John Bowlby - teorins grundare
John Bowlby (1907-1990) var en brittisk psykiater och psykoanalytiker som började utveckla anknytningsteorin på 1940-talet. Hans arbete grundades i ett uppdrag från Världshälsoorganisationen (WHO), där han skulle studera hur barn som separerats från sina föräldrar under andra världskriget påverkades psykologiskt.
Bowlby såg att barn som varit ifrån sina föräldrar under längre perioder ofta reagerade i tre steg. Först kom protesten. Barnet grät, var upprört och försökte återfå kontakten. Sedan följde en djup sorg, det Bowlby kallade “despair”. Till sist visade barnet sig avstängt, alltså en känslomässig avstängning som skyddade det från att bli sårat igen.
Bowlby såg något annat än vad många av hans samtida psykoanalytiker trodde. De menade att barns kärlek till sina föräldrar byggde på att de fick mat. Istället menade han att behovet av emotionell närhet och trygghet var primärt och biologiskt grundat.
Mary Ainsworths banbrytande forskning
Mary Ainsworth (1913-1999) var en kanadensisk-amerikansk psykolog som fortsatte att undersöka Bowlbys anknytningsteori genom empirisk forskning. Hennes arbete i Uganda och senare i Baltimore revolutionerade förståelsen av hur anknytning faktiskt fungerar i praktiken.
Ainsworths mest kända studie kallas “Strange situation”. Den gjordes på 1970-talet och gick bland annat ut på att se hur ettåriga barn reagerade när de blev lämnade en kort stund, och sedan återförenades med sin anknytningsperson, medan en främling fanns i rummet.
Genom noggrann analys av barnens beteenden identifierade Ainsworth tre distinkta anknytningsmönster som hon kallade trygg anknytning, otrygg-undvikande anknytning och otrygg-ambivalent anknytning. Denna kategorisering har blivit fundamental för all efterföljande anknytningsforskning.
Evolutionär grund och biologiska funktioner
Anknytningsteorin bygger på idén att anknytningsbeteenden är evolutionärt adaptiva, alltså något som ökar våra chanser att överleva genom historien. Barn som höll sig nära en trygg vuxen hade större chans att klara sig i en värld full av faror som rovdjur, kyla och olyckor.
Det här gjorde att vissa beteenden blev särskilt hjälpsamma för överlevnad, som att gråta, klänga sig fast, följa efter eller le. Sådana signaler väckte vuxnas instinkt att ta hand om barnet. Samtidigt utvecklades också ett anknytningssystem hos vuxna, med medfödda drivkrafter att skydda och trösta små som behöver hjälp.
Anknytningssystemet aktiveras när vi blir rädda, stressade eller känner oss övergivna. Det lugnar sig igen när vi får kontakt och känner oss trygga. Det här systemet finns kvar hela livet och påverkar hur vi hanterar oro, hur vi söker tröst och hur vi relaterar till andra i våra närmaste relationer.
Inre arbetsmodeller - mentala kartor för relationer
En av Bowlbys viktigaste idéer kallas inre arbetsmodeller. Det betyder att vi tidigt i livet skapar en slags inre karta över hur relationer fungerar, utifrån hur vi blivit bemötta. Den här kartan formar våra föreställningar om oss själva, om andra människor och om vad vi kan förvänta oss i nära relationer.
Barn som får en trygg och lyhörd omsorg brukar utveckla en inre känsla av att de är värda kärlek och att andra människor går att lita på. Om barnet däremot ofta blir avvisat eller bemött på ett oförutsägbart sätt kan det i stället börja tro att det inte duger och att andra inte är att lita på.
De här inre modellerna brukar bli ganska stabila över tid. De fungerar som ett slags filter som färgar hur vi uppfattar andra människor och tolkar det som händer i våra relationer. De påverkar allt från vem vi dras till, till hur vi hanterar bråk och hur lätt vi har att bygga tillit.
De fyra anknytningsmönstren
Ainsworths ursprungliga tre kategorier har senare utvidgats till fyra huvudtyper av anknytning:
Trygg anknytning (cirka 55-60% av den vuxna befolkningen) kännetecknas av trygghet med både intimitet och autonomi i relationer. Dessa individer kan effektivt söka och ge stöd.
Läs mer om trygg anknytning här.
Otrygg-undvikande anknytning (cirka 15%) karakteriseras av obehag vid närhet och att visa sig sårbar i relationer.
