Schematerapi

I denna artikel kan du läsa om schematerapi. Vad är schematerapi, och när används denna behandlingsform?

Mindler är Sveriges största digitala psykologmottagning. Vi är en del av primärvården vilket innebär att ett samtal med någon av våra psykologer kostar som ett vanligt vårdbesök.

Prata med en psykolog online hos Mindler

  • Videosamtal för 250 kronor (eller frikort)
  • Arbeta på egen hand med våra självhjälpsprogram

Ladda ner appen och boka ett samtal med någon av våra 250 psykologer redan idag. Vi garanterar dig en tid inom 24 timmar.

Boka ett möteBoka ett möteBoka ett möte

Vad är schematerapi?

Schematerapi (ST) är en terapiform utvecklad av den amerikanska psykologen Dr Jeffrey Young. Dr. Young utvecklade ST för att hjälpa patienter vars psykologiska problem inte förbättrades genom kognitiv beteendeterapi (KBT). Sammanfattningsvis beskrivs ST som en integrativ terapiform som tillhör KBT-skolan, men där influenser från andra inriktningar så som gestaltterapi och anknytningsteori integrerats i modellen. I schematerapi utgår man från att det inte finns ett enda tillvägagångssätt som fungerar för alla patienter, och att behandlingar måste vara specialanpassade i varje individuellt fall.

Utvecklingen av ST började som ett försök att hitta en behandlingsmetod som fungerar för personer med långvariga depressiva besvär som inte blivit hjälpta av klassisk KBT, men har med åren blivit en alltmer värdefull och använd metod i flera kliniska sammanhang. Behandlingen har visat sig vara speciellt värdefull när det kommer till patienter vars världs- eller självbild är djupt förankrad i uppväxterfarenheter. När patienten har bestående och svårföränderliga tankar, känslor och minnen som leder till problematiska och destruktiva beteendemönster kan ibland vanliga terapeutiska tillvägagångssätt vara otillräckliga. Forskning inom schematerapi har visat att behandlingsformen är effektiv i behandling av personlighetsstörningar, depression, ångeststörningar, ätstörningar och substansmissbruk.

Vad är ett schema?

Begreppet schema förekommer i många psykologiska skolor och inriktningar, bland annat kognitionspsykologi och olika former av psykoterapi. Inom det förstnämnda området anses schema vara en abstrakt representation i hjärnan av en händelses mest utmärkande och betydelsefulla element. Inom psykoterapin är ett schema helt enkelt kognitivt organiserade strukturer som byggts upp för att förstå sina egna livserfarenheter och sin livssituation. 

Inom ST anses scheman vara någonting vi utvecklar tidigt i barndomen som ett resultat av behovsmässiga negativa erfarenheter i nära relationer, men som ständigt fortsätter utvecklas som svar på händelser under livets gång. Schemat innefattar tankar, känslor, minnen och kroppsliga sensationer och triggas i situationer som kan associeras till eller påminner om negativa upplevelser under uppväxten. Scheman genomsyrar en persons sätt att se på sig själv, andra människor och världen i stort och grundlägger våra beteendemönster i problemsituationer. En person som till exempel utsatts för tidiga behovsfrustrationer i relation till en förälder, kanske har de blivit blivit övergiven och fått spendera mycket tid själv, kan triggas igång i liknande situationer som vuxen om exempelvis deras partner kommer hem för sent från jobbet utan att höra av sig. Man säger då att schemat triggas och personen upplever starka känslor, tankar och fysiska reaktioner. Inom ST anser man att scheman utgör psykologiska sårbarhetsfaktorer som utgör en grund för en lång rad olika psykiska lidanden och problem.

Schematerapeutisk forskning har gett stöd för 18 olika dysfunktionella scheman som man kan lida av. Scheman brukar delas upp i fem olika domäner som utgör olika typer av bristbehov. 

