Dermatillomani

Vad är dermatillomani?

Dermatillomani är ett psykiatriskt tillstånd som innebär ett överdrivet plockande eller rivande på huden. Det är vanligt att man fokuserar på ansiktet, armar, händer och fingrar, men även andra kroppsdelar kan vara utsatta. Somliga river på frisk hud, men det vanligaste är att man pillar och river på sårskorpor, utslag, akne eller andra typer av ojämnheter i huden.

Dermatillomani är en diagnos som används i det svenska sjukvårdssystemet. Diagnosen är kategoriserad under tvångsmässiga tillstånd och har många likheter med diagnosen trichotillomani där man istället för att pilla på huden rycker av hårstrån från huvudet eller kroppen.

Vilka symtom är vanliga vid dermatillomani?

Ofta börjar man uppleva besvär med dermatillomani i tonåren. Det som utlöser tillståndet är inte alltid, men ofta, någon typ av hudbesvär som till exempel akne. Man börjar pilla och riva på finnen och sedan fortsätter besvären även när finnen är borta. Ofta kan området man fokuserar på flytta runt och besvären intensifieras ofta i perioder med hög stress. Vissa med svår dermatillomani kan ägna flera timmar varje dag åt att pilla och riva. Det leder ofta till sår och ärr på sikt, vilket gör att många med dermatillomani skäms och undviker sociala sammanhang. Det är också vanligt att man ute bland folk försöker att dölja sina skador eller ärr genom kläder och smink.

Ofta ingår plockandet och rivandet i olika typer av ritualer kring huden. Vissa undersöker huden noga och pillar i en viss ordning på olika sårskorpor. Andra tuggar på eller äter på det som de pillat av. De flesta använder fingrar och händer för att pilla, men somliga använder sig av verktyg som pincett eller nål. De allra flesta med dermatillomani har insikt i sitt beteende och är medvetna när de ägnar sig åt plockandet. Dock brukar behovet av att pilla och riva upplevas som ett starkt sug som är mycket svårt att motstå.

Det är vanligt att personer med dermatillomani också har andra typer av psykiska besvär. De mest vanligt förekommande diagnoserna är depression, tvångssyndrom och trichotillomani. Det är också vanligt att personer med dermatillomani har andra kroppsfokuserade beteenden så som att bita på naglarna.

Diagnoskriterier för dermatillomani

I den diagnostiska manualen som kallas DSM-5 beskrivs kriterierna som ska uppfyllas för att en person ska kunna diagnosticeras med dermatillomani:

• Frekvent, repetitivt och ihållande plockande och rivande på huden som orsakar synliga hudskador såsom sår, ärr och/eller inflammationer.

• Personen har gjort aktiva försök att sluta med beteendet, men har inte lyckats.

• Tillståndet ska inte kunna förklaras bättre av andra sjukdomstillstånd, som till exempel tvångssyndrom (OCD). Det ska inte heller kunna förklaras av farmakologisk påverkan.

• Tillståndet bidrar till ett kliniskt signifikant lidande eller nedsatt funktion inom det sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga livsområden.

Vad orsakar dermatillomani?

Ungefär 1,4-5,4 % av befolkningen lider av dermatillomani och 75 % av dem är kvinnor. Man vet inte varför könsfördelningen ser ut som den gör, men det finns teorier om att det kan ha att göra med kvinnliga skönhetsideal med större fokus på hudens utseende.

Från forskningsstudier har man sett att dermatillomani är vanligare hos personer som har tvångssyndrom (OCD) samt hos personer som har släktingar med tvångssyndrom. Det innebär att det finns ärftliga faktorer som spelar in, även om det inte är helt klart hur dermatillomani ärvs.

Dermatillomani finns i hela världen i olika kulturer, även om man i forskningen har studerat tillståndet mest i västerländska länder.

Behandling för dermatillomani

Den behandling som har störst stöd i forskningen för behandling av dermatillomani är en slags kognitiv beteende terapi (KBT) som kallas Habit Reversal Training (HRT). Det är en teknik som går ut på att avbryta repetitiva eller tvångsmässiga beteenden med motrörelser. Ofta börjar man tillsammans med sin psykolog eller terapeut med att göra en analys av beteenden och skapa medvetenhet om när och hur plockandet och rivandet går till. Därefter börjar man att arbeta med att göra beteendet svårare att utföra med hjälp av motrörelser samt lär sig att hantera impulserna på nya sätt. En motrörelse kan till exempel innebära att du istället för att pilla på huden sätter armarna i kors, då går det inte att göra den rörelse som du först fick en impuls att göra. Oftast behandlas dermatillomani i specialistpsykiatrin, men vid milda fall kan tillståndet ibland behandlas inom primärvården.

Självhjälp vid dermatillomani

Om du har besvär som du tror uppfyller kriterierna för diagnosen dermatillomani är det bäst att du söker professionell hjälp, då det kan vara svårt att sluta plocka och riva på egen hand. Om du har besvär som är mildare och som du inte lider av i hög grad, men som du ändå vill göra något åt, kan du prova med principerna för Habit Reversal Training (HRT):

• Börja med att föra dagbok en vecka över ditt plockande. Försök anteckna varje gång du märker att du pillar och river. Du kan också notera var och när beteendet dyker upp, detta för att skapa större medvetenhet om dina besvär.

• Öva in motrörelser som är oförenliga med plockandet. Det kan till exempel handla om att knyta näven varje gång du får en impuls att börja pilla på en sårskorpa. Ibland kan det också vara bra att sysselsätta händerna med annat under en längre period. Exempel på saker man kan göra för att sysselsätta händerna är att baka eller göra något handarbete som till exempel stickning.

• Be om hjälp av en anhörig du litar på att påminna dig om du glömmer bort att göra motrörelsen. Be gärna också om beröm varje gång du kommer ihåg — ett beteende kan bli förstärkt och enklare att utföra på sikt om man får positiv uppmärksamhet för det. Det kan också kännas fint att komma ihåg att berömma dig själv. Det är inte lätt att bryta negativa mönster och du ska vara stolt över att du anstränger dig och försöker.

Hur söker jag hjälp?

Om du misstänker att du har dermatillomani rekommenderar vi dig att söka hjälp på din vårdcentral. Din vårdscentralsläkare kan göra en bedömning av ditt tillstånd och hänvisa dig till rätt typ av behandling. På Mindler arbetar vi inte med behandling av dermatillomani, då detta tillstånd ofta krävs behandling inom specialistpsykiatrin.

Många med dermatillomani skäms över de sår och ärr som bildats och kan ibland dra sig undan för att andra inte ska se. Det kan tyvärr ofta leda till ännu större besvär i form av ökad nedstämdhet och ångest. Det kan hjälpa att istället berätta om besvären för någon som du litar på. Det kan vara nervöst innan, men ofta är det en stor lättnad att dela det jobbiga med någon som kan stötta dig.