Missbruk - Läs mer

Mindler kan hjälpa till vid riskbruk men är inte rätt insats att söka sig till för missbruk.

Prata med en psykolog online hos Mindler

  • Videosamtal för 100kr kronor (eller frikort)

  • Arbeta på egen hand med våra självhjälpsprogram (IKBT)

  • Ingen väntetid

  • Mindler är en del av primärvården

Nedan ser du psykologer hos Mindler som arbetar med Missbruk

Vi har flera psykologer som kan hjälpa dig

Missbruk, riskbruk och beroende – vad är skillnaden?

Missbruk används ofta som ett paraplybegrepp för bruk och beteenden där kontrollen gått förlorad och drogen i någon mening styr vårt liv.

Missbruk

För att ställa en missbruksdiagnos listas kriterier som att uppleva ett ”sug” efter drogen, svårigheter att kontrollera konsumtionen, misslyckade försök att begränsa eller sluta (ex. att sluta snusa), abstinens när drogen avstås och att bruket fortsätter trots vetskapen om att hälsa, relationer och framtid hotas. Till listan hör också toleransökning – behovet av en ökad mängd av drogen och att drogen, i allt högre grad, blir livets mittpunkt så att det som tidigare varit viktigt suddas ut eller överges på grund av bruket.

Riskbruk

Riskbruk definierar vid vilka mängder något har visat sig vara farligt och är, just som det låter, ett bruk som innebär risk för negativa konsekvenser, fysiskt, psykiskt, socialt eller ekonomiskt. För vissa typer av substanser vet vi ännu för lite om effekterna för att kunna peka ut den gränsen men vad gäller alkohol, som är den drog som används mest i Sverige, är gränsdragningen mer definierad och beforskad. Exempelvis vad gäller alkohol brukar gränsen för riskkonsumtion dras vid 14 så kallade standardglas per vecka för män och 9 för kvinnor. En annan gräns dras vid vad som kallas för “intensivkonsumtion” där 5 standardglas för män respektive 4 glas för kvinnor vid samma tillfälle bedöms som riskbruk.

Skadligt bruk, är då vi har passerat den gräns där faktiska skadliga effekter kan ses av bruket.

Beroende

Beroendets huvudprincip är att livet mer eller mindre domineras av drogen och att kampen att avstå ofta är alltför svår att klara på egen hand. När vi talar om beroende kan vi ibland förenklat tala om: “Fysiskt beroende” som över tid kan uppstå efter ett omfattande bruk av exempelvis alkohol eller opiater som heroin eller lugnande läkemedel (bensodiazepiner) där drogen förändrar biokemin till den grad att fysiska och ibland farliga, abstinenssymtom uppstår när vi försöker avstå så att vi fortsätter för att inte känna oss sjuka. I svåra fall kan därför inneliggande vård krävas för att bryta missbruket. Vi kan också tala om “Psykiskt beroende” vilket är en betydligt mer vanlig form av beroende där vi tvångsmässigt använder upplevelsen som drogen eller beteendet ger för att hantera eller fly något som hör livet till, där det “goda syftet” eller kontrollen, för länge sedan gått förlorad och där tillvaron utan drogen ter sig meningslös eller tömd på färger och liv.

För den som vill få en klarare bild av sitt alkoholbruk finns självskattningsformuläret Audit tillgängligt på Internet eller via vårdcentraler. Motsvarande formulär, Dudit, finns för droger/substanser men det är svårare att avgöra var gränsen går gällande narkotika då allt bruk klassas som missbruk då det i Sverige är kriminaliserat.

Olika typer av missbruk

Alkohol, narkotika, spel och läkemedel är kanske vad vi först associerar till missbruk och beroende, men allt fler söker också kontakt för att få hjälp med att bryta ett destruktivt förhållande till mat, sex, shopping och träning. För dessa missbruk finns ännu inga egna diagnoser i medicinsk mening. Forskare som ändå hävdar att dessa problem kan jämställas med substansmissbruk betonar att exempelvis mat och sex kan aktivera hjärnans belöningssystem på ett liknande sätt som vid intag av alkohol och andra droger. Detta tycks vara en grundprincip för missbruk – att personen, genom sin “drog”, försöker att fly och förändra känslor som upplevs allt för svåra att stå ut med.

Behandling för missbruk och riskbruk

I KBT utgår vi ifrån att även det beteende som tycks idiotiskt och självdestruktivt är logiskt – om vi ser till de direkta effekter som beteendet ger i form av belöning eller lättnad från obehag. I en KBT-behandling är det därför avgörande att bättre förstå vilken funktion som drogen fyller. För att det ska klarna brukar följande frågor vara viktiga att besvara:  När är jag som mest sårbar för att snärjas av de här impulserna? Vilka är mina risksituationer/mina triggers? Tidpunkt på dagen? Vissa platser? Visst sällskap? I närvaron av vissa känslor eller tankar? Ofta dyker svar upp som: Kvällarna ensam i soffan, när jag inte orkar men måste leverera ändå, när det känns som att jag är för trist att umgås med annars. Grupptrycket, stressen, tomheten, ensamheten, skammen över allt dumt jag redan gjort? På egen hand eller med stöd av psykolog görs sedan en analys där den här kedjan klarnar.

