Trypofobi

Vad är trypofobi/hålfobi?

Trypofobi, även kallat hålfobi, innebär en intensiv och påträngande rädsla eller känsla av äckel inför mönster av tätt sittande hål eller bulor som är formade i kluster.

Exempel på detta är:

• Frökapslar

• Bikakor

• Fruktkärnor

• Svampar med porliknande undersidor

• Koraller

• Vissa hudåkommor såsom infektioner, utslag eller parasitangrepp

• Hål i huden

• Tvättsvampar

• Ostar med hål

• Duschhuvuden

• Skumgummi

• Bubblor

• Porer

Denna fobi förekommer inte som en officiell diagnos i den manual som man inom vården baserar sina bedömningar på (The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders), men trots detta är det en fobi som existerar och som kan innebära ett starkt lidande och begränsning av livskvaliteten för den som är drabbad.

Varför får man trypofobi?

Orsaken till trypofobi är i dag inte fastställd och det finns bara begränsad forskning på området, men det finns några teorier. En av de mest utbredda teorierna är att det finns en evolutionär funktion i att känna avsmak för vissa typer av mönster som kan indikera fara. Många farliga djur (till exempel ormar och kattdjur), giftig föda eller sjukdomar (till exempel smittkoppor eller parasiter) kan ha ett mönster av trypofobisk karaktär, vilket på så vis hjälper oss att undvika sådant som skulle kunna innebära en dödlig utgång. Genom evolutionen har hjärnan alltså lärt sig att koppla ihop detta mönster med fara, varpå kroppen reagerar med varningssignaler i form av illamående, panikkänslor och känsla av att vilja dra sig undan.

En annan teori är att hjärnan har en känslighet för kontrast och upprepning, det vill säga att hjärnan upplever att vissa mönster som förekommer upprepat med hög kontrast och oregelbundenhet är svåra att bearbeta, vilket väcker en känsla av obehag.

Symtom vid trypofobi

Som med så många andra fobier kan man se variationer i symtombilden från individ till individ. Symtomen kan bestå av allt mellan mildare obehag till starka, intensiva reaktioner såsom ångestattacker och en känsla av att vilja krypa ur sitt skinn.

Vanliga reaktioner vid trypofobi:

• Illamående/äckelkänslor

• Ångest eller panik

• Klåda

• Krypningar i huden

• Rysningar

• Svettningar

• Hjärtklappning

• Yrsel

Exempel på hur trypofobi kan leda till problem:

• Rädslan kan hindra en att vistas i naturen eller i vatten (på grund av risken att stöta på svampar, frökapslar, koraller etc).

• Att man undviker att titta på konst eller viss typ av film, till exempel naturdokumentärer.

• Att man undviker att resa eftersom okända miljöer kan innehålla triggers.

• Att man undviker att använda vissa livsmedel eller hjälpmedel.

• Att man undviker att använda sociala medier eftersom det förekommer en stor andel bilder på nätet på temat. (Det är viktigt att komma ihåg att många av dessa bilder är manipulerade och framtagna för att chockera).

• Rädslan kan hindra en att undersöka den egna kroppen vid infektion eller utslag, vilket i sin tur kan leda till att man inte söker vård.

• Även rädslan att riskera att se obehagliga bilder kan också leda till att man undviker att gå till läkare eller hudspecialist.

• Att man känner stark skam över sin reaktion vilket kan leda till att man får sämre självkänsla och man drar sig undan social kontakt.

Det är när rädslan är överväldigande och irrationell, samt när den inverkar på livet på ett negativt sätt, som rädslan kan klassificeras som en fobi (läs mer om fobier här). Då kan det också vara värt att söka hjälp.

Behandling vid trypofobi

Det finns behandlingsmetoder som har visat sig fungera bra mot fobier, och som kan hjälpa den drabbade att skaffa verktyg att hantera sina rädslor. Nedan finner du en beskrivning av de behandlingsmetoder mot fobi som visat sig vara effektiva.

