DBT – Dialektisk beteendeterapi

Dialektisk beteendeterapi, DBT, är en form av psykoterapi som från början utvecklades för att hjälpa självmordsbenägna patienter. Det visade sig snart att metoden även fungerade bra vid behandling av patienter med borderline personlighetsstörning ( kallas numer ofta emotionellt instabil personlighetsstörning).

DBT är en kombination av två terapeutiska inriktningar. Den första är KBT, kognitiv beteendeterapi. Den andra utgörs av mindfulnessbaserade tekniker med ursprung i zen-buddhism.

Grunden i DBT är spänningen mellan motsatser, framför allt mellan förändring och acceptans. KBT-delen av behandlingen hjälper patienterna att åstadkomma förändring, medan mindfulnessdelen lär patienterna att acceptera det de inte kan förändra. Det terapeutiska arbetet innebär alltid en rörelse mellan dessa två poler, precis som i vardagslivet.

Mellan varje motsatspar finns alltid en syntes: en kreativ och originell lösning på vad som först såg ut som ett olösligt problem, ungefär som när man blandar blå och gula vattenfärger och i stället får en grön kulör. I DBT söker man efter just synteser. Eftersom borderlinepatienter tenderar att se världen i svart eller vitt är det värdefullt att fråga dem: ”Och var finns syntesen?”. Det vill säga: hur kan vi blanda motsatserna till något konstruktivt och nyskapande?

Prioritet nummer ett i DBT är extremt basal: att se till att patienten fortsätter att leva. Alla akuta självmordstendenser måste stävjas innan behandlingen kan fokusera på något annat. När man anser att patienten inte längre är suicidbenägen blir nästa prioritet att komma till rätta med allt som patienten gör för att hindra den terapeutiska processen. Den här patientgruppen kan nämligen uppvisa ett starkt behandlingsmotstånd.

Därefter kan man börja fokusera på färdighetsträningen, som syftar till att lära patienten följande:

Eftersom patienter som går i DBT ofta har en hög stressnivå klarar de inte alltid av vanliga mindfulnessövningar. I DBT använder man därför mer lättillgängliga tekniker. Marsha Linehan, grundaren av DBT, säger att hon ”dekonstruerade meditation för folk som inte kan meditera”. Det kan till exempel handla om att öva på att observera och beskriva sina känslor utan att uppslukas av dem.

Relationsaspekten är också central i DBT. Stor vikt läggs vid att patienten och terapeuten ska bygga en stark, accepterande och tillitsfull allians.

Ofta finns ett helt team av DBT-behandlare tillgängligt för patienten under terapin, även om man i första hand jobbar med en personlig terapeut. Utöver individualterapi förekommer ofta färdighetsträning i grupp. 

Det finns olika längder på DBT beroende på hur stort hjälpbehov patienten har, det kan variera mellan några månader till flera år. Behandlingen är ofta längre än KBT-behandling för andra problem.

Vem bör söka DBT?

Den patientgrupp för vilken DBT har allra starkast vetenskapligt stöd är kvinnor med emotionellt instabil personlighetsstörning som har ett självskadebeteende. Goda resultat har även visats generellt vid emotionellt instabil personlighetsstörning samt i kombination med nyligen utförda självmordsförsök, alkohol- och narkotikamissbruk, posttraumatiskt stressyndrom samt depression hos äldre patienter (55+). Det finns även varianter av DBT som används i vissa fall vid bland annat svårbehandlad ätstörning.

Den som tillhör någon av dessa patientgrupper kan alltså ha god nytta av att prova DBT.

För närvarande finns inga krav på vilken utbildning eller licens en svensk DBT-behandlare måste ha. DBT-Linehan Board of Certification i USA arbetar dock för att skapa en internationell kvalitetsstandard för DBT-utövare, så att hjälpsökande patienter lättare kan hitta en kompetent terapeut. De utfärdar även särskilda certifikat.

I Sverige jobbar intresseföreningen DBT Scandinavia med att skapa ett register över certifierade DBT-behandlare samt DBT-team och -behandlingshem i Sverige. Många DBT-terapeuter har KBT-utbildning i grunden med vidareutbildning i DBT.

Om du funderar på att söka DBT, kontrollera gärna att behandlaren är legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal.

Enligt Marsha Linehan är den viktigaste skillnaden mellan hennes metod och KBT att dialektisk beteendeterapi betonar acceptans lika mycket som förändring, medan KBT mer ensidigt fokuserar på förändring.

Vissa patientgrupper måste lära sig att först och främst stå ut med vissa aspekter av verkligheten, innan förändringsarbetet kan påbörjas. Därför är acceptans ett centralt inslag i DBT.