  1. Frånvaro och avvisande i nära relationer

Denna domän handlar om förmågan att bilda positiva relationer och inkluderar följande scheman:

  • Övergivenhet/instabilitet: en omedveten tro på att övergivande och social instabilitet är ofrånkomligt. Tron att människor du lär känna förr eller senare kommer överge dig.
  • Misstro/utnyttjad: att det inte går att lita på andra människor.
  • Känslomässig försummelse: tron på att ens egna känslomässiga behov inte kommer uppfyllas.
  • Defekt/skam: tron på att man är bristfällig och därmed alltid förr eller senare kommer bli avvisad.
  • Social isolering: en genomgående ensamhet och känsla av utanförskap i vardagen 
  1. Bristande autonomi och prestationsrelaterade problem

Denna domän handlar främst om scheman som försämrar människors förmåga att upprätthålla en fullgod självkänsla och fungera på ett självständigt sätt:

  • Beroende/inkompetens: övertygelse om sin egen inkompetens, eller att man inte själv har förmågan att fatta beslut och därmed måste förlita sig på andra.
  • Sårbarhet för fara och sjukdom: en konstant känsla av att världen är för utmanande och att man inte har förmåga att klara av de utmaningar man ställs inför.
  • Sammanflätad/outvecklat själv: när en mycket nära relation till någon annan gör att man själv inte utvecklas och lär känna dig själv.
  • Misslyckande: tron att saker och ting alltid kommer att misslyckats.
  1. Bristande förmåga att sätta egna gränser

Denna domän handlar främst om scheman som har med självkontroll och personliga gränser att göra:

  • Berättigande/grandios: tron på att man är speciell och bättre än andra.
  • Otillräcklig självkontroll och självdisciplin: man saknar förmågan att hålla tillbaka impulser och agera på ett adekvat sätt.
  1. Överdriven givmildhet och osjälviskhet

Denna domän handlar om scheman som gör att man sätter andras behov före ens egna:

  • Underkastelse: man känner ett behov att underkasta sig andra på grund av en bakomliggande rädsla för att bli straffad eller avvisad.
  • Självuppoffrande: man tillgodoser andras behov före ens egna eller att man gör oproportionerligt stora personliga uppoffringar för att hjälpa andra.
  • Bekräftelsesökande: konstant sökande efter andras godkännande. Det omfattar också tron att andras godkännande är viktigare än att vara sann mot sig själv.
  1. Hyperfokuserad på småsaker och överdriven hämning av känslor/beteenden

Denna domän omfattar främst scheman som leder till kroniskt undvikande av misslyckanden. Dessa beteendemönster uppmuntrar till överdrivet fokus på småsaker och viljan att hålla sig till regler, utan att man tar hänsyn till sina egna känslor eller sin egen vilja:

  • Negativism/pessimism: hög grad av negativitet och pessimism. Man är övertygad om att livet totalt sett innehåller mer negativa än positiva saker. Man har lite hopp om framtiden.
  • Känslomässig hämning/överkontrollerad: tron att man måste kontrollera sina känslorelaterade uttryck för att inte bli socialt avvisad.
  • Obevekliga krav: har mycket höga krav på sig själv. Måste alltid vara bäst och andra perfektionistiska tendenser.
  • Bestraffande: tron att människor eller en själv bör straffas för sina misstag.

Maladaptiva copingstrategier som en följd av negativa scheman

I många fall blir scheman som en sorts självuppfyllande profetia. Ofta upprätthåller våra beteendemönster befintliga scheman, vilket bara gör att problemet förvärras och lidandet fördjupas. Ett schemadrivet beteende – eller maladaptiv copingstil, är ett sätt som personen hanterar sitt schema på. Man klassar vanligtvis copingstrategier inom tre olika primära mänskliga reaktioner på stress: kamp, flykt eller handlingslöshet. Dessa är inte strategier som är unikt för just människor, vi ser dem överallt i hela djurvärlden. Skillnaden mellan människor och djur är dock att det som orsakar människors stress är betydligt mer komplext och svårt att förstå. Nedan följer de tre övergripande copingstilarna:

Överkompenserar (kamp)

Personen bekämpar sina scheman genom att anamma motsatsen. Om de kände sig värdelösa som barn försöker de vara perfekta i vuxenlivet. Om de uppfostrats av föräldrar som är överdrivet auktoritära kanske de utvecklar en tendens att trotsa all auktoritet de kommer i kontakt med. Det kan vara positivt att försöka övervinna sitt schema genom att pröva på beteenden som motsätter sig det, men det finns en tendens att detta sker på ett överdrivet sätt och att smärtan på insidan finns kvar även om man agerar i total motsats. 