En plan utformas sedan som svarar på frågan: hur kan jag minska min sårbarhet? Finns det andra sätt som jag kan uppnå en liknande effekt som drogen ger, utan att skada min kropp, självrespekt eller mina relationer? Finns det situationer som jag i nuläget behöver undvika för att jag där ännu inte klarar av att stå emot? Vad kan jag göra istället? Vilka förmågor behöver jag öva upp för att klara detta? En annan viktig del i en KBT-behandling är att granska de egna argumenten: varför vill jag sluta? Vad gör det värt ansträngningen? Vart hamnar jag om jag fortsätter så här? Är det en slutstation jag kan leva med? När en drog tar allt mer av livets fokus, när vår främsta drivkraft blir den kortsiktiga lättnaden eller njutningen så tappar vi kontakt med våra värden. Det vi tidigare har haft som viktiga mål i livet och som gjort livet värt att leva bleknar. I en KBT-behandling blir därför ett viktigt mål att återaktivera den här inre kompassen, så att konkreta steg kan tas emot ett liv som känns värt att leva och som en version av sig själv man kan stå för. Ibland, för att detta arbete ska vara möjligt och uthärdligt, krävs också ett varmt och empatiskt stöd för att våga, orka och kunna reparera de skador som missbruksbeteendet fört med sig, att klara att stå ut med den skuld och skam som samlats i spåren av missbruket – utan att fortsätta fly.

Att våga söka hjälp för missbruk och riskbruk

I en kultur där förmåga till självkontroll och oberoende är så högt värderad ställer sig ofta skuld och skam i vägen för att söka hjälp i tid. Det är olyckligt både för den som missbrukar och för omgivningen, särskilt då riskbruk/missbruk är så vanligt att vi alla högst troligt har någon nära som fastnar/fastnat i perioder eller själva varit där någon gång.

Då bruk av narkotika är straffbart i Sverige drar sig många för att söka hjälp överhuvudtaget. Det är därför viktigt att understryka att vårdens uppgift inte är att straffa utan att erbjuda behandling och att möta den som söker med empati och respekt. Sekretess råder således. Dock är vårdpersonal skyldig att orosanmäla om barn bedöms/misstänks fara illa på grund av missbruket.

Att vara anhörig till någon som missbrukar

Även i funktionella familjer eller omgiven av kärleksfulla och stödjande personer är det möjligt att utveckla och fastna i missbruk och beroende. Det brukar vara viktigt att understryka detta då den som står jämte inte sällan frågar sig själv “Är det jag som på något vis har brustit? Borde jag ha gjort mer?”. När en närstående fastnar i missbruk är det vanligt att uppleva känslor av oro, otillräcklighet och hopplöshet. Även ilska, bitterhet och sorg över att bli bortvald för missbruket är vanligt. Över tid kan den anhörige också bli indragen i den destruktiva dynamik vi kallar för medberoende där det blir allt svårare att sätta gränser och behålla den egna balansen i livet. Denna dynamik växer sig framförallt stark i tysta och slutna system där parterna försöker hålla problematiken dold för omgivningen eller förneka den för sig själva. För att närstående ska kunna ge det stöd som den som missbrukar behöver för att ta sig loss är det viktigt att värna om sin egen hälsa, att fortsätta göra sådant som ger glädje och upplevelser av meningsfullhet. Ofta är det också viktigt och hjälpsamt att hitta andra att dela sina tankar och känslor med för att få chans till stöd, tröst och perspektiv. Ibland behöver även närstående en egen behandlingskontakt för att få hjälp att hantera situationen. Ibland krävs det att en hel familj/nätverk tillsammans får behandling. Att som närstående lära sig så mycket som möjligt om vad beroende innebär, och på vilket sätt det påverkar hjärnan kan ge en viss känsla av begriplighet och kontroll i en situation som ofta innebär tvära kast mellan hopp och förtvivlan. Både för närstående och för den som missbrukar är det viktigt att hitta sätt att förbereda sig på och att ta hand om de bakslag/återfall som ofta är en del av förändringsprocessen.

Det är sällan som mer information eller nya ultimatum hjälper någon att sluta missbruka. De flesta som missbrukar är, på ett plan, medvetna om de risker som bruket kan medföra. För en (med rätta) arg och besviken omgivning kan det behöva påminnas att då skam blir överväldigande är risken istället att den skapar ett inre tryck att blunda och förneka eller driver upplevelsen av att det är en annan version av en själv som aktiveras och utför handlingarna. Straff och uteslutning förändrar sällan beteenden på ett hållbart sätt utan riskerar istället att förvärra situationen. Ett Ted-talk som kan ge perspektiv på detta är Johann Haris “ Everything you think you know about addiction is wrong.

Det varierar var man bäst får hjälp beroende på bland annat var man bor, vilken typ av missbruk, riskbruk eller beroende det gäller och om man är drabbad eller anhörig.