Vad är agorafobi?
Agorafobi kallas i folkmun för Torgskräck. Den som lider av torgskräck är rädd för att lämna tryggheten i det egna hemmet för att bege sig ut i situationer som är främmande och kan anses vara svåra att ta sig ur. Den som lider av torgskräck är ofta rädd för att åka buss, tåg, flygplan eller att vistas i folksamlingar.
Läs mer generellt kring fobier.
En förklaring av torgskräck
Det är naturligt för människor att känna en viss otrygghet på öppna, oskyddade platser och i folksamlingar med främmande individer. Vi har likadana hjärnor i dag som på stenåldern, och sådana situationer innebar på den tiden en verklig fara: på ett fält blir man lätt byte för rovdjur, och okända människor var ofta fientligt inställda.
Dessa nedärvda reflexer går dock att träna bort. Vi kan vänja oss vid att färdas med flygplan, bo i höghus och vidröra ormar, trots att vår instinkt säger oss att alla dessa situationer borde vara farliga. På samma sätt lär sig de flesta av oss under uppväxten att öppna ytor (i fredstid) inte är något att vara rädd för.
Men en liten andel av befolkningen (i Sverige ca 3 %) upplever ändå torg, broar och andra öppna ytor som djupt ångestväckande, särskilt om de är ensamma bland främlingar. De lyckas inte ”tänka bort” den ursprungliga reflexen, och kan få panikattacker av att vistas på allmänna platser. Detta kallas för agorafobi (agora är latin för ”torg” eller ”handelsplats”).
Orsak till agorafobi?
Den gemensamma nämnaren för alla agorafobiska triggers är att det upplevs som svårt att fly från platsen/situationen, om fara skulle uppstå. Därför kan även slutna platser som biosalonger, hissar, tåg och köpcentra väcka ångest hos någon med agorafobi. Sjukdomen kan alltså ha inslag av klaustrofobi, rädsla för trånga utrymmen.
Agorafobi kan leda till att den drabbade aldrig vågar lämna hemmet. Sjukdomen debuterar ofta i sena tonåren, men förekommer även hos barn.
Den som har agorafobi inser oftast att rädslan är irrationell –att situationerna egentligen är ofarliga.
Symptom på agorafobi
Enligt den amerikanska diagnosmanualen DSM-V lider man av agorafobi om man upplever intensiv rädsla i samband med minst två av följande fem situationer:
• resor med allmänna transportmedel (bilar, bussar, passagerarfartyg, tåg, flygplan)
• öppna platser som parkeringsplatser, torg eller broar
• stängda utrymmen, som butiker, teatrar eller biografer
• att stå i kö eller befinna sig i en stor folksamling
• att vistas ensam utanför hemmet
Antingen undviker agorafobikern aktivt de skrämmande situationerna, så att vardagen begränsas, eller så uthärdar man dem under stort lidande. I det senare fallet är det vanligt att man behöver någon närstående som sällskap för att klara av påfrestningarna.
För att diagnosen ska ställas måste ångesten vara orimligt stor i relation till den verkliga faran. Oron kommer sig ofta av att fantasierna skenar iväg enligt principen ”tänk om …”: ”Tänk om en terrorist tar sig in på bion med skjutvapen, eller om jag får en hjärtattack och ingen läkare finns i närheten, eller om bron är ett fuskbygge och plötsligt rasar …”.
Vidare ska rädslorna ha hållit i sig i minst ett halvår och kraftigt begränsa vardagslivet för den drabbade, så att det blir omöjligt eller mycket svårt att arbeta eller studera och ha ett aktivt socialt liv.
Till sist ska symptomen inte förklaras bättre av någon närliggande diagnos, som social fobi, PTSD eller s.k. specifik fobi (rädsla för enskilda fenomen som spindlar eller hissar).
Orsaker till agorafobi
Vid agorafobi är det vanligt med s.k. samsjuklighet, eller komorbiditet. Om man har andra psykiska besvär – som depression, OCD, andra fobier och/eller andra ångestsjukdomar – kan de utlösa eller förvärra agorafobi.
Att ha varit utsatt för misshandel eller övergrepp ökar också risken för agorafobi, liksom drogmissbruk.
Det tycks även finnas en ärftlig komponent, liksom vid de flesta ångestrelaterade tillstånd. Den som har nära släktingar med agorafobi löper en ökad risk att själv få diagnosen.
Behandling av agorafobi
Som vid de flesta andra ångesttillstånd kan både samtalsterapi och läkemedel vara till stor nytta för den som lider av agorafobi.
Kognitiv beteendeterapi (KBT) har god evidens vid behandling av ångestsjukdomar. Där arbetar terapeuten och patienten tillsammans med att granska och ifrågasätta de negativa tankemönster som orsakar symptomen. Man får även lära sig hur ångest påverkar kroppen, och hur tankar och känslor hänger ihop.
Exponering är ett annat viktigt inslag. Det innebär att man gradvis övar på att utsätta sig för de situationer som känns obehagliga, först i fantasin och så småningom på riktigt. För att underlätta dessa övningar kan avslappningstekniker ingå i behandlingen.
Det finns en särskild utmaning med att behandla just agorafobi: patienten vågar ju ibland inte lämna hemmet, och kan då inte ta sig till någon mottagning. I dessa fall är nätterapi via videosamtal ett bra alternativ.
Mindler förmedlar kontakt med legitimerade KBT-psykologer. Du betalar vanlig patientavgift & frikort gäller. Terapin ges via videolänk i din mobil, surfplatta eller dator – ingen väntetid.
Även SSRI, antidepressiva mediciner, kan som vid flera av ”syskondiagnoserna” (OCD, generaliserat ångestsyndrom, depression) ge symptomlindring. Dessa läkemedel kan dock ha oönskade biverkningar som viktuppgång och nedsatt sexuell lust och förmåga.
Källhänvisning
• Bressert, S. (2016). Agoraphobia Symptoms. Psych Central: https://psychcentral.com/anxiety/agoraphobia-symptoms/
• www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18090457
• medicalnewstoday.com
• healthline.com
• psychologytoday.com
• medicinkompendier.se