"Jag kände mig som ett hopplöst fall som inte gick att göra något åt."

2020.08.25

När kände du att något var fel?
Jag kände i tidiga tonåren att något inte stämde riktigt med min hälsa, mitt psyke och mitt mående.

Vilka symptom var mest tydliga?
Trötthet, matthet, depressioner, ledsen, arg, orolig. Feber i tre dagar med mängder av utslag på armar och ben. Huvudvärk, illamående. Jag var sjukt stressad men förstod det inte då. Jag trodde att det var normalt. Halva min kropp domnade bort, jag svimmade. Kände alltid en brännande känsla i kroppen speciellt i halsen och lungorna.

Hur lång tid tog det innan du sökte hjälp och hur blev du bemött?
Min mamma hjälpte mig ofta till läkarna. Speciellt då jag hade feber och utslag och bara låg och sov och grät. Alla olika läkare jag kom till hade aldrig några svar på vad det kunde vara. Vi fick ingen hjälp. Inga läkare pratade om näring eller stress eller kost. Det var alvedon och vila som gällde bara. Jag kände mig som ett hopplöst fall som inte gick att göra något åt. Att jag skulle få leva med det här resten av livet och bara acceptera läget liksom. Åren gick och gick och jag försökte att leva på som vanligt. Men det var ett mycket destruktiv liv. Jag vet inte hur många gånger jag var hos läkare för samma symptom. I sen tonår närmare 18-20 fick jag mer och mer värk i min kropp. Speciellt rygg, nacke. Började gå till kiropraktor som löste upp mycket men det återkom hela tiden. Jag gick hos kiropraktor till och från i säkert 15 år. Till slut när jag var 33 år då slutade kroppen och framförallt hjärnan att fungera. Då ville jag bara ta livet av mig. Jag hade inget mer att leva för. Inte ens för mina barn som då var 1 och 5 år gamla. En värdelös mamma som inte klarade av att tänka, planera eller ta hand om någonting. INGET fungerade. Jag låg bara och sov och sov och sov och sov. Så från ca 15 års ålder till 33 år hade jag ett helvete med mitt psykiska och fysiska mående. Om jag inte hade fått hjälp där och då så hade jag inte levt idag.

Jag kom till en läkare som direkt förstod att det var utmattningsdepression och hjärntrötthet. Hon skrev ut antidepressiva medel till mig och sjukskrev mig. Jag ville bara dö. Det var fruktansvärt. En lååååång resa på väg tillbaka började. Jag fick hjälp av kurator också. I 8 månader var jag sjukskriven från mitt arbete. Det gick trögt att acceptera allting och jag hade svårt att tillfriskna. Med press från samhället och familjen som ville att jag skulle tillbaka till arbete så började jag att jobba igen. Jag brakade ytterligare tre gånger till mellan 2013-2018. Så jag har varit sjukskriven i omgångar större delen av dessa 9 år.

Den sista gången jag brakade och inte klarade av att gå upp ur sängen var hösten 2018. Då träffade jag en ny läkare och jag hade hört talas om något som kallas för Grön rehab. Jag sa till läkaren att jag ville testa det för att se om det kunde hjälpa mig. Hon skickade mig dit. Jag fick gå där i 3 månader. 2 dagar i veckan. Det blev verkligen en ny start på min läkningsprocess. Jag hade aldrig fått hjälp med min läkning på djupet. Det var nu det vände och jag blev sjukskriven i totalt 19 månader med rehabilitering via försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Så först var jag bara helt sjukskriven 100% och sedan ingick jag i ett åtgärdsprogram som kallas för FRIS. Jag fick då möjlighet att arbetsträna på en kyrkogård i min egen takt. 2 timmar per dag, 4 timmar per dag och till slut 7 timmar per dag. Så min rehabperiod var slut april 2020. 1 maj blev jag arbetslös och snart den 10 augusti ska jag börja jobba igen.

