Vad är smärta?
Smärta kan verkligen färga ens tillvaro grå. Ibland kan smärtan ta över ens liv, det kan kännas som smärtan stjäl ens vardag. Smärta kan ha olika dimensioner, oftast brukar vi prata om en fysisk smärta men även om psykisk smärta. Fysisk smärta kan exempelvis vara huvudvärk eller smärtan från att ha skadat sig. Psykisk smärta kan vara att få sitt hjärta krossat eller att bära på en tung ångest. I den här artikeln kommer vi fokusera på den fysiska smärtan en människa kan uppleva.
För att förstå smärta, behöver vi först kika på vad det faktiskt är. Smärta är tekniskt sett en varningssignal om att det finns en skada eller sjukdom i vår kropp. Upplevelsen av smärta är nödvändig för vår överlevnad. Människor som föds utan förmågan att känna smärta dör ofta i förtid. Att ha ont tvingar oss att ta det lugnt, söka vård och ge kroppen tid att läka när den har blivit överbelastad eller skadad. Smärtan kan alltså föra med sig ett värdefullt budskap.
Det finns olika typer av smärta [1]:
Neuropatisk smärta, dvs nervsmärta
Nociceptiv smärta, alltså smärta från vävnadsskada
Nociplastisk smärta, dvs smärta utan fysisk skada.
Vanligaste typen av smärta är den som uppstår vid en vävnadsskada (nociceptiv smärta), tex vid en brännskada, sår eller artros. Nervsmärta (neuropatisk smärta) är vanligt att uppleva vid sjukdomar som exempel; MS, ME/CFS, bältros och diabetes. Det beror då oftast på att det skett en förändring i nervsystemet. När ens smärtsystem blivit sensitiserat, då smärtregleringen inte fungerar som vanligt, brukar vi prata om nociplastisk smärta, som är ett vanligt symtom vid Fibromyalgi.
Smärta kan beskrivas på olika vis såsom; molande, bultande, brinnande, stickande, elektrisk, pulserande eller huggande. Molande smärta beskrivs ibland som en diffus, konstant kvarhängande smärta snarare än en plötsligt överväldigande smärta. Elektrisk smärta kan vara att det känns som att det går el genom huden eller en kroppsdel. Huggande smärta brukar många beskriva när det känns som att en kroppsdel blivit huggen av en kniv. Bultande och pulserande handlar ofta om att smärtan återkommer eller förstärks i ett slags rytmiskt tempo.
Smärta är något som är mycket individuellt och är därför en subjektiv upplevelse. Hur vi människor upplever smärta beror bland annat på tidigare erfarenheter, våra egna individuella smärttrösklar, vår känslomässiga koppling till smärtan, hur vi värderar smärtan och kulturella faktorer. Alla dessa faktorer kan påverka hur vi bedömer vår upplevelse av smärtan och kan påverka hur väl vi kan uthärda smärta. Exempelvis kan två personer med samma typ av sjukdom, låt oss säga migrän, uppleva smärtan väldigt olika och beskriva den på olika vis. Den ena kan skatta smärtan som väldigt hög, men behöver inte besöka akuten. Medan den andra personen skattar smärtan som lägre än den första, men behöver akut vård för att kunna ta sig igenom dagen.
Det är svårt att jämföra smärta mellan människor, eftersom alla människor har just sin egen upplevelse av det. Det går inte heller att mäta smärta på ett verkligt objektivt vis, exempelvis genom ett blodprov. Många gånger mäter vi i vården smärtan istället utifrån dess påföljder - som hur den påverkar personen i vardagen eller hur pass överväldigande den är för personen själv. Ibland får personen skatta den utifrån en skala, VAS-skalan, där personen får placera sin smärta mellan värsta tänkbara- och minsta tänkbara smärtan.
Det är också viktigt att förstå att hjärnans bedömning av smärta inte alltid är mitt i prick. Hjärnan kan både under- och överskatta hur allvarlig skadan eller sjukdomen är. Vid vissa former av dödlig cancer dröjer det tiotals år innan patienten känner smärta. Att råka skära sig i fingertoppen kan däremot göra mycket ont, trots att skadan är långtifrån livshotande. Smärta behöver alltså inte alltid vara en korrekt tolkning av faran i situationen.
Vad är kronisk smärta?
Det finns en tidsaspekt i smärta såsom; kortvarig, akut och långvarig/kronisk smärta. Det förklarar främst hur länge smärtan funnits hos personen. Detta kan vara viktig information för din vårdgivare eftersom det kan innebära olika typer av sjukdomar och kräva olika typer av behandlingar. Akut smärta är oftast ett alarm om att något är fel i kroppen, som ett brutet ben, och kräver omedelbar vård.
I vården kategoriseras smärtan som kronisk/långvarig om den pågått i minst tre månader. När den är långvarig/kronisk, brukar smärtan i sig ses som en sjukdom [2].
Ofta kan smärta även leda till andra typer av symptom. Att konstant stå ut med smärta kan göra en mycket trött, det kan kännas som att energin är uttömd. Det kan också påverka sömnen. En del kan få svårare att hålla fokus och uppmärksamhet. Många upplever att de känner sig mer nedstämda och får svårare att reglera sina känslor. Omgivningen kan uppleva en som tjurig eller tillbakadragen som följd av det. Det är också vanligt att bli begränsad på olika vis, kanske går det inte att göra vissa aktiviteter utan att smärtan förvärras och därför undviks det hellre. Smärta kan alltså ställa till det mer än att bara ”kännas”.
