Vad är emetofobi?
Emetofobi är en typ av fobi. Det kommer från grekiska ordet emesis som betyder kräkning. Emetofobi är alltså specifikt en fobi för kräks i dess olika former. Kräkfobi räknas som en typ av ångeststörning.
En person med kräkfobi bär på en överdriven rädsla och ångest av att själv behöva kräkas, se någon kräkas, vara illamående, bli smittad med magsjuka och annat kopplat till kräkningar. Vid en fobi brukar personen ha olika typer av triggers, det vill säga något som triggar igång rädslan. Det kan vara platser där personen tidigare sett kräk, minnesbilder av det eller samtalsämnen kopplat till det. Det kan finnas många olika typer av triggers, eftersom hjärnan lätt kan koppla ihop olika saker med varandra.
Kräkfobi är i många fall närbesläktat med tvångssyndrom, eftersom personen kan börja bete sig tvångsmässigt för att undvika bakterier och att bli smittad. Det brukar vara beteenden som att tvätta händerna på ett överdrivet vis eller att duscha överdrivet frekvent. Det kan vara att inte vilja ta andra i hand, ideligen desinfektera saker eller inte vilja ta med händerna i ansiktet. Många brukar undvika att gå på offentliga toaletter, gå på vissa gator eller att ta i handtag.
Ibland kan personer med fobi även erfara panikattacker och andra typer av kroppsliga symptom, såsom förhöjd puls, svettningar, skakningar i kroppen och annat obehagligt.
Hur uppstår emetofobi?
Det är svårt att peka ut en exakt enskild anledning till varför en person utvecklar en fobi. Troligen beror det på kombinationen av flera faktorer som kan variera mellan individer.
Olika tänkbara orsaker kan vara:
Traumatiska händelser - att bevittna någon annan eller en själv bli drabbad av något väldigt obehagligt tidigare i livet kan göra att vi blir rädda för det fortsatt i livet. Kanske drabbades personen av en intensiv magsjuka när den var ett barn, som satte spår som följde med in i vuxenlivet.
Inlärt beteende - genom att se hur andra agerar runt en situation så kan vi lära oss det ena och det andra. Det kan vara så att en familjemedlem är mycket rädd för magsjuka och på så vis har vi lärt oss att magsjuka är något att undvika till varje pris.
Ärftlighet och genetik - inom forskning finns det viss stöd för att personer kan födas med en viss typ av genetik som kan göra personen mer sårbar för att utveckla
psykisk ohälsa senare i livet.
Miljömässiga faktorer - att förväntas bete sig särskilt hygieniskt, exempelvis då en anhörig har immunbrist, kan vara en startpunkt för en rädsla att smitta och smittas. Att genomgå stressiga eller ångestfyllda perioder kan också göra en mer sårbar att utveckla en fobi.
Hur behandlas emetofobi?
Fobier kan behandlas med hjälp av psykologisk behandling, vilket brukar vara huvudsakliga behandlingen som erbjuds i vården. I vissa fall kan det kompletteras med medicinering.
Olika typer av behandling:
Psykologisk behandling, särskilt KBT, har visat sig genom forskning ha god behandlingseffekt för fobi. Många gånger innebär en behandling att personen behöver möta sin rädsla på olika vis. Detta är något som planeras tillsammans med sin psykolog och sker under kontrollerade omständigheter. Det är ofta nödvändigt att utmana sig själv för att lossa på fobins grepp över en.
Medicinering är något som du testar i samråd med läkare. Ibland används det som stöd för att komma igång med den psykologiska behandlingen.
Självhjälpsprogram kan vara till hjälp om du helst vill jobba på egen hand. Om du upplever att du endast behöver lite vägledning kan det vara en god väg att gå. Det kan finnas böcker som handlar om fobier som kan vara hjälpsamma. Annars finns det mottagningar, bland annat Mindler, som kan erbjuda IKBT-program utformade av psykologer utefter sedvanlig psykologisk behandling som går att följa i textformat och jobba med på egen hand.
När ska jag söka hjälp?
Om du känner att fobin begränsar dig i din vardag så pass mycket att du störs eller att andra påverkas av det så kan det vara ett tecken på att det vore bra att söka hjälp. Andra tecken kan vara att du inte känner glädje för saker du tidigare tyckt om, att du märker att du dragit dig tillbaka, att ångesten känns tung att hantera eller att du hindras från att ta del av ditt liv fullt ut.
Du ska inte behöva bära på det ensam. Det finns hjälp att få. Inom primärvården behandlas lindriga till måttliga besvär och det är oftast en bra start att få en bedömning därifrån. Det görs antingen via din vårdcentral eller genom att boka ett nybesök på en psykologmottagning, exempelvis hos någon av våra psykologer här på Mindler.