Vad är våld i nära relationer?
Våld i nära relationer innefattar systematiskt bruk av hot, skrämsel och våld som förövaren utsätter offret för i syfte att utöva makt och kontroll. Situationen kännetecknas av att den som blir utsatt har ett starkt känslomässigt band till förövaren vilket ökar risken att våldet upprepas och normaliseras med tiden. Våldet sker till största delen bakom stängda dörrar och utåt sett kan det vara vanligt att uppfatta relationen som trygg och bra. I de flesta fall ökar våldet både i allvar och intensitet med tiden och utgör därmed en akut fara för livet. Att lämna en våldsam relation blir då det enda alternativet.
Olika typer av våld
Våldet kan vara av olika karaktär: fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt, ekonomiskt, digitalt, latent eller hedersrelaterat. Våld i nära relationer syftar på kärleksrelationer men även familje- och släktrelationer samt våld som barn bevittnar. Våldet kan även sträcka sig till hot och/eller våldshandlingar från förövaren gentemot personer som offret håller kär, såsom barn, släkt, vänner och husdjur.
Fysiskt våld: Våldshandlingar såsom sparkar, slag, knuffar, stryptag, kvävningsförsök, inlåsningar och användande av vapen eller andra tillhyggen. Det är vanligt att förövaren medvetet väljer att rikta våldet mot delar av kroppen som går att dölja.
Psykiskt våld: Psykiska övergrepp såsom verbala kränkningar, skambeläggande, försök till isolering och begräsningar av olika slag, gaslightning (förnekande av offrets upplevelser) samt psykologisk nedbrytning där offrets självkänsla successivt bryts ned och beroendet till förövaren ökar. Offret kan med tiden ifrågasätta sitt eget förnuft, och i svåra fall kan förövaren få offret att tro att det är hen som är utsatt och inte tvärtom.
Sexuellt våld: Att bli tvingad till att utföra eller utsättas för sexuella handlingar, inklusive våldtäkt, eller tvingas bevittna sexuella handlingar eller innehåll. Offret kan även känna sig tvingad att delta i sexuella handlingar som ett sätt att skydda sig mot annan typ av våld. Sexuell misshandel innefattar även att bli filmad eller fotograferad i sexuellt utsatta situationer utan samtycke.
Materiellt våld: Förövaren kan rikta aggression mot materiella saker såsom att slå sönder saker i hemmet. Det kan även vara att förövaren stjäl eller förstör saker av särskilt värde för offret. Även våld mot husdjur ingår i detta begrepp.
Ekonomiskt våld: Handlar om att förövaren har full kontroll över den gemensamma ekonomin som som ett sätt att göra offret mer osjälvständig. Det kan även visa sig genom att förövaren tvingar offret betala skulder som denne själv åsamkat, vilket kan leda till ekonomiska problem för offret.
Digitalt våld: Handlar om att förövaren övervakar, trakasserar eller kontrollerar genom digitala verktyg såsom mobil, dator, sociala medier etc. Till exempel att denne kräver att få ta del av privata meddelanden eller lösenord, lägger ut sexuella bilder, sprider rykten, skickar hotmeddelanden eller fortsätter att skicka meddelanden trots att personen ombetts att sluta höra av sig.
Latent våld: Utgör det våld som inte uttrycks verbalt eller fysiskt, utan det våld som offret riskerar att bli utsatt för om denne inte rättar sig. Förövaren kan med hjälp av blickar, kroppsspråk eller stämning kontrollera offret, så pass att risken för våld styr dennes vardag.
Hedersrelaterat våld: Denna typ av våld har, liksom mäns våld mot kvinnor, sin grund i den strukturella obalansen mellan män och kvinnor. Precis som namnet indikerar handlar våldet om att upprätthålla den kulturella hedern inom familjen/släkten. Denna heder är beroende av individens handlingar, och ofta är det kopplat till ideal som handlar om exempelvis kyskhet.
Eftervåld: Våldet kan även fortsätta efter att den utsatte lämnat en våldsam relation, till exempel i form av stalking och trakasserier, vårdnadstvister, smutskastning eller andra sätt för förövaren att återta kontrollen över relationen.
Mäns våld mot kvinnor
Våld i nära relationer kan drabba alla i samhället, men det finns vissa grupper som har större risk att bli utsatta. Kvinnor löper en större risk jämfört med män, att drabbas av grövre våldshandlingar, inklusive sexuellt våld samt våld med dödlig utgång. Var tredje kvinna och var femte man uppger att de blivit utsatta för våld av en partner. Det finns även sårbarhetsfaktorer för att drabbas av våld, såsom; högre ålder, nationella minoriteter, brist på kunskap om rättigheter och vart en kan vända sig för att få hjälp, negativa erfarenheter av kontakt med myndigheter, beroendeställning till våldsutövaren eller samhället, isolering och ensamhet samt sjukdom och funktionsnedsättning.
