Sofia om sin utmattning
När kände du att något var fel? Det kom som en smäll, en blixt från klar himmel. Det var som att någon slog mig i bakhuvudet med en stekpanna.
”Smällen” var så tydlig att jag minns precis vad jag gjorde, var jag stod samt datum.
Vad fick du för symptom? Det allra första symtomet jag kan komma på innan ”smällen” är ögoninflammation. Än idag klibbar mina ögon ihop nästan varje morgon.
Vid ”smällen” fick jag i princip alla symtom på hjärnhinneinflammation, dvs nackstelhet, grotesk huvudvärk, yrsel, illamående, ljuskänslighet och feber (hade feber 3,5 månad i sträck).
Senare tillkom även ljudkänslighet, extrem hjärntrötthet, nässelutslag, klåda, ledvärk, ryggont, magproblem, svullna händer, depression med självmordstankar, muskelryckningar i ansiktet och stelhet i nästan alla leder.
Hur fick du hjälp? Jag levde ovetandes i över ett år innan jag accepterade att det förmodligen var utmattningssyndrom och började jobba med stresshantering.
Jag blev sjuk 31 januari 2019 och fick diagnosen ’utmattningssyndrom’ 30 juni 2020.
Jag har genomgått väldigt många undersökningar så som rektoskopi, koloskopi, ögonundersökning, lumbalpunktion (ryggvätskeprov), besökt reumatolog 2 gånger, besökt akuten 6 gånger, varit deprimerad och haft samtal med psykiater (bipolaritet sedan innan), röntgat hjärnan 2 gånger, röntgat händer och fötter, gått hos naprapat, gått på narkotikaklassade mediciner som gjort mig beroende, provat botoxinjicering mot muskelspänningar, akupunktur i nacken, fått bettskena, väntar på tid till bettfysiolog, varit till hörselvården osv osv.
Nu har jag fått ett multimodalt rehabteam på min vårdcentral bestående av sjuksköterska, läkare, psykoterapeut, sjukgymnast och arbetsterapeut.
Den absolut största skillnaden har skett sedan jag accepterade läget, började jobba med min andning, fick bettskena och botoxbehandling.
MMR-teamet verkar också väldigt bra och jag är glad att jag har ett helt team som ska hjälpa mig vidare.
Hur ser din vardag ut idag? Hur får du återhämtning i vardagen? – Jag är fortfarande sjukskriven på heltid, men idag är de akuta symtomen med hjärntrötthet, ljus- och ljudkänslighet borta. Jag klarar av att läsa och se på tv. Gör jag för mycket så kan jag uppmärksamma det ganska tidigt, så jag blir sällan helt utslagen numera (tidigare krävdes det 3-4 timmars sömn av att bara ta en dusch).
Jag har inga krav på mig alls mer än att jag ska göra det jag mår bra av, samt att besöka vården vilket jag gör minst en gång i veckan. Det räcker att ha mina vårdtider att passa just nu och att få det basala att fungera med mat, sömn och viss stimulans/motion. Sen tillkommer det krav som innebär att hålla koll på papper, datum, tider, räkningar och liknande, vilket har varit väldigt jobbigt och stressigt tidigare att ha koll på. Idag är det hanterligt men det stressar mig absolut varje månad fortfarande.
Återhämtning sker bäst för mig genom att ha kontakt med naturen (ligga i gräset, ta på stammen till ett träd osv), att fokusera på andning/meditera och att göra vissa aktiviteter med familjen.
Vad skulle du vilja säga till alla som känner sig stressade men som inte har tagit tag i det? Utbrändhet vet de flesta om vad det är, och ofta har man målat upp en bild av vad det innebär.
Jag har haft en väldigt förutfattad bild av vad det innebär att ”gå in i väggen” och därför har det tagit extremt lång tid för mig att acceptera att det är just det jag har gjort. Jag var så övertygad om att jag var fysiskt sjuk (hjärnhinneinflammation eller borrelia var hypotesen i början) att jag totalt ignorerade att det kunde handla om stress.
Kom ihåg att vem som helst kan drabbas av utmattningssyndrom och alla som gör det säger detsamma: det är inte värt det. Oavsett om du lever med t.ex. stress i arbetet eller inre stress så är det jätteviktigt att du inte pushar dig själv för hårt. Du vill inte ha ”hjärnhinneinflammation”. Du vill inte ha ”borrelia” heller.
Se ditt eget värde! Var snäll mot dig själv. Det ÄR okej att säga nej. Reflektera i vad du skulle tycka om dig själv om du tog bort all prestation i ditt liv. Får du dåliga tankar om dig själv då så är det ett varningstecken.
Vad är det viktigaste du tar med dig i livet efter att ha lidit av utmattning? Hur viktigt det är att inte tappa bort sig själv. När hela livet börjar kretsa kring att prestera så förlorar du dig själv samtidigt. Allt du gör och din bild av dig själv blir färgad av andra, eller vad du tänker att andra tycker att du ska göra, ha på dig, vara med på, tycka osv. Livet blir inte lyckligt om det inte är innerligt.