Läs mer om otrygg-undvikande anknytning här.
Otrygg-ambivalent anknytning (cirka 10-15%) innebär ofta en intensiv längtan efter närhet kombinerat med stark rädsla för övergivenhet.
Läs mer om otrygg-ambivalent anknytning här.
Desorganiserad anknytning (15-20%) kännetecknas av inkonsekventa strategier och är ofta kopplad till traumatiska och skrämmande upplevelser i relation till sin vårdnadshavare.
Läs mer om desorganiserad anknytning här.
Anknytningens utveckling genom livet
Anknytning växer fram i tydliga steg under de allra första åren i livet. I början, fram till ungefär tre månaders ålder, är spädbarn sociala men gör ingen större skillnad på människor. Men mellan tre och nio månader börjar de känna igen och föredra de personer som står dem närmast. Den allra mest avgörande perioden är mellan sex månader och två års ålder. Då börjar barnet knyta starka band till sina viktigaste vuxna. Det är också under den här tiden som barnet formar sin bild av hur relationer fungerar, vad det kan förvänta sig av andra och hur det själv blir bemött. Den bilden blir grunden för både inre arbetsmodeller och anknytningsmönster. Under föreskoleåldern, ungefär mellan två till sex års ålder, börjar barnet allt mer förstå att den vuxna också har egna tankar, känslor och behov. Det Bowlby kallade målkorrigerat partnerskap handlar just om detta, att barnet steg för steg lär sig ta den andres perspektiv och kan börja samarbeta och uttrycka sina önskemål på ett mer utvecklat sätt.
Stabilitet och förändring över tid
Forskning som följt människor över lång tid visar att våra anknytningsmönster ofta håller i sig från barndomen ända upp i vuxen ålder. Ungefär sju av tio personer behåller samma sätt att relatera till andra genom livet. Det stärker tanken om att våra tidiga erfarenheter spelar stor roll för hur vi formar relationer senare.
Men anknytning är inte hugget i sten. Studier visar att den kan förändras, till exempel efter viktiga livshändelser, nya trygga relationer eller genom terapi. Den här förändringsförmågan gör att även den som haft det svårt från början kan utvecklas och hitta tryggare sätt att vara nära andra.
Sådan förändring sker oftast steg för steg. Det handlar om att få nya relationsupplevelser som utmanar gamla föreställningar och bygger upp nya, mer positiva förväntningar. I det arbetet kan en trygg och lyhörd terapeut vara en viktig hjälp.
Intergenerationell överföring
En av de mest välbelagda insikterna i anknytningsteorin är att vi ofta för vidare våra egna anknytningsmönster till våra barn. Forskning visar att ungefär 60-75 % av alla barn får ett liknande anknytningsmönster som sina föräldrar.
Det handlar inte om gener, utan om hur föräldern relaterar till barnet. En vuxen som är känslomässigt närvarande, lyhörd och förutsägbar har lättare att möta barnets behov och på så sätt skapa en trygg anknytning.
Men det är inte förutbestämt. En förälder som bär på egna otrygga erfarenheter har alla möjligheter att förändra sitt sätt att relatera. Genom att förstå sin egen anknytningshistoria och jobba med sig själv går det att bryta gamla mönster, och ge sitt barn en tryggare start i livet.
Kulturell universalitet och variation
Behovet av att knyta an till andra verkar vara något grundläggande och universellt. Det finns i alla kulturer. Men hur anknytning uttrycks och hur det tolkas skiljer sig mycket åt beroende på kulturella sammanhang. Studier från över 30 länder visar både tydliga likheter och viktiga skillnader i hur anknytning tar sig uttryck.
I vissa kulturer betonas självständighet och personlig autonomi. Där kan ett barn som drar sig undan eller inte visar så mycket känslor tolkas som självständig snarare än undvikande. I andra kulturer ligger större värde vid gemenskap, ömsesidigt beroende och samhörighet. Det som ibland kallas interdependens. Där kan trygg anknytning i stället handla om ett starkt fokus på relationer och gruppen snarare än individen.
Kulturella skillnader inom anknytning är ett hett omdebatterat ämne. Somliga forskare menar att den största skillnaden ligger i hur anknytningspersoner svarar på barns signaler, andra kritiserar anknytningsforskningen i stort och menar att den är formulerad från ett västerländskt perspektiv. Ett viktigt, och potentiellt enande, fynd som de nederländska forskarna Van ljzendoorn och Kroonenberg kom med är att skillnaderna i anknytning faktiskt är större inom en kultur än mellan olika kulturer. Kanske är det ändå så att vi människor är mer lika än olika.
