**Vad är din historia när det kommer till graviditet och förlossning? **Jag hade ingen aning om något inför att jag skulle föda vår dotter. Det var nog en kombination av att jag var så ung (23) och att jag inte kände så många som hade fött barn. Det som hände då var tyvärr att min förlossning både var lång, och väldigt traumatisk – det slutade med pådrag i rummet, sköterskor som tryckte på magen, klipp och sugklocka. Något som tyvärr satte sig ordentligt i mig. Det skapade både stress, skam och rädsla inför att föda vår son (som kom 1,5 år efter vår dotter). Jag hade svårt att prata om det, grät bara jag ens skulle återberätta. Jag kände mig så skör och utlämnad. Ensam i min sorg kring hela förlossningen. Skamsen att jag inte lyckades. Om det nu är att lyckas.
Inför Ians förlossning fick jag verkligen gå igenom allt med Aline, och det var otroligt jobbigt i början. Jag upplevde så mycket skam över att vara rädd igen, att ens prata om förlossningen med Aline. Jag var glad över att vara gravid, men rädd för att föda. En rädsla jag i efterhand verkligen önskar att jag sökte hjälp för tidigare. Sakta genom KBT och att läsa igenom journal, få stöd och prata med barnmorska m.m. så kände jag min lite mer förberedd – men fortfarande rädd. Men vet ni vad? Det blev en otroligt fin förlossning. En stund i livet jag kommer minnas med ett leende. Min revansch. **Hur tog du dig ur de jobbiga känslorna, och hur har din upplevelse påverkat dig? **Genom att ta små steg. Att inse att jag inte måste stressa tillfrisknandet (om man nu vill kalla det för det). Att söka hjälp – och att se förvalta den hjälpen är olika saker. Jag insåg att jag behövde göra det i min takt. Så när jag fick hjälp så blev jag först lite ”bättre” men sen lite sämre. Och sen sakta, med tid så kunde jag läsa min journal igen, och därefter så sakta kände jag min mindre skör, förstod förloppet bättre och kunde ”förlåta” mig själv, och se situationen annorlunda. Idag ser jag tillbaka på förlossningen som en situation där jag gjorde mitt bästa, och jag känner ingen skam kring det längre.
**Hur tycker du att man som anhörig ska agera? **Jag vet inte, det där är så svårt. Kanske uppmuntra till att söka hjälp tidigt. Men jag tror någonstans att alla gör så gott dom kan. **Vad är moderskap för dig? **Moderskap är närvaro, hjärta och något som kommer helt naturligt. Jag tror vi övertänker mycket. Våga älska och ha kul, ibland har man fel, ibland har man rätt. Ofta är det kommunikationen som måste vara tydlig. Och kramas. Hela jäkla tiden!
**Hur mår du idag? **Bra! Jag är många erfarenheter rikare. Och rätt mycket mer ödmjuk. **Har du något tips för andra som går igenom samma sak? **Sök hjälp, och testa Mindlers självhjälpsprogram mot förlossningsrädsla. Låt det ta tid. Sen mer tid, och sen en del tårar/frustration. Mitt favoritcitat är:
”Optimist – Someone who figures that taking a step backward after taking a step forward is not a disaster – it’s more like a cha-cha”
**Sheila Arnell **@sheilaarnell
_Sheila Arnell är gift och har två barn – Aline, 8 år och Ian, snart 7 år. _Hon arbetar som yoga/meditationslärare.
