Vad är personlighetsstörning?
En personlighetsstörning, eller personlighetssyndrom som det numer kallas i syfte att minska stigmatiseringen, innebär ett varaktigt mönster av upplevelser, känslor och beteenden som avviker från det förväntade och accepterade i den miljö personen finns. När avvikelserna innebär ett lidande eller en funktionsbegränsning så talar man om personlighetssyndrom. Personlighetssyndrom gör det svårare för individen att skapa sig en fungerande och stabil vardag, anpassa sitt beteende till diverse situationer, upprätthålla positiva relationer med andra och få en stabil tillvaro på arbetsplatsen. Personlighetssyndrom brukar delas in i tre olika kluster. Det första omfattar udda och excentriska personlighetssyndrom, det andra inkluderar personlighetssyndrom med dramatiska och impulsiva beteendemönster och det tredje ångestpräglade personlighetssyndrom. De första symptomen utvecklas vanligtvis under tonåren. Det finns en hög grad av samsjuklighet med andra psykiatriska tillstånd, som depression och ångest. En individ med personlighetssyndrom löper också högre risk för missbruk.
Personlighetsstörning eller personlighet?
De mest vedertagna metoderna för att beskriva olika personliga egenskaper är “the big five” eller femfaktormodellen. De beskriver fem olika personlighetsdrag: Neuroticism/känslomässig stabilitet, extraversion/introversion, öppenhet/ointresse för nymodigheter och nya upplevelser, vänlighet/avvisande hållning och samvetsgrannhet/lättsamhet. Varje faktor eller personlighetsdrag har två ytterlighetspositioner och däremellan en glidande skala som varje individs personlighet kan placeras in på. En person kan naturligtvis också bete sig olika beroende på situation.
Vad kännetecknar personlighetsstörning?
Det som är gemensamt för alla personlighetssyndrom är att de ska innebära ett långvarigt och oflexibelt mönster av upplevelser, känslor och beteenden som avviker från det accepterade/förväntade i en persons miljö, vilket ska ta sig uttryck i många olika situationer och skapa ett lidande eller en funktionsnedsättning inom flera olika livsområden. Mönstret ska kunna spåras tillbaka till åtminstone adolescensen eller tidig vuxenålder. I övrigt tar de olika personlighetssyndromen sig mycket olika uttryck.
Typer av personlighetsstörningar Nedanstående listas olika personlighetssyndrom utifrån klassificeringen i DSM-5 (diagnostisk manual): Kluster A Människor inom detta kluster kan beskrivas som udda eller excentriska. Följande personlighetsstörningar ingår: ● Schizoid – avsaknad av intresse för relationer, känslolöst bemötande ● Paranoid – misstänksamhet, tolkar andras intentioner som fientliga
● Schizotyp – excentriskt beteende, ovanliga tankar och övertygelser, svårigheter med sociala situationer Kluster B Detta kluster av personlighetssyndrom kännetecknas av ett instabilt känsloliv och impulsivt beteende. ● Narcissistisk – överdriven självkänsla, brist på empati, fantasier om sin egen framgång och makt ● Borderline – rädsla för att bli övergiven, instabilt relationsmönster, självskadebeteende, destruktivt beteende och dålig självkänsla ● Antisocial – tendens att inte respektera samhällets regler och lagar och andras rättigheter. Tenderar sakna samvetskval beträffande brott ● Histrionisk – Uppmärksamhetssökande, opassande sexuell eller provokativ interaktion, överdrivna och ytliga känslouttryck Kluster C Detta kluster kännetecknas av främst rädsla och ångest. ● Tvångsmässig – överdrivet fokus på regler och ordning, perfektionism, kontrollbehov, osv. ● Ängslig – undviker sociala interaktioner och är känsliga för negativa omdömen
● Osjälvständig – Denna variant orsakar rädsla för ensamhet och ett behov av att bli omhändertagen. Svårigheter att skilja sig från familj och nära vänner.
Hur uppstår personlighetsstörning?
Vetenskapen om varför man utvecklar ett personlighetssyndrom är fortfarande otillräcklig. Människors personlighet bildas till stor del under barndomen och är ett resultat av interaktionen mellan ärftliga och medfödda faktorer som temperament och den miljö barnet växer upp i. Sexuella, psykiska och fysiska övergrepp liksom neglekt eller förlust av vårdnadshavare anses utgöra riskfaktorer. Negativa livshändelser anses utöva störst effekt på individer som är mer genetiskt sårbara. ¶ Generellt sett brukar man säga att personlighetsstörningar är ett resultat av ett komplext samspel mellan en negativ miljö tidigt i livet och vissa genetiska faktorer. Tvillingstudier tyder på att det ärftliga bidraget är mellan 40-60%. Miljö är någonting som också kan gå i arv från generation till generation, vilket gör det svårt att skilja mellan biologiskt respektive miljömässigt arv.
Terapi för personlighetsstörning
För närvarande är psykoterapi förstahandsvalet när det gäller behandling av personlighetssyndrom. Personer med dessa tillstånd har ofta svårt att reflektera över sig själva och lägger ofta över ansvaret för sina reaktioner på andra. Det kan försvåra psykoterapi. Därför har det utvecklats psykologiska behandlingsmodeller som inkluderar färdighetsträning som träning av impulskontroll, kompensatoriska strategier och reflekterande över egna och andras upplevelser och reaktioner. I och med de nya behandlingsmetoderna har utsikterna för en person att kunna bemästra sina problem blivit betydligt mer positiva. Utöver kognitiv beteendeterapi (KBT) används exempelvis dialektisk beteendeterapi (DBT) och mentaliseringsbaserad terapi (MBT).
Läkemedel för personlighetsstörning
I skrivande stund finns det ingen specifik medicin som används för att behandla personlighetssyndrom. Eftersom människor med personlighetssyndrom ofta har hög samsjuklighet, kan dock läkemedelsbehandling av andra, samtidiga psykiatriska syndrom vara aktuell. När det kommer till personlighetssyndrom används dock aldrig enbart läkemedel. Medicin används i kombination med olika psykoterapeutiska metoder.