Konsekvenser av våld i nära relationer
Konsekvenserna av våldet verkar på flera nivåer - utöver det individuella skadorna på både kort och lång sikt, utgör våldet ett jämställdhetsproblem liksom ett samhällsekonomiskt problem. Vanliga konsekvenser för offret är att drabbas av isolering, arbetslöshet, skulder, sjukskrivning, psykisk ohälsa eller andra hälsoproblem. Det är inte ovanligt att den våldsutsatta drabbas av psykisk ohälsa såsom depressioner, ångest och stressrelaterade problem, till följd av misshandeln. En ytterligare konsekvens är att risken för självmedicinering med alkohol eller droger ökar. Ibland utgör förövaren ett så pass stort hot att offret tvingas leva under skyddad identitet, vilket i sin tur kan medfölja betydande begränsningar.
Varför stannar någon kvar i en våldsam relation?
En våldsam kärleksrelation börjar väldigt sällan med våld. Istället inleds den ofta med en stark förälskelsefas och en upplevelse av att ha hittat en trygg och stabil person att dela livet med. Om förövaren tidigt i relationen hade visat sina rätta färger, till exempel brukat fysiskt våld på andra dejten, är det mycket troligt att relationen aldrig skulle ha fortsatt.
Normaliseringsprocessen
Med tiden trappas våldet upp. Det som kan förklara att offret stannar kvar trots denna eskalering är något som kallas för normaliseringsprocessen, där offret utsätts för sådan manipulation att denne till slut tror sig vara förtjänt av våldet och kränkningarna. I takt med att förövaren inskränker offrets livsutrymme, och på andra sätt kränker dennes rättigheter och värde, blir normaliseringen en överlevnadsstrategi och ett sätt att hantera en förvirrande situation.
Traumabindning
I en våldsam relation är det inte ovanligt att förövaren växlar mellan varmt och kallt. Våldet efterföljs ofta av perioder av respekt, ömhet och ibland översvallande kärlek som skapar och stärker ett komplext anknytningsmönster mellan offer och förövare. Förövaren blir på detta sätt både hotet och den trygga hamnen. För varje gång detta händer så lär sig hjärnan att koppla ihop återföreningen med ångestlindring och på så vis skapas ett slags känslomässigt beroende där förövaren tröstar offret för de våldshandlingar denne själv utsatt offret för. Kontrasten mellan bra och dåligt blir också mycket större i dessa relationer, och det är därmed lättare att tänka att relationen är bättre än vad den egentligen är. Dessutom ger de “bättre” perioderna hopp om att relationen kommer att förbättras. Problemet på längre sikt är att denna berg-och-dalbana av våld och försoning gör att hjärnan hamnar i ett “freeze-mode” där man inte mäktar med att varken kämpa eller fly, vilket ytterligare gör personen fast i förövarens våld.
Hur lämnar en ett våldsamt förhållande?
När våldet har pågått under en lång tid kan tanken att lämna en relation på grund av normaliseringsprocessen till och med te sig absurd för den våldsutsatta. Att försöka lämna ett destruktivt förhållande kan väcka mycket skuld och skam, och kan i och med förövarens upprepade skambeläggande ge offret en förvrängd uppfattning om att hen är “boven i dramat”. Social isolering som offret utsatts för kan också göra det svårt för denne att höra av sig till närstående för hjälp. Om personen väl lyckas lämna en våldsam relation kan denne tyvärr, precis som med andra beroenden, ha en hög risk att drabbas av återfall och gå tillbaka. Detta kan bero på den känslomässiga sårbarheten att lämna relationen och den traumabindning som uppstått, men också på grund av påtryckningar eller hot från våldsutövaren (eftervåld som nämndes tidigare i texten). Ofta behöver offret därför utomstående stöd att ta sig loss, och det finns god hjälp att få.
Hjälp för den som utsätts för våld
Om du utsätts för våld i en nära relation är det viktigt att söka hjälp för att kunna ta steget att lämna. Här nedan finns några av instanserna du kan vända dig till:
Kvinnofridslinjen: 020-50 50 50
RFSL (för HBTQI+): 020-34 13 16
Stödlinjen för män: 020-80 80 80
Socialtjänsten i den kommun du bor i. Kontaktuppgifter hittar du på nätet.
VOOV: kontakt@voov.nu (Jourhem åt djur under tiden ägaren befinner sig på skyddat boende).
Hjälp för den som utövar våld
Välja att sluta: 020-55 56 66
Nationella mansjouren: 08-30 30 20
Preventell: 020-66 77 88
Socialtjänsten