Vad är förklimakteriet?
Förklimakteriet, eller peri-menopausen, är det stadie som inleder klimakteriet och som utgör perioden innan sista mensen. Övriga faser i övergångsåldern är då menstruationen till slut upphört - menopausen - och den efterföljande tiden som kallas post-menopausen. Under klimakteriet sker en förändring i hormonbalansen vilket betyder att äggstockarna slutar producera hormoner såsom östrogen och gulkroppshormon vilket kan ge upphov till fysiska och psykiska symtom. Det är vanligast att ha lindriga besvär under förklimakteriet, men detta varierar mycket från person till person. Vissa drabbas inte alls, medan andra kan ha så pass funktionsnedsättande besvär att man behöver hjälp (längre ned i artikeln finns råd hur man kan gå till väga).
Hur vet man att man är i förklimakteriet?
Här är några exempel på tecken att man befinner sig i förklimakteriet:
Menstruationen blir oregelbunden. Till en början kommer mensen oftare, för att därefter komma mer sällan och till slut upphöra.
Det är också vanligt att blödningarna blir rikligare och pågår längre tid än tidigare. Med rikliga menstruationer följer även risk för järnbrist, vilket i sin tur kan leda till ökad trötthet som i sin tur kan påverka initiativförmågan.
Viktuppgång.
Många upplever försämrad sömnkvalitet. Dels kan det vara svårt att somna om nätterna, men man kan också vakna till följd av värmevallningar och svettningar på natten. Sömnproblemen kan i sin tur leda till trötthet och upplevt försämrat minne och koncentrationssvårigheter.
Det är många som erfar förändringar i sinnesstämningen under hela klimakteriet, såsom ett växlande humör, ökad irritation, nedstämdhet och ångest. En förklaring till den förändrade sinnesstämningen kan vara svårigheterna att få till en sammanhängande och god sömn.
Förändrad sexlust. En orsak till att sexlusten förändras kan vara att slemhinnorna blir torra och mer känsliga för smärta, men även nedstämdhet och trötthet kan påverka lusten negativt.
Eftersom symtomen på förklimakteriet ofta är ganska diffusa och varierande, kan det vara svårt att förstå att det är förklimakteriet man har hamnat i. Vissa av symtomen, såsom humörpåverkan, sömnsvårigheter och trötthet är också av sådan karaktär att de kan misstas för uttryck för psykisk ohälsa, till exempel depression, ångest eller långvarig stress och utmattning. Att dessa dessutom kan förekomma långt innan de fysiska tecknen, såsom oregelbunden menstruation, kan göra det ännu svårare att fastställa att besvären har grund i hormonella förändringar.
När börjar förklimakteriet?
Det är högst individuellt när man får de första symtomen. I snitt går en kvinna in i klimakteriet mellan ungefär 45 och 55 år. Den vanligaste åldern då menopausen inträffar är runt 51 års ålder. Vissa kan hamna i menopausen vid 45 års ålder, och i sällsynta fall även innan 40 års ålder. Förklimakteriet kan komma långt innan den sista menstruationen, och det kan variera mellan några år upp till 15 år innan. Detta betyder att vissa kvinnor kan erfara förklimakteriebesvär redan i 30-årsåldern. Generellt brukar den oregelbundna mensen pågå 3-4 år innan menopaus (vilken inträffar officiellt när man varit utan menstruation i ett helt år).
Råd kring hur hantera klimakteriebesvär
För att hantera besvären följer här några tips:
Läs på: Kunskap om besvären, och en ökad medvetenhet om vilka symtom man har, kan göra det lättare att veta vilka insatser som kan vara mest hjälpsamma. Det kan även vara klokt att be anhöriga att läsa på så att de får en ökad förståelse för vad det innebär att gå igenom klimakteriet.
Fysisk aktivitet: Motion är det närmaste mirakelmedicin vi har. Fysisk aktivitet har också den fördelen att den har minimala negativa biverkningar. Att röra på sig hjälper både mot sömnbesvär, värmevallningar och känslor av nedstämdhet och oro. Att träna styrketräning kan också stärka skelettet.
Försök få till bra förutsättningar för god sömn: Vid besvär som värmevallningar är det till exempel extra viktigt att få till ett svalt sovrum. Här går att läsa mer kring sömnen och olika tips på att sova bättre.
Näringsintag: Det kan vara klokt att försöka få i sig tillräckligt med näring, till exempel en kost som innehåller fibrer, vitaminer och proteiner, samt att undvika för mycket alkohol. Alkoholen kan göra vallningarna värre, men även spä på oro och ångest.
Avslappning: Olika avslappningsövningar kan ge effekt mot oro, samt hjälpa till att öka chanserna för god sömn och minska värmevallningarna.
Sök hjälp: Om de psykiska besvären håller i sig, och du misstänker att du drabbats av en depression eller annan psykisk ohälsa, är du välkommen att kontakta oss på Mindler för att få mer hjälp. Den vanligaste medicinska behandlingen innefattar behandling med hormon, där läkemedel med östrogen används för att lindra besvären. Vid svåra besvär kan även läkemedel för sömnproblem erbjudas. Vid en diagnostiserad depression kan det även vara aktuellt med antidepressiv medicin. Ibland kan akupunktur hjälpa mot värmevallningar och svettningar.