Undviker (flykt) 

Undvikande innebär att personen hittar sätt att ordna sitt liv på där schemat aldrig riktigt aktiveras. Resultatet blir att många saker som potentiellt utlöser det undviks. Det kan vara både tankar och situationer och behöver återigen inte vara en medveten process. Undvikande kan leda till bland annat missbruk eller att vi av rädsla inte utvecklar nära relationer så som vi önskar.

Kapitulerande (handlingslöshet) 

Ibland kan personer leva som att ett dysfunktionellt schema är sant och därmed söka sig till situationer som uppfyller trossatsen som schemat vidmakthåller. Om personen till exempel blev misshandlad fysiskt eller psykiskt som barn, kan det utvecklas en tendens att söka sig till en partner som har samma beteenden. Precis som de föregående två copingstilarna kan detta ske helt undermedvetet.

Schemamodes

Schemamodes är olika typer av skiftande sinnestillstånd som alla upplever och växlar mellan. Man kan också säga att schemamodes är olika sidor av vår personlighet, som vi känner och agerar utifrån i olika sammanhang. Om scheman är beständiga och långvariga i sin natur, kan man säga att schemamodes är kortvariga och flyktiga. Hos friska personer är modes relativt stabila och förutsägbara, men hos personer med mycket psykisk ohälsa kan modesen skifta ofta och vara mycket intensiva i sina uttryck.

Forskare har kategoriserat tio olika schemamodes som vanligtvis grupperas i fyra olika kategorier: barnmodes, dysfunktionella copingmodes, internaliserade dysfunktionella föräldrammodes och sunt vuxenmode. Namnen har tagit frams för att enkelt och snabbt kunna diskuteras av terapeut och patient och för att de ska vara lätta att känna igen.

Barnbeteenden

  • Sårbart barn – när man känner sig liten, missförstådd, inkompetent eller hjälplös
  • Argt barn – när man känner intensiv ilska och otålighet i koppling till grundläggande fysiska och känslomässiga behov
  • Impulsivt barn – när man agerar impulsivt, ofta genom sökandet efter kortsiktig tillfredsställelse
  • Lyckligt barn – Känner sig behövd, älskad, känslomässigt tillgodosedd och omhändertagen

Dysfunktionella copingmodes

  • Följsam resignation – när man är passiv, underdånig och ständigt sökande efter bekräftelse. Tolererar övergrepp och allmänt dålig behandling och väljer ofta partners som upprätthåller det psykologiska schemat
  • Känsloavstängt skydd – när man ignorerar egna känslor och behov, distanserar sig från andra känslomässigt och avvisar hjälp utifrån. 
  • Överkompenserande – Kan innebära att man beter sig överdrivet aggressivt och dominant. Högmod, manipulering, nedlåtande beteende och statussökande är vanligt. Men det kan också innebära att man är rigid och perfektionistiskt överkontrollerande.

Dysfunktionella föräldraformer

  • Förälder som straffar – I detta mode är patienten elak och straffande mot sig själv eller andra. Kan leda till självskadebeteende och fysiskt våld mot anhöriga. 
  • Överdrivet krävande förälder – I detta mode kritiserar patienten mycket av sig själv och har orimligt höga krav på sig själv. 

Sund vuxen-mode

I detta mode kan patienten se och tillgodose sina egna behov på ett sunt och ansvarsfullt sätt. En sund vuxen är någon som vårdar och ger barn-sidor hon sig själv bekräftelse när det är sårbart, sätter tydliga gränser när det är impulsivt och argt och främjar det hälsosamma barnbeteendet beskrivet ovan. Det sunda vuxen-modet hindrar dysfunktionella copingmodes och internaliserade föräldramodes från skada. I schematerapi är det ett viktigt mål att utveckla ett starkt sund vuxen-mode i självomhändertagande syfte.

Senast uppdaterad: 2022.04.20

Författare: Christoffer Björklund