, specifikt perfektionism.
Påtryckningar av samhället eller yttre förväntningar på ens utseende.
Andra psykologiska åkommor med hög grad av samsjuklighet, till exempel depression och ångestsyndrom.
När är det dags att söka vård?
Om du oroar dig över ditt utseende på ett återkommande och tröttsamt vis, så kan det vara dags att söka stöd.
Den skam som dysmorfofobi ofta orsakar kan tyvärr göra att en väljer att inte söka vård. Att inte söka stöd tenderar att förvärra sjukdomen, då personen med dysmorfofobi kan fastna djupare i den negativa spiralen, vilket vara svårt att navigera på egen hand.
I få men svåra fall kan dysmorfofobi leda till självskadebeteende och självmord. Om du har självskadebeteenden eller självmordstankar är det särskilt viktigt att du faktiskt tar kontakt med vården. Om det är akut ska du ringa psykakuten i din region eller 112.
Är det inte akut kan du börja med att kontakta din vårdkontakt, exempelvis vårdcentralen, för ett första bedömningssamtal om dysmorfofobi. I vissa fall skickas en remiss till psykiatrin för vidare utredning och behandling.
Hur botas dysmorfofobi?
Generellt sett finns det inte ett botemedel, däremot finns det saker att göra för att förbättra tillståndet. I vården brukar främst två olika sätt användas för att behandla dysmorfofobi: KBT eller läkemedel. Dysmorfofobi behandlas främst med KBT (kognitiv beteendeterapi). Även medicinering kan var aktuellt och i vissa fall en kombination av båda alternativen.
Medicinen som används är då samma som används vid depression (antidepressiva läkemedel).
Kombinationsbehandling
Att kombinera läkemedel och psykoterapeutiska behandlingsmetoder är en mycket vanlig väg att gå. Detta har dessutom visat sig ha en bättre sammantagen effekt än de båda metoderna utförda separat. Detta har många fördelar. Det innebär bland annat i regel att medicineringsperioden är kortare, då mycket av behandlingsframstegen sker via KBT eller andra psykologiska behandlingsmetoder. På detta sätt kan man därmed undvika många av sidoeffekterna som långtids-medicinering kan orsaka.
Medicin för dysmorfofobi
När det kommer till farmakologiska behandlingsmetoder så finns det inte läkemedel specialinriktat på dysmorfofobi. Främst används antidepressiva med benämningen SSRI, vilket är ett läkemedel som ökar tillgängligheten av signalsubstansen serotonin i hjärnan. Hur detta hjälper individer med dysmorfofobi vet vi idag inte exakt, men det har visat sig vara effektivt.
KBT mot dysmorfofobi
KBT är en förkortning som står för kognitiv beteendeterapi. Det är en psykologisk behandling vars mål är att förändra hur personens tankar, känslor och beteenden interagerar och påverkar varandra. Precis som vid OCD används exponering med responsprevention. Exponering innebär en stegvis träning av situationer kopplade till dysmorfofobin, som orsakar obehag. Responsprevention innebär att undvika att göra saker som kortsiktigt lindrar ångesten men långsiktigt förstärker den.
KBT har visat sig vara en mycket effektiv behandlingsmetod för dysmorfofobi och relaterade sjukdomar. IKBT-behandling är en internetbaserad KBT-behandling.
Kirurgiska ingrepp
En psykologisk bedömning bör självfallet utföras vid diskussion om kirurgi, för att kunna reda ut varför personen önskar detta och vad som förväntas. Själva användandet av kirurgi är dock inte en diskussion fri från frågetecken och moraliska samt etiska dilemman. Det gör inte diskussionen huruvida dysmorfofobi ska få behandlas med hjälp av kirurgi lättare. I många fall av dysmorfofobi är de fysiska defekterna endast självupplevda, förvrängt av ångest och föreställningar. Därmed är det högst osannolikt något som kirurgi skulle kunna lösa helt. Däremot finns den vägen att gå och vart gränsen ska dras för vem som ska få och inte få genomgå ett kirurgiskt ingrepp är oklar.
