Vad är PTSD?
PTSD betyder posttraumatiskt stressyndrom (eller Post-Traumatic Stress Disorder på engelska). En definition av PTSD är att man i vardagen fortsätter att plågas av en eller flera obehagliga livshändelser trots att de ligger bakåt i tiden. Ordet trauma kommer från grekiskan och betyder skada eller sår. Ett psykologiskt trauma är de långvariga psykiska och fysiska reaktioner som man kan bära med sig långt efter att en händelse är över.
Vad orsakar PTSD?
Vad som upplevs som traumatiskt och som leder till trauma är olika från person till person, men ofta rör det sig om en livshotande eller kränkande händelse. Det kan vara en upplevelse du själv har varit med om eller något du har bevittnat. Några exempel på sådana upplevelser är
krig, flykt, terror, tortyr
missfall eller svår förlossning
naturkatastrof, trafikolycka, eldsvåda
våld, både fysisk och psykisk misshandel
förlust av någon närstående eller ett husdjur
sjukdom, vårdrelaterad skada, allvarlig olycka
sexuellt våld, sexuellt utnyttjande, sexuellt övergrepp
otrygg uppväxt, lindrigare missförhållanden under lång period.
De flesta som är med om traumatiska händelser utvecklar inte posttraumatiskt stressyndrom. Många kan fortsätta att leva som vanligt, trots de jobbiga minnena. Men varför fastnar då vissa personer i sina plågsamma upplevelser, och hur vet man om man har drabbats av PTSD?
Symtom på PTSD
En svår händelse kan leda till olika besvär för olika personer. Posttraumatisk stress är ett samlingsnamn för olika reaktioner som är vanliga i samband med traumatiska händelser. För att få diagnosen PTSD finns det flera kriterier som måste uppfyllas. Reaktionerna delas in i fyra grupper, och för att få diagnosen posttraumatiskt stressyndrom ska du ha symtom från varje grupp. Diagnosen PTSD kan ställas först när en månad har gått efter händelsen, även om du fick symtomen tidigare. Här är de fyra symtomgrupperna med förklaringar och exempel.
Du återupplever traumat
Du har mardrömmar om händelsen.
Du får flashbacks – ofrivilliga och skrämmande minnesbilder. Triggas ofta av något som påminner om traumat.
Du undviker sådant som påminner om traumat
Du undviker sociala kontakter.
Du trycker undan tankar, känslor och minnen.
Du ogillar att prata om traumat och det som hänt.
Du försöker undvika till exempel platser, personer och aktiviteter.
Dina tankar och känslor påverkas (kognitiva/affektiva symtom)
Du har svårt att minnas det som hänt.
Du tänker negativt om dig själv och omvärlden.
Du är ledsen, likgiltig eller känner skuld och skam.
Du är överspänd
Du har svårt att sova.
Du kan inte koncentrera dig.
Du är stresskänslig och orkeslös.
Du är orolig, förvirrad eller blir lätt rädd.
Du blir lätt irriterad eller arg och kan få plötsliga utbrott.
I Mindler-appen kan du få göra ett test för att mäta dina symtom på posttraumatiskt stressyndrom. Testet heter PCL-5 och står för post-traumatic checklist. Psykologer och läkare kan använda olika tester (som PCL-5 och CAPS-5) när de ska bedöma om en patient lider av PTSD. Men det räcker inte med ett test för att ställa en diagnos, utan det behövs en mer omfattande utredning. Testerna måste analyseras av en psykolog eller psykiatriker med särskild kompetens på området. Du kan därför inte på egen hand avgöra om du har PTSD genom att göra ett test på nätet. Kontakta Mindler om du visar tecken på posttraumatisk stress, så hjälper vi dig.
Behandling av PTSD
PTSD kan bli varaktigt, men måste inte bli det (läs mer om obehandlad PTSD). Det går att behandla posttraumatisk stress och det går att må bra igen. Det finns effektiva och evidensbaserade behandlingar som kan hjälpa mot PTSD, och en del blir helt symtomfria efter behandling (ex. traumafokuserad KBT).