Kognitiv beteendeterapi (KBT)

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är den vanligaste behandlingsformen när det kommer till olika typer av fobier. Med hjälp av en terapeut närmar man sig rädslan och möter de känslor som dyker upp. Detta brukar kallas för exponering.

Exponering i KBT innebär att personen exponeras för, det vill säga närmar sig rädslan i ett kontrollerat möte. Exponeringen genomförs i den takt som den drabbade och terapeuten gemensamt enas om och börjar vanligtvis med att personen får titta på bilder och filmer. Man kan även utmana rädslan genom att hålla ett föremål i handen som har en trypofobisk struktur. Denna metod leder till att den drabbade inte känner sig maktlös inför sina känslor, utan lär sig att hantera sin rädsla och komma över sin skräck.

Varför exponera sig?

Målet med exponering är att man ska lära sig att se att ångest ofta minskar i takt med gradvis exponering och att ångest inte behöver vara ett hinder för att göra sådant som man vill kunna göra. Om man upprepade gånger utsätter sig för sådant som skrämmer, finns en stor sannolikhet att man till slut kommer att vänja sig vid de faktorer som tidigare triggade igång rädslan. Rädsloreaktionen blir därmed inte lika kraftig och avtar så småningom. Om man inte längre tolkar dessa situationer och känslor som hot kommer inte heller flykt- eller kampresponsen att triggas igång. I takt med att behandlingen fortskrider upptäcker man att orostankar inte alltid stämmer eller åtminstone är överdrivna.

Något som kan vara lugnande att veta inför en exponeringsbehandling är att ångest alltid går över så småningom och att det är fysiologiskt omöjligt för ångest att stiga i all oändlighet. Om man stannar kvar tillräckligt länge i situationen så kommer ångesten med största sannolikhet att minska. Vid upprepad och regelbunden exponering “tröttas” ångesten till slut ut.

Medicinsk behandling

Ibland kan det vara aktuellt med psykofarmaka (läkemedel). Det har visat sig att vissa typer av antidepressiva kan ha effekt på fobier. Det är dock något som rådgörs med läkare och rekommenderas oftast i kombination med KBT. Om du funderar på medicinering kan du kontakta läkare på din vårdcentral.

Vad kan du göra själv?

• Andning & avslappning: Vid åsynen av något som triggar trypofobin reagerar kroppen med att aktivera nervsystemet. Med hjälp av avslappningsmetoder och andningsövningar kan man i viss mån reglera stressreaktionen.

• Exponering på egen hand: Börja i så fall med mildare bilder, och öka gradvis svårighetsgraden. Det är ofta en god idé att exponera regelbundet och så ofta som möjligt för att kunna skapa en nyinlärning. Till en början kan det även vara hjälpsamt att ha med sig en annan person som stöd i exponeringen. Det kan även vara en bra startpunkt att söka information för att närma sig rädslan. Du kan läsa böcker, artiklar eller prata med andra som lider eller har lidit av en fobi.

• Mindfulness: Det kan även vara hjälpsamt att öva på mindfulness och att vara närvarande när du observerar och analyserar vad du upplever. Detta medför att du med tiden kan lära dig bära dina känslor. Det kan tillåta dig att basera dina val på en balans mellan känsla och förnuft. Se om du kan våga stanna i situationer som väcker ångest och beskriv det du upplever utifrån en neutral synvinkel.

När du behöver mer hjälp

Om du har så pass stora problem med din fobi att det påverkar din vardag kan det vara så att du behöver hjälp på traven att hantera och ta dig förbi din rädsla. Då kan det vara klokt att söka hjälp inom vården. På Mindler kan du boka ett besök för ett första bedömningssamtal med en av våra psykologer. Då får du tillsammans med en psykolog kartlägga din rädsla, få mer information om fobin samt arbeta fram en behandlingsplan. Psykologen följer sedan upp behandlingen och stöttar dig i exponeringen. De flesta som genomgår en KBT-behandling för fobier blir hjälpta.