Vad är klinisk depression?
Begreppet klinisk depression används främst av läkare och psykologer för att skilja ett medicinskt eller ett psykiatriskt tillstånd från normala episoder av nedstämdhet. Det man menar är att man efter en klinisk bedömning med stöd av samtal, journalanteckningar, testresultat, frågeformulär etc. har kommit fram till att patienten uppfyller diagnoskriterierna för att vara deprimerad, det som kallas egentlig depression.
Kriterier för diagnosen klinisk depression
I Sverige används två diagnossystem för att diagnostisera depression: ICD-11 och DSM-5. ICD-11 används främst inom hälso- och sjukvården, medan DSM-5 brukar användas i psykiatrisk verksamhet.
För diagnosen egentlig depression enligt DSM-5 krävs att minst fem av följande symptom förekommer nästan varje dag under en och samma tvåveckorsperiod, och att minst ett av symptomen är något av de två första:
minskat intresse eller minskad glädje
betydande viktnedgång eller viktuppgång
sömnproblem nästan varje natt
märkbart långsammare rörelser eller tal
svaghetskänsla eller brist på energi
känslor av värdelöshet eller överdrivna skuldkänslor
minskad tanke- eller koncentrationsförmåga
återkommande tankar på döden eller självmordsplaner.
Vidare ska symptomen orsaka personen avsevärt lidande eller försämrad funktion, i arbetet eller socialt, inte vara en effekt av ett missbruk och inte bättre förklaras av någon annan psykiatrisk sjukdom eller ett medicinskt tillstånd. Personen ska inte heller ha haft maniska symptom tidigare.
Begreppet klinisk depression ger inte någon indikation på hur allvarlig en depression är eller vilken typ av symptom som upplevs. En klinisk depression kan se ut på olika sätt och vara allt från