Tics

Vad är tics?

Tics är rörelser eller ljud som kommer ofrivilligt och som är svåra att hålla tillbaka. Det kan till exempel handla om harklingar, blinkningar eller rörelser med händerna. Ofta delar man in tics i motoriska tics (rörelser av kroppen) och vokala tics (olika typer av ljud).

Det är vanligt att barn i skolåldern har tics under perioder och det behöver inte innebära att det rör sig om en sjukdom eller annat bestående tillstånd. Ibland kan tics dock vara ett symtom på sjukdomstillstånd som Tourettes syndrom.

Exempel på olika tics

I princip kan tics handla om vilken typ av rörelser eller ljud som helst, men det finns några typer av tics som är särskilt vanliga och som många brukar känna igen sig i. Nedan följer en lista på några av de vanligaste typerna av tics:

• Harkla sig eller hosta

• Blinka med ögonen

• Vissla

• Rynka näsan

• Upprepa vissa ord eller meningar

• Slå mot sin kropp

• Flaxa med armarna

Varför får man tics?

Det är inte helt fastställt vad som orsakar tics. Om ticsen är en del av exempelvis Tourettes syndrom har man sett att ärftlighet kan påverka, det vill säga att tics redan finns i familjen eller släkten och ärvs ned i släktledet. Men om det enbart rör kortare perioder av tics hos barn eller vuxna är inte orsakerna helt kända. En faktor som man har märkt påverkar tics och som gör dem värre är stress eller när man slutligen slappnar av efter en dag av mycket rörelse eller aktivitet, till exempel för barn som har varit ute och lekt på en lekplats. Det är även välkänt att vissa läkemedel kan förvärra och orsaka tics.

Tics hos barn

Det är som tidigare nämnt vanligt med tics hos barn, särskilt i tidiga skolåldern. Om ditt barn har tics kan du börja med att prata med hen om det på ett lugnt och stöttande vis. De allra flesta barn känner till sina tics i högre omfattning än vad vi tror. Du ska inte försöka få ditt barn att sluta med ticsen, då detta kan vara stressigt och ångestskapande. Barnet kan nämligen ofta inte styra ticsen själv. Det är viktigt att berätta för barnet att tics inte är något farligt och att inte stressa över när ticsen kommer.

Barn som retas för sina tics kan må mycket dåligt psykiskt och det kan därför vara viktigt att informera skolan samt lyfta en diskussion om hur barnet vill bli bemött av kompisar och lärare då ticsen kommer. Om ticsen kvarstår en längre period kan det vara en god idé att lyfta det med er vårdcentralsläkare eller på BVC om barnet är yngre.

Tics hos vuxna

Även vuxna kan drabbas av tics. De flesta vuxna som har tics har haft det sedan barndomen eller tonårstiden, men ibland kan det debutera även i vuxen ålder. Det kan vara obehagligt att inte veta vad som pågår. I de allra flesta fall går ticsen över, men om du lider svårt av det eller om besvären är långvariga kan det vara bra att söka dig till vårdcentralen för en läkarbedömning.

I studier har man sett att vuxna generellt sett är bättre än barn på att lära sig att kontrollera sina tics. Man kan till exempel lära sig att använda motrörelser för att hindra ett tics. Du kan läsa mer om det nedan.

Om du lider av tics så kom ihåg att det inte är något konstigt eller fel med det. Försök att inte stressa kring ticsen och ta din tid på dig att berätta något i ett samtal även om ticsen gör samtalet mer utdraget. Det kan hjälpa att ta ett djupt andetag och prata i en lugn takt som känns bra. Många kan tycka att det är jobbigt och pinsamt att andra ska se ens tics — prova då istället att vara öppen med det och berätta varför du till exempel harklar dig så ofta. Det kan minska stressen och kännas som en lättnad att vara öppen med ticsen.

Det är vanligt att tics dyker upp i perioder av ökad stress. Då kan du behöva avsätta tid för vila och återhämtning för att det ska kunna bli bättre.

Behandling av tics

Om ticsen leder till ett försämrat mående kan man få hjälp med behandling. Ofta är information en första viktig del av behandlingen — genom att utbilda sig om sitt tillstånd kan skam och stress minska och man kan lära sig att hantera symtomen bättre.

Den behandlingsform som har bäst forskningsstöd vid behandling av tics är kognitiv beteendeterapi (KBT). De behandlingsstrategier man ofta använder vid tics kallas för habit reversal training (HRT) och går ut på att öva på motrörelser. Även exponering med responsprevention (ERP) är vanligt vid tics och då lär man sig att motstå ticsen under allt längre tid.

Slutligen finns medicinsk behandling i form av läkemedel som kan provas vid svåra fall av tics.

Vad kan jag göra själv?

Motrörelser är det vanligaste och mest effektiva sättet att lära sig hantera sina tics på. Det går ut på att man lär in ett beteende eller rörelse som inte går att göra samtidigt som ticsen. För en person som till exempel flaxar med armarna som tics kan man istället sätta armarna i kors när impulsen till ticset dyker upp. För en person som blinkar kan det fungera att stoppa tics genom att spärra upp ögonen eller medvetet försöka blinka. Om det rör sig om vokala tics kan man prova att ta ett djupt andetag när ticsbehovet uppstår.

När man har stoppat tics med motrörelser under en stund kan ibland ett ökat behov av ticsande dyka upp, till exempel när man kommer hem från ett socialt evenemang. Då kan man behöva göra ticset flera gånger för att känslan ska släppa. Det är helt okej att låta ticsen komma i ett sådant fall, det är du som bestämmer när du vill försöka hantera dem med motrörelser och inte.

Om du mår dåligt

Om du misstänker att du har tics och mår dåligt över det rekommenderar vi dig att söka hjälp på din vårdcentral. Din vårdscentralsläkare kan göra en bedömning av ticsen och rekommendera eventuell behandling om ett sådant behov finns.

Många skäms över sina tics och kan ibland dra sig undan för att andra inte ska se ticsen. Det kan ofta leda till större besvär i form av ökad stress och ångest. Det kan istället hjälpa att berätta om ticsen för någon som du litar på. Det kan vara nervöst innan, men ofta är det en stor lättnad att dela det jobbiga med någon som kan stötta dig.