Vad är anknytningstrauma?
Anknytningstrauma uppstår när barnets behov av trygghet krockar med verkligheten. Den vuxna som barnet söker skydd hos - ofta förälder eller annan primär vårdnadshavare - kan samtidigt vara den som skrämmer, sviker eller på andra sätt brister i att möta barnets behov. Det handlar inte om enstaka händelser, utan om upprepande och långtgående brister i att skapa omsorg och trygghet. Ett barn som utsätts för denna form av omfattande omsorgssvikt kan i vuxen ålder få svårt att hantera sina känslor och relationer.
Situationer som kan leda till anknytningstrauma:
Fysisk och psykisk misshandel: Att utsättas för, eller bevittna, misshandel, försummelse eller övergrepp av den man är beroende av.
Emotionell försummelse: Att växa upp med föräldrar som inte är emotionellt tillgängliga eller är extremt oförutsägbara i sin närvaro.
Död/sorg: Att en förälder går bort utan att man får tillräckligt med stöd att bearbeta sorgen.
Svår psykisk sjukdom: Att växa upp med en förälder som är drabbad av allvarlig psykisk sjukdom eller missbruksproblematik, eller som själva vuxit upp med anknytningstrauma.
Separationer: Tidiga separationer, till exempel adoption, förluster eller långa sjukhusvistelser utan tillräckligt emotionellt stöd.
Hur hjärnan påverkas av trauma
Trauma i tidiga relationer kan påverka hjärnans utveckling på djupet. Stressystemet kan ständigt vara på sin vakt (i "överlevnadsläge"), och områden i hjärnan som reglerar känslor och trygghet kan få svårt att fungera optimalt.
Amygdala, hjärnans ”brandvarnare”, blir lätt överaktiv och reagerar som om fara fanns även när det inte gör det.
Prefrontala cortex, som hjälper oss tänka klart och reglera impulser, kan ha svårare att ”kopplas på” under stress.
Stressaxeln (HPA-axeln) kan bli obalanserad och göra kroppen konstant på helspänn.
Detta var en gång viktiga överlevnadsstrategier för barnet – men i vuxenlivet kan de skapa problem i nära relationer där trygghet och närhet egentligen behövs.
Symtom vid anknytningstrauma
Symtomen kan se väldigt olika ut. Man behöver inte känna igen sig i allt för att ha en otrygg anknytning eller trauma. Vanligt förekommande rädslor är:
Rädsla att bli övergiven.
Svårigheter med närhet och tillit.
Starka känslor som är svåra att reglera.
Låg självkänsla och överdriven skam.
Kroppsliga stressreaktioner.
Svårigheter i relationer.
Personer som har varit med om anknytningstrauma har också en ökad sårbarhet att drabbas av psykisk ohälsa, såsom depression, ångestrelaterade besvär och PTSD.
När trauma går i arv
Trauma kan påverka flera generationer. En förälder som själv bär på obearbetat trauma kan, ofta helt omedvetet, ha svårt att vara känslomässigt närvarande för sitt barn. Detta betyder inte att kärlek saknas – snarare att sår från det förflutna står i vägen.
Det positiva är att mönster kan brytas. Med medvetenhet, stöd och behandling kan man ge sina barn något tryggare än man själv fick.
Kommentar från psykologen: Precis som texten förklarar så handlar ärvt trauma inte om att ett särskilt minne går i arv, utan följderna av traumat förs vidare genom hur föräldrarna knyter an till och beter sig mot barnet, uppfostran, men även biologiska process så som stressreaktioner och hur gener uttrycks. En förälder som överlevt långvarig misshandel kan bli emotionellt överbeskyddande och lättskrämd, vilket leder till att barnet får ett grundantagande om att “världen är en farlig plats” och på så vis skapas ett nytt mönster av ångest trots att barnet inte själv varit utsatt för faran.
När är det dags att söka hjälp?
Om du upplever att symtom begränsar ditt liv, påverkar dina relationer eller gör det svårt att fungera i vardagen är det viktigt att söka professionell hjälp.
Varningssignaler kan vara:
Känsla av nedstämdhet och tomhet.
Ångest och oro.
Svårigheter att slappna av även när allt känns bra.
Fryser till, blir tom i huvudet eller stänger av känslomässigt under stress.
Självkritiska tankar, och starka känslor av skuld och skam.
Tar lätt på dig skulden när något går fel.
Återupplevande av traumatiska händelser, såsom återkommande flashbacks eller mardrömmar.
Självdestruktiva beteenden, såsom överdriven alkoholkonsumtion eller självskada.
Oförmåga att bygga eller behålla nära relationer, eller att man stannar i relationer som gör en otrygg.
Relaterat innehåll:
PTSD behandling och stöd.
Depression ofta associerad med trauma.
Ångest relaterad till traumatiska upplevelser.