Läs mer om Autism

Autismspektrumtillstånd kan förkortas AST och i Sverige används oftast benämningen autism som är den svenska översättningen av DSM-5. Autism är en funktionsnedsättning som innebär svårigheter med socialt samspel, kommunikation och begränsade repetitiva mönster i beteende, intressen eller aktiviteter. 

Personer med autism hanterar information på ett annorlunda sätt än de flesta människor och det påverkar hur en individ fungerar och förstår andra. Autism är en samlingsnamn för olika autismdiagnoser som inte längre används: Autistiskt syndrom, Asperger och atypisk autism. 

Många personer med autism är över- eller underkänsliga för sinnesintryck som ljud, ljus, dofter och känsel. Det finns olika svårighetsgrad och behov av stöd eller anpassningar. Autism förekommer i ett spektrum, vilket innebär att det finns stora skillnader mellan personer med autism. Autism finns på alla nivåer av intellektuell funktion och språkförmåga.

Autism är en utvecklingsrelaterad funktionsnedsättning. Personer med autism har ofta ett annorlunda förhållningssätt till världen, vilket kan innebära att vissa saker blir svårare i deras vardag, medan andra saker inte blir det. Att hjärnan fungerar på ett annat sätt kallas ibland för funktionsvariation. Autism har också sina styrkor, exempelvis har vissa personer med autism en extra bra koncentrationsförmåga eller ett extra bra minne för detaljer. 

Personer med autism lider ofta av andra utvecklingsrelaterade diagnoser och psykisk ohälsa (läs mer om “komorbiditet” längre ner). Med en omgivning som har mer kunskap kring autism och anpassar sig, kommer personer med autism att må bättre och utveckla sina förmågor. 

Personer med autism får hjälp i första hand av habiliteringen som har individuella insatser, utbildningar och stöd för individer och familjer. Arbetsterapeuter kan också hjälpa till med struktur i vardagen och hjälpmedel. “Autism och Aspergerförbundet” organiserar föreläsningar och träffgrupper, både för personer med autism och deras anhöriga. 

I Sverige har cirka en till två procent av befolkningen en diagnos som faller inom autismspektrumet. Samsjuklighet är också mycket vanligt. Över hälften av personer med autism har ytterligare diagnoser. Även om autism är ett livslångt tillstånd diagnostiseras inte alla i barndomen eftersom svårigheterna inte varit så betydande ännu. Många personer med autism diagnostiseras istället i tonåren eller som vuxna när det skett förändringar i livet eller det finns högre krav i sociala interaktioner.  

Flickor och kvinnor är särskilt underdiagnostiserade då deras symtom ofta inte är lika tydliga som pojkarnas/männens. Flickor/kvinnor med autism har generellt specialintressen som är mer “socialt tillåtna” och de är generellt sett bättre på att “maskera” sina symtom. Detta kan dock göra att de anstränger sig mycket, känner sig annorlunda och får ofta andra diagnoser eller psykisk ohälsa. Diagnoskriterier för autism är framtagna utifrån forskning på pojkar/män.

I många fall, exempelvis när det finns tydliga symtom eller tidig komorbiditet (exempelvis intellektuell funktionsnedsättning eller sen språkutveckling) ställs diagnosen tidigt. Diagnosen ställs då oftast mellan fyra och fem års ålder. Detta trots att forskning visat att det går att ställa en definitiv diagnos redan innan tre års ålder. Anledningen är att det är svårt att diagnostisera ett barn med autism om barnet ännu inte utvecklat talförmåga. Svårigheter med kommunikation och socio-emotionell ömsesidighet samt repetitiva beteenden, begränsade intressen eller rutinbundenhet kan observeras de första levnadsåren. Tidiga tecken kan vara att det är svårt att få ögonkontakt med barnet eller att barnet inte använder gester eller mimik för att kommunicera eller samspela med andra.

En neuropsykiatrisk utredning görs oftast i team om psykolog och läkare. Det finns inga rent medicinska test som kan fastställa om någon har autism eller inte. Medicinskt kvalificerad personal, oavsett om det är läkare eller psykologer, tar hjälp av utomstående observationer från föräldrar och närstående för att fastställa diagnosen. 

Olika utredningsteam och habiliteringar har tidiga insatser som exempelvis tillämpad beteendeanalys (TBA). Den bygger på intensiv inlärning. Det finns stöd för föräldrar och föräldrakurser som kan hjälpa till med att identifiera svårigheter och barnens behov. “Autism och Aspergerförbundet” har också utbildningar och kan hjälpa föräldrar eller unga med autism att hitta andra i liknande situationer.  

Autismforum och arbetsterapeuter kan också ge råd och stöd till föräldrarna. Det finns exempelvis många barn som har svårt med mat, på grund av att de är känsliga för sinnesintryck eller andra faktorer. Barnen som har språksvårigheter kan få hjälp av logopeder och träning inom området. 

Fasta rutiner och struktur rekommenderas för alla barn, och särskilt för dem som har svårt för förändringar. Föräldrarna kan då behöva jobba en del med förberedelser. Sömnsvårigheter är också vanliga och föräldrarna kan jobba med rutiner och kontakta läkare i de fall sömnsvårigheterna kvarstår.

En nära kontakt med habiliteringen och skolan rekommenderas alltid för att kunna identifiera orsaken till att barnet inte trivs eller beter sig på ett visst sätt. Barn med autism kan behöva olika anpassningar, exempelvis flera pauser, en tystare matsal eller en stödperson som ger trygghet och hjälper dem i klassen. Barn med autism kan vara “ojämna” i sin utveckling, vuxna kan behöva sänka krav i det som barnet inte klarar av och lyfta barnets styrkor.

Autism förekommer ofta tillsammans med utvecklingsstörningar, medicinska eller genetiska tillstånd, språkstörningar och psykomotoriska avvikelser. Eftersom autism påverkar olika avgörande utvecklingsområden: Social kommunikation, socialt samspel och beteendemönster, finns det många psykologiska åkommor som ofta uppkommer i samband med autism. Depression, ångest och ADHD är alla vanliga i samband med autism.

Tidigare diagnostiserades inte autism i samband med ADHD, men på senare tid har forskning visat att människor med autism oftare har ADHD. Barn med autism kan dra nytta av typiska behandlingar för ADHD. En strukturerad miljö, pauser och mycket positiv uppmärksamhet hjälper personen att klara sig bättre i vardagen och i skolan.

Språket utvecklas i vissa fall mycket senare för barn med autism. Därtill är språket mer stapplande, stelt och repetativt. Ofta utvecklas språket mer “ojämt” där specifika ämnesområden blir språkligt färdigutvecklade, jämfört med mer generella språkliga koncept. 

Barn med autism kan ha svårare att bygga nära förhållanden på grund av de brister i kommunikation eller samspel som många av dem upplever. Vuxna med autism kan ha svårt att veta vad som förväntas av dem i sociala sammanhang, exempelvis hur mycket ögonkontakt som är lagom, hur man kommer in i samtalet eller att man tolkar andra på ett mer bokstavlig sätt. Många personer med autism behöver tänka för att bete sig på ett visst sätt som kommer spontant för andra. Sådana situationer kan ta mycket energi från dem och skapa ångest eller psykisk lidande.