Hur ser din vardag ut idag?
Idag mår jag fantastiskt bra. Jag kan fortfarande få stress och panik av vissa sammanhang så som mycket folk, mycket olika ljud eller om någon försöker att prata med mig när jag försöker att fokusera på något annat. Min hjärna är aldrig som den var tidigare. Jag har sämre minne sämre förmåga att planera eller läsa långa texter. Jag blir lätt trött och behöver sova korta eller längre stunder på dagtid. Jag sover minst 8 timmar per natt. Blir pigg och mer välmående av promenader, att vistas i naturen, lyssna på guidad meditation, skriva av mig, yoga, meditera själv, lyssna på affirmationer från youtube, läsa korta texter från olika böcker med personlig utveckling. Jag är noga med att ha fasta rutiner och följa en näringsrik kost. Det ger mig mer näring och gör att jag slipper känna sötsug och stress. Mycket av den kunskap jag tagit till mig har jag försökt att ta reda på helt själv. Jag fick ju hjälp med kosten också. Den är en så stor bit av hela ens mående. Nu har jag alla pusselbitar jag behöver för att vakna pigg, fräsch, stark och levnadsglad varje dag. Jag har hittat min balans mellan vila, återhämtning, arbete, familj och vänner. Jag får hushålla med min energi för det som betyder något viktigt för mig. Tyvärr är det också så att jag fått välja bort många vänner eftersom att min energi inte räcker till att vara social på samma sätt som förut. Det har varit en sorg som jag bearbetat och mina äkta vänner finns ju alltid kvar.

 

Vad skulle du vilja säga till de som känner sig stressade och inte tagit tag i det?
TA PAUS. REFLEKTERA över det du behöver för att må bra. Om du inte vet vad du behöver behöver du ta hjälp utifrån för att få reda på det. Gör ingenting ensam. Man behöver hjälp att reda ut sina tankar och känslor och förstå hur hjärnan styr oss och våra kroppar. LITA på processen och inse att det kommer att ta TID. Ge dig tid för läkning på ditt sätt. Om du känner dig uppgiven, arg, ledsen, irriterad, på dåligt humör, och att allting är skit då är det dags att erkänna att du behöver hjälp. Ingen människa ska gå runt och känna så. Det är inte normalt. Välmående är så mycket mer. Det är kärleksfullt, fridfullt, harmoniskt, ett roligt äventyr och LUST. Ditt mående är värt att ”utredas” och tas tag i. Det finns så mycket hjälp där ute. Om du orkar läsa eller titta på information om hjärnan så gör det. TA EN SAK I TAGET. Kanske börja med att se över din kost och dina vanor med motion och återhämtning. Eller att kartlägga din stress. Vad stressar dig? Berätta för någon du litar på hur du mår och känner. Och om det inte hjälper. RING en läkare som är bra på utmattning och stress.

 

Vad är det viktigaste du tar med dig i livet efter utmattningen?
Att kosten är 100% av ditt mående. Jag visste inte hur mycket näring en kropp faktiskt behöver för att fungera med alla processer som händer kemiskt inuti oss. Hur viktigt det är med PAUSER och återhämtning och att alltid planera in vila och stunder för sig själv. Att välja bort sådant som inte gynnar min hälsa. Det kan vara vissa relationer som tar massor av energi, det kan vara viss kost som bryter ner mig och gör mig sjukare. Att skapa rutiner i vardagen som fungerar och som gör att stressen minimeras. Att bli bra på att kommunicera med andra i sin närhet och säga STOPP. Att förstå min kropps signaler och inte kötta på. Det hjälper inte. Det blir bara värre. Att jag kan bli vad jag vill och åstadkomma vad jag vill utifrån mina förutsättningar. Samhällets krav har jag lagt helt åt sidan. Jag behöver inte göra någonting som inte gynnar mig. Släppa kraven på att allt ska vara perfekt. Det finns så otroligt många nya insikter man får av att drabbas av en utmattningsdepression eller psykisk ohälsa. Jag har vuxit som person, blivit mer ödmjuk, fått mängder av erfarenheter som jag nu skriver en bok om. En bok för framförallt kvinnor i liknande situation om min resa och hur jag tagit mig framåt ut ur psykisk ohälsa som pågått större delen av mitt liv. Nu har jag minst 50 år kvar att leva utan denna hemska sjukdom plus att jag kan hjälpa andra.

Relaterade artiklar