Vill du höra mer från oss? Prenumerera på vårt nyhetsbrev.
Neurobiologisk grund
Modern hjärnforskning (neurovetenskap) har gett oss en djupare förståelse för varför anknytning är så viktig, inte bara känslomässigt utan också biologiskt. Våra tidiga erfarenheter påverkar hur hjärnan utvecklas, särskilt de delar som styr stress, känslor och vår förmåga att förstå andra människor.
Otrygg anknytning verkar enligt flertalet forskningsstudier, bland annat en av forskaren Pietromanaco från 2015, hänga ihop med en dysfunktionell utveckling av kroppens stressystem, det som kallas HPA-axeln. Det är ett samspel mellan delar av hjärnan, hypofysen och binjurarna som reglerar hur vi reagerar på stress. Otrygg anknytning kan göra att systemet blir dysreglerat, det vill säga överkänsligt eller för “avstängt”.
Hormon och signalsubstanser som oxytocin och vasopressin, ofta kallade "anknytningshormon", spelar också viktiga roller i sociala närhetssituationer och påverkas av tidiga anknytningsupplevelser på sätt som kan ha livslånga konsekvenser. Dessa fysiologiska fynd visar på hur komplext anknytning verkligen är och hur många olika delar – psykologiska, sociala och biologiska, det är som samspelar.
Tillämpningar inom terapi och behandling
Anknytningsteorin har lagt grunden för flera terapiformer som sätter relationen i centrum. I anknytningsbaserade terapiformer används ofta relationen mellan dig och terapeuten som ett utrymme att öva på nya relationsstrategier på. Det i sig kan bli en läkande upplevelse, särskilt om du bär med dig tidigare relationssår.
Samtalsterapier som bygger på anknytningsprinciper betonar ofta vikten av terapeutens förmåga att vara konsekvent tillgänglig, empatisk och icke-dömande.
En särskild metod som bygger direkt på anknytningsteori är emotionsfokuserad terapi, eller EFT. Den används ofta som parterapi och hjälper par att förstå sina egna och varandras anknytningsbehov, och hitta nya sätt att nå fram till varandra på ett tryggare och mer kärleksfullt sätt.
Framtida riktningar
Forskningen om anknytning står inte still. Nya frågor ställs hela tiden, och kunskapen fördjupas. Inom vården i stort och särskilt i terapeutiska sammanhang börjar man allt mer ta hänsyn till människors anknytningshistoria, för att kunna skräddarsy behandlingar som verkligen passar den enskilda personen.
Med hjälp av ny teknik kan forskare också följa anknytningsprocesser i realtid och se hur relationer påverkar hjärnan, kroppen och känslolivet. Och det kanske mest hoppfulla av allt: forskning visar att även de som varit med om svåra relationsupplevelser i barndomen inte bara kan läka, utan till och med må riktigt bra på sikt med trygga, meningsfulla relationer i sitt liv.
Betydelse för förståelse av mänsklig natur
Anknytningsteorin har i grunden förändrat hur vi ser på människans natur. Den visar att vi är relationella varelser redan från födseln, att vår förmåga till kärlek och empati inte bara handlar om uppfostran eller kultur, utan är något som är biologiskt inbyggt i oss.
Teorin ifrågasätter synsätt där självständighet och oberoende ses som det högsta idealet. I stället pekar den på att en sund utveckling bygger på balans. Mellan att kunna stå på egna ben (autonomi) och att kunna vara nära andra (anknytning). Mellan självständighet och det som kallas interdependens (ömsesidigt beroende).
För individer som kämpar med relationsproblem, ångest, depression eller stress erbjuder anknytningsteorin både förståelse och hopp. Den förklarar varför vissa mönster utvecklats utan att skuldbelägga, och visar att förändring är möjlig genom nya, korrigerande relationsupplevelser.
På Mindler baseras vårt arbete på förståelse för anknytningsteorin och dess tillämpningar. Genom vårt privata erbjudande kan våra psykologer hjälpa dig förstå dina egna anknytningsmönster och utveckla tryggare, mer tillfredsställande relationer.
Hitta din psykolog och börja din resa mot större förståelse och tryggare anknytning.
Relaterat innehåll:
Anknytning i vuxenlivet och dess påverkan
Trygg anknytning som ideal att sträva mot