Narcissism & narcissister

Ordet ”narcissist” kommer från den grekiska mytologins berättelse om den vackre Narcissus, som blev förälskad i sin egen spegelbild.

Under 1900-talet återupplivade psykoanalysen begreppet och satte in det i en psykologisk förklaringsmodell. I dag är narcissistisk personlighetsstörning en erkänd men relativt ovanlig psykiatrisk diagnos.

En narcissist har orealistiskt höga tankar om sig själv – man anser sig vara bättre än ”vanliga” människor och tycker sig ha rätt till särskilda förmåner.

Narcissistiska personlighetsdrag är ganska vanliga och behöver inte innebära något stort problem. Vi kan alla bete oss egocentriskt ibland. Det kan till och med vara en nödvändig försvarsstrategi att överdriva sitt eget värde i vissa lägen.

Men för den som lider av den psykiatriska diagnosen narcissistisk personlighetsstörning (NP) utgör självupptagenheten ett allvarligt hinder i livet.

Den här artikeln handlar om just narcissistisk personlighetsstörning, inte om de mer vardagliga formerna av narcissism.

Eftersom narcissister oftast känner sig tomma innerst inne är de beroende av omgivningens uppskattning och bekräftelse, och kan bli frustrerade om denna uteblir eller om någon annan får stå i centrum.

Narcissister har svårt att sätta sig in i andras känslor på ett genuint sätt. De kan uppträda hjälpsamt och till synes osjälviskt, men med det dolda motivet att vinna uppskattning och få beröm. Relationer använder de som ett medel för att själva må bättre, inte för att visa omsorg om andra.

De förväntar sig ofta att bli särbehandlade och ha rätt till speciella förmåner. ”Endast det bästa är gott nog” är ett talesätt som passar väl in på personer med NP. Om de söker psykoterapi – vilket de ibland gör, eftersom deras orealistiska förväntningar på livet ofta leder till att de blir deprimerade.

Att vara medberoende kan vara både farligt och påfrestande. Oftast märker man inte själv att man är medberoende till personen som agerar på ett narcissistiskt sätt. Narccisster har en förmåga att skylla problem på andra, vanligtvis i relationer, vilket då oftast kan bidra till sämre självkänsla.

Ett första steg för att få hjälp kan vara att läsa mer om medberoende. Mindler kan hjälpa dig att påbörja behandling för medberoende via videosamtal – ingen väntetid.

En klassisk psykodynamisk förklaringsmodell är att NP beror på en svag eller obefintlig självkänsla och en upplevelse av värdelöshet. För att skydda sig mot de här smärtsamma känslorna utvecklar narcissisterna i stället en grandios självbild. De uppträder självsäkert på ytan, men där under finns en narcissistisk sårbarhet: en extrem lättkränkthet och känslighet för att få sitt värde ifrågasatt.

Narcissister har ibland drag av borderline. Enligt psykoanalytikern Otto Kernbergs teorier om utvecklingspsykologi är narcissism en del av en övergripande kategori som han kallar för ”borderline personlighetsorganisation” (BPO).  BPO grundläggs enligt Kernberg tidigt i barndomen, om barnet inte lyckas smälta samman positiva och negativa upplevelser till en mer nyanserad och sansad verklighetsuppfattning.

Kernbergs teorier är intressanta, men inte vetenskapligt belagda. Att tidiga upplevelser påverkar personlighetsutvecklingen råder det inga tvivel om. Men det är sannolikt att även genetiska faktorer – det vill säga ärvda psykologiska egenskaper – spelar in.

En personlighetsstörning kan sällan ”botas”, som en depression eller en förkylning. Den är en del av personens grundläggande sätt att fungera: en del av hårdvaran, kan man säga.

Man kan dock lära sig att leva med NP genom att hitta strategier för att fungera bättre – ungefär som personer med autism kan utveckla sina sociala färdigheter genom träning, trots att det inte faller sig naturligt för dem. Det här kan en legitimerad psykolog hjälpa till med.

Det är lätt att tro att personer med NP saknar sjukdomsinsikt, men en studie där deltagarna fick svara på frågan om de uppfattar sig själva som narcissister visade att många är väl medvetna om sitt tillstånd. De flesta av de som svarade ”ja” uppfyllde nämligen kriterierna för att få diagnosen NP.

Socialpsykologen Erich Fromm myntade på 1960-talet begreppet ”malign narcissism” (malignant narcissism). Begreppet syftar på en extrem form av ondskefull narcissism, blandad med antisociala (psykopatiska) drag, och har fått viss spridning i kulturen, men det är ingen officiell psykiatrisk diagnos. (”Malign” betyder ”elakartad”.)

Inom utvecklingspsykologin (läran om hur olika stadier i livet påverkar vår personlighet) talar man ibland om ”sund narcissism”. Vissa teoretiker anser att det är en egenskap som alla små barn måste erövra för att utvecklas ordentligt. En ettåring ska känna att den är världens viktigaste person och att den kan göra vad som helst. Det är ett friskhetstecken. Problem uppstår först om barnet håller fast vid den primitiva självbilden när det blir äldre.

En narcissistisk person kan också beskrivas som egocentrisk, megaloman, egoistisk och självupptagen. Men då talar man om narcissism i bred bemärkelse. Om man avser den psykiatriska diagnosen narcissistisk personlighetsstörning måste man använda just den termen.