Barnpsykolog

När det kommer till barnpsykologi så kan du stöta på en del olika titlar. Om barnet söker hjälp via vårdcentral eller skola så kommer vanligen den första kontakten för barnet vara en kurator som barnet kan tala med. Om barnet behöver ytterligare hjälp så kommer en remiss att skickas till Barn och ungdomspsykiatrin (BUP), där barnet bland annat kan få kontakt med en psykolog. 

En kurator på vårdcentral eller skola har i grunden en socionomexamen och kan på olika sätt  hjälpa barnet vidare med de svårigheter barnet upplever. I skolan kan det ofta vara barn som är utsatta för mobbning som går till kuratorn för att få hjälp av någon vuxen och få prata om problemen, eller kanske har problem hemma i familjen och inte har någon att anförtro sig till. En kurator samarbetar med både skola och socialtjänst för att kunna hjälpa barn ytterligare i utsatta situationer.

Till en barnpsykolog får barnet komma om det har fått en remiss till BUP. Barnpsykologer på BUP är tränade i att utreda barn och ungdomar. Exempelvis kan psykologen utreda om barnet har någon neuropsykiatrisk diagnos som till exempel adhd eller autism. En barnpsykolog kan också erbjuda behandlingar som innefattar olika terapier som har visat goda effekter på barn och ungdomar. Barnpsykolog är dock ingen skyddad titel utan är mer en beskrivning av vad eller gentemot vilken målgrupp psykologen huvudsakligen arbetar med.

Om ett barn inte mår bra kan det yttra sig på flera olika sätt. Vanligt är att barnet reagerar starkt känslomässigt, som att till exempel lätt bli arg eller irriterad. Läs mer nedan om olika tecken på att ditt barn inte mår bra:

Symtomen ovan ska inte ses som heltäckande. Viktigt att komma ihåg är att det också kan finnas flera och andra orsaker till nämnda symtom.

Tydliga tecken på att något inte stämmer med ditt barn är om barnet börjar dra sig undan. Om barnet inte vill gå till förskola eller skola, eller göra sådant som barnet vanligtvis tycker om att göra, är det ofta en stark indikation på att barnet inte mår bra.

Om barnet inte vill gå till skola (eller förskola), kan det handla om mobbning eller problem med vänner. Om du märker att ditt barn inte mår bra är det viktigt att kommunicera med ditt barn och försöka ta reda på vad det är som får barnet att inte vilja gå till skolan. 

Om ditt barn verkar må psykiskt dåligt och detta inte går över bör ni söka hjälp till barnet. Barn under 6 år söker i första hand hjälp via barnavårdscentralen (BVC) eller barnhälsan/ungdomshälsan i den region som ni är boende i (detta kan vara antingen via vårdcentral eller barnläkarmottagning).

För barn som är äldre än 6 år kan ni söka hjälp via den vårdcentral där barnet är listat, ungdomsmottagningen (för barn från 13 år) eller barnläkarmottagningen. Det går också att kontakta barn och ungdomspsykiatrin direkt.

Är du nära ett barn som du upplever inte mår bra? Som förälder, eller nära anhörig är det enkelt att känna sig maktlös när barn inte mår bra. Men det finns hjälp att få och ju snabbare ni söker hjälp, desto snabbare kan också barnet börja må bra igen.

Men vad kan du själv göra för att hjälpa barnet må bättre?
Det är viktigt med kommunikation, att berätta för barnet att du ser att barnet inte mår bra och om du har tänkt hjälpa barnet att få hjälp via vården är det viktigt att du talar om detta för barnet, särskilt äldre barn. Det är viktigt att barnet känner sig delaktig i sin vård och känner att hjälp finns tillgängligt.

Det finns gånger när barnet själv inte vill söka hjälp. I dessa fall är det inte en god idé att tvinga barnet, eftersom att det kan leda till att barnet mår ännu sämre. Då kan du som vårdnadshavare träffa någon att tala med ensam, för att få råd om hur du ska hantera barnets psykiska besvär.

Till en början är det vanligast att man kontaktar vårdcentral eller skolans kurator för att komma vidare med barnets mående. Här följer du som vårdnadshavare med barnet, där barnet oftast får svara på frågor och berätta själv om hur barnet mår. Ofta när kurator eller läkare talar med barnet kommer du att ombes lämna rummet en stund, så att barnet kan tala fritt.

Mindre barn och barn som har svårt att berätta hur de mår, kan ibland få använda utvecklade metoder för att få hjälp att uttrycka sig. I dessa fall kan det vara att via bilder, lek eller sammanställda formulär kunna uttrycka sitt mående. Små barn har enklare att visa hur de mår genom att demonstrera sina känslor i lek. Lite större barn kan berätta hur de mår med hjälp av bilder.

I vissa fall kan fysiska sjukdomar ligga till grund för barnets mående. Om läkare misstänker att en fysisk diagnos kan vara orsaken till barnets mående, kommer barnet att undersökas både kroppsligt och via provtagning av blodet. Detta gör man för att utesluta att barnet inte har någon sjukdom som leder till det dåliga måendet.

Om barnet bedöms må mycket dåligt brukar en remiss skickas till BUP, som i sin tur via sina psykologer och annan personal kan hjälpa barnet vidare. De behandlingsformer som erbjuds barn är bland annat samtalsterapi och kognitiv beteendeterapi (KBT). I vissa fall behandlas även barn med mediciner för att behandla svåra depressioner och ångest.