Läs mer detaljerat om behandling vid PTSD.
Andra metoder för att behandla PTSD är bland annat:
EMDR eller Eye Movement Desensitization and Reprocessing. Denna metod har också bra forskningsstöd. Metoden bygger på att patienten följer ett föremål med blicken från sida till sida, fram och tillbaka som en klockpendel, samtidigt som hen tillsammans med terapeuten går igenom de traumatiska minnena. Ögonrörelserna tycks hjälpa hjärnan att bearbeta och integrera minnesbilderna.
Läkemedel. Antidepressiva mediciner är vanligast i sammanhanget: SSRI, som höjer serotoninnivåerna, och/eller SNRI, som höjer noradrenalinet i hjärnan. Medicin kan lindra symtomen och göra vardagen mer hanterbar, men kan sannolikt inte ersätta psykoterapi.
Sjukskrivning. I vissa fall kan sjukskrivning på del- eller heltid vara nödvändigt vid svår PTSD. Vid lindrigare former kan dock rätt sorts arbete i lagom omfattning bidra till den psykiska hälsan. Vad som är lämpligast i det enskilda fallet måste därför avgöras av läkare, psykolog och patient i samråd.
Somatic Experiencing. En kroppsfokuserad terapi för kronisk och posttraumatisk stress. En vetenskaplig studie från 2017 kom fram till att metoden kan vara effektiv för behandling av PTSD.
Men varför drabbas vissa av PTSD?
Vårt centrala nervsystem har två försvarsstrategier att ta till när vi upplever livsfara. I första hand aktiveras kamp- eller flyktreaktionen (fight or flight) så att vi kan slåss mot angriparen eller springa därifrån. Men i vissa situationer är dessa alternativ inte möjliga, som vid en våldtäkt eller ett väpnat rån. Då återstår bara att frysa till (freeze), alltså gå in i ett apatiskt, hjälplöst tillstånd. Många som utsätts för ett trauma hamnar i just det läget. Konsekvensen blir att de inte kan agera ut sin naturliga chockreaktion. Den låsningen bidrar sannolikt till att upplevelsen ”fastnar” i kroppen och i minnet.
Minnesinlagring spelar också en stor roll. För att kunna göra en upplevelse begriplig och meningsfull behöver vi ha en sammanhängande inre bild av den – en berättelse som hänger ihop och som känns logisk. Den som lider av PTSD har inte lyckats få ihop bitarna till en helhet. I stället kan du minnas enstaka, extremt kraftfulla detaljer, fragment, av händelsen, men har svårt att sortera in dessa bilder i minnesarkivet, i det förflutna. I stället tycks hjärnan tro att händelsen fortfarande pågår här och nu.
Många drabbade har också svårt att känna att just de har utsatts för traumat. Det är som att det hände någon annan. Eller så inser du att du faktiskt har varit med om händelserna, men i gengäld är minnena neutrala och tomma på känslor. Hjärnan raderar alltså bort antingen offrets egen roll i traumat, eller känsloinnehållet – allt för att hålla de smärtsamma minnena på avstånd. Barn som är med om traumatiska händelser kan i ovanliga fall sluta äta, bli apatiska och okontaktbara och i stort sett sluta fungera i vardagen. Detta kallas i Sverige för uppgivenhetssyndrom.
Vid komplex PTSD verkar anknytning ha stor betydelse. Anknytning är ett begrepp som, något förenklat, indikerar hur trygg eller otrygg en person kände sig med sina vårdnadshavare under den tidiga barndomen. Det tycks finnas många överlappningar mellan så kallad desorganiserad anknytning, instabil personlighetsstörning (”borderline”) och komplex PTSD. Vissa forskare menar att man i första hand bör behandla anknytningsproblematiken i de fall där flera av dessa tillstånd förekommer samtidigt.
PTSD kan påverka relationer
Trauman och PTSD, kan ha en negativ inverkan på relationer. Oftast vet inte den drabbade om att det påverkar omgivningen, men anhöriga och närstående kan lida i ensamhet. Mindlers psykologer har skrivit mer om PTSD i relationer.