Orsaker till kronisk smärta
När smärta blir kronisk eller långvarig så tycks smärtsignalerna inte gå över. Det kan bero på att sjukdomen eller skadan inte går att läka, exempelvis då det har blivit en permanent skada i knät eller att smärtan gått över till att bli neuropatisk smärta. Ibland kan det vara så att det inte heller finns någon förvärvad skada eller annan särskild anledning till värken. Då kan det vara så att smärtsystemet är “felinställt”, som vid nociplastisk smärta. Alla typer av smärta kan utvecklas till kronisk smärta, men det är inte alla med smärta som utvecklar kronisk sådan. Det är nämligen bara en bråkdel personer som drabbas av kronisk smärta.
Tänkbara orsaker till kronisk smärta:
sjukdom
skada
inflammation
sensitiserat smärtsystem
Det är fortfarande oklart hur saker och ting egentligen går till i kroppen när smärta övergår till kronisk sådan. Det beror troligen på ett flertal faktorer, som kanske också varierar från individ till individ. Karolinska institutet visade i en studie år 2010 att det finns en särskild gen som är kopplad till sårbarhet för att utveckla kronisk smärta [3]. Det är alltså tänkbart att en person kan ha en särskild genetisk uppsättning som ökar risken för utveckla kronisk smärta. Dock är genen förmodligen inte ensam orsak till det.
Behandling vid kronisk smärta
Inom vården finns det ofta team som jobbar med att ta hand om kronisk smärta. Dessa team brukar innehålla läkare, fysioterapeuter och psykosocial resurs. Annars brukar läkare på vårdcentralen vara en bra början för att ta reda på hur du ska vårda din kroniska smärta.
Det kan vara svårt att bli helt fri från smärta, det finns dock flertalet fall där smärtan gått över och ännu fler fall där smärtan lindrats. I vården används olika verktyg för att ta hand om smärta. Det kan handla om att låta en skada läka på rätt sätt, låta det kylas eller värmas, det kan vara att träna upp vissa muskler eller annan typ av rörelse. Det kan också hjälpa med psykologisk behandling och det är vanligt med medicinska behandlingar.
När det kommer till medicinering finns det olika varianter, både receptfria och receptförskrivna medel. De sistnämnda klassas oftast som tyngre läkemedel och kan ibland vara beroendeframkallande. Även en del antidepressiva läkemedel kan ha effekt på smärta. Det är i samråd med din läkare som olika läkemedel kan testas. Du kan även rådfråga en legitimerad apotekare.
Psykoterapi vid kronisk smärta
Upplevelsen av smärta har flera komponenter: fysiska, biologiska, kulturella, kognitiva (tankemässiga), beteendemässiga och känslomässiga.
Ibland kan vi inte påverka alla dessa faktorer. Ett brutet ben är ett brutet ben, och det är svårt att skärma av sig helt från kulturell påverkan (till exempel föreställningen att män bör tåla mer än kvinnor). Det går dock att jobba med de mentala bitarna, det vill säga våra tankar, känslor och därtill våra beteenden. Här kan KBT, kognitiv beteendeterapi, vara till hjälp. Traditionell KBT har många etablerade tekniker för att hantera smärta.
Bland annat försöker psykologisk behandling att minska upplevelsen av inlärd hjälplöshet (learned helplessness), en attityd som får oss att känna oss som passiva offer när något jobbigt händer. Om vi kan skifta fokus och inse att vi delvis har makt att påverka våra egna upplevelser får vi bättre förutsättningar att hantera smärta.
Patienten får också hemuppgifter, som bland annat kan gå ut på att skriva ner tankar och känslor som påverkar smärtupplevelsen. På så sätt kan en också identifiera de beteenden som minskar smärtan, och se till att utföra dem oftare. Det handlar även om att lära sig skilja mellan vilka beteenden som är hjälpsamma och vilka som egentligen är dysfunktionella. Det kan exempelvis handla om att personen slutat träffa vänner på grund av smärtan, som i sin tur ökar känslan av ensamhet. Att börja träffa vänner igen, trots smärta, kan vara viktigt för personen ska kunna uppleva att hen har ett värdefullt liv.
ACT (Acceptance and Commitment Therapy) är en modernare form av KBT (”tredje vågens KBT”). ACT har många inslag av mindfulness och lägger mer betoning än traditionell KBT, på att acceptera ofrånkomligt lidande, till exempel smärta. Detta då ansträngningar för att stänga av eller tänka bort smärtan ses kunna förvärra upplevelsen.
ACT uppmuntrar också patienten att fortsätta göra det som ger glädje och mening, trots att smärtan kan verka begränsande.
I behandlingen undersöks vilka livsvärderingar och personliga mål som är viktigast för patienten. Sedan görs ett åtagande – ett commitment – att göra sitt bästa för att följa dessa föresatser, även om det finns hinder, som kronisk smärta.
En mycket enkel sammanfattning kan låta så här:
Fokus i KBT är i första hand att lära sig hur beteenden, känslor och tankar påverkar smärtupplevelsen, för att hitta anpassningar som gör att livet fungerar bättre. Inom ACT fokuserar behandlingen på att försöka förbättra livskvaliteten, så att smärtupplevelsen får mindre plats.
Båda metoderna har bra vetenskapligt stöd.
Läs mer eller påbörja en KBT-behandling här.
Källhänvisning
[1] https://mellanarkiv-offentlig.vgregion.se/alfresco/s/archive/stream/public/v1/source/available/sofia/hs8477-533546937-307/native/Patientinformation Långvarig smärta SVENSKA.pdf