Till detta så har kirurgiska ingrepp påvisad effekt när det kommer till flertalet fall av könsdysfori. Något som nyanserar debatten ytterligare.
Svaret om kirurgi kan vara aktuellt är att det beror på individen. Precis som med alla andra psykologiska åkommor handlar det om att individuellt anpassa behandlingsmetoden så gott det går. Kirurgiska ingrepp ingår dock inte som en behanlingsmetod för dysmorfofobi inom vården, det är något som personen själv får söka och bekosta.
Dysmorfofobi hos barn och ungdomar
På grund av medicineringens möjliga bieffekter så erbjuds barn och ungdomar i första hand KBT-baserad behandling. Behandlingen utformas på ett individuellt sätt där terapeuten och barnet eller ungdomen samarbetar kring upplägget. Barn och ungdomar är speciellt utsatta och känsliga för samhällets ideal och påtryckningar.
Dysmorfofobi och andra sjukdomar
Som tidigare nämnt kan dysmorfofobi dela många avgörande symtom med andra psykologiska åkommor. Nedan kan du läsa om hur dysmorfofobi skiljer sig från andra psykologiska tillstånd.
Dysmorfofobi och ätstörningar
Både dysmorfofobi och ätstörningstillstånd innebär att individen har en förvrängd kroppsbild. Skillnaden ligger i att personen med ätstörningar främst bryr sig om vikten, och utseendet av kroppen som helhet. En person med dysmorfofobi fokuserar främst på en specifik del av kroppen.
Dysmorfofobi och OCD
Även OCD har likheter med dysmorfofobi. Individer som lider av OCD har återkommande och känslomässigt svårhanterliga tankar, farhågor och besattheter som de inte kan kontrollera. Ångesten som dessa tankar orsakar gör att personen som lider av sjukdomen bygger upp ett beteendemönster där vardagen består av specifika ritualer och rutiner. En person med dysmorfofobi kan uppvisa samma ritualistiska beteende, genom att till exempel kolla sig själv i spegeln frekvent och länge.
OCD har däremot en tendens att vara mer generaliserat än vad dysmorfofobi är. Dysmorfofobi är en besatthet av ens eget utseende och de negativa känslor som granskningen av utseendet bildar.
Dysmorfofobi och depression
Dysmorfofobi kan leda till depression och vice versa. Att bli överöst av negativa känslor i samma stund en tänker på sitt eget utseende är någonting som ofta tar hårt på psyket. Speciellt i en så pass utseendefixerad värld som vi lever i idag. På många sätt är dysmorfofobi en sorts kombination av OCD och depression. Det är en utseendebesatthet som leder till negativa tankar som ibland i sin tur kan leda till depression.
Depression i sig består av nedstämdhet, brist på motivation och initiativförmåga, enorm trötthet och hopplöshet. Det är vanligt att ha negativa tankar om sig själv. Där dysmorfofobi är mer specifikt inriktat på utseendet, är depressiva tankar mer generella. I en depression brukar tankarna också cirkulera kring värdet av livet och om en mörk framtid, vilket inte är en självklar del av dysmorfofobi.
Dysmorfofobi och könsdysfori
I vissa fall av dysmorfofobi kan orsaken till den dåliga självkänslan ha att göra med att kroppens utseende passar in i fel könsroll. I dessa fall kallas det för könsdysfori. Det innebär att könet en registrerades till vid födseln till inte stämmer överens med ens upplevda könsidentitet.
Behandlingsmetoden för dysmorfofobi och könsdysfori skiljer sig åt, då fall av könsdysfori har bevisat bättre behandlingsutfall om personen genomgår ett fysiskt könsbyte istället för enbart läkemedelsbehandling och/eller KBT. I många fall kan ett könsbyte innebära att även terapi är en del av behandlingen, men inte i samma syfte som för dysmorfofobi.
Den som önskar göra en könskorrigering behöver söka vård för att först genomgå en utredning. Utredningsteamet består av flera olika professioner inom vården och de kan stötta gällande individuella behov samt vilka olika behandlingar som kan vara aktuella. För mer info (länk till 1177).