Vem är jag som drabbas av utmattningssyndrom?
Maria berättar mer om sin stress.
När började du känna dig stressad?
I stort sett under hela mitt yrkesverksamma liv som lärare, ca 8 år, har jag känt av stress. Jag har ofta känt av hjärtklappning, och att jag varit slut i huvudet, som att hjärnan går på högvarv.
Jag har nästan konstant planerat lektioner, undervisning, aktiviteter etc även om jag inte suttit vid mitt skrivbord och jobbat. Då jag i stort sett alltid varit ny på jobbet har jag inte riktigt kunna släppa planeringen.
Jag har bytt arbetsplats fem gånger på 9 år och hoppat upp en årskurs eller två i taget. Började i förskoleklass och jobbar nu i åk 9. Jag har aldrig jobbat med samma årskurs två år i rad, alltså gjort samma sak igen. Hela tiden nytt. Även om jag hela tiden arbetat inom skolan, så har alla arbetsplatser jobbat på olika sätt.
Det har inte heller funnits en manual ”så här jobbar vi här” utan den har jag fått uppfinna själv varje gång. Att hela tiden inte veta vad som förväntas av en är otroligt stressande. Att inte få känna sig trygg och avslappnad i sin yrkesroll. Att aldrig bli klar. Det kommer konstant nya uppgifter, det ena löser av det andra.
När insåg du att din stress var allvarlig?
Det var väldigt sent, ca en månad innan min krasch då jag hamnade i utmattningssyndrom. En ny termin började. Jag skulle undervisa i åk 9 som jag aldrig tidigare gjort. Kände mig stressad då det var slutbetyg för eleverna, nationella prov etc. Mycket nytt som jag skulle klara av utan att ens veta hur. Dagarna innan eleverna började fick jag veta att jag skulle ansvara för ämnet svenska. Det var nog det som var droppen.
Symtom - Jag hade ett konstant tryck över bröstet, hjärtklappning, svårt att andas, oerhört trött, ingen ork till något, skakig, yr, svettades, koncentrationssvårigheter, kunde inte prioritera vad jag skulle göra först, irriterad.
Jag minns en eftermiddag då jag kom hem ifrån jobbet, la mig i sängen och somnade. Jag var så trött, så tung i kroppen. Jag minns att jag tänkte att så här ska jag inte må. Det kan inte vara rätt, men hur gör jag för att det ska kännas rätt?
Hur fick du hjälp?
Efter min krasch pratade jag med min vän som sa åt mig att sjukskriva mig. Jag förstod inte riktigt vad som hänt men jag lyssnade på hennes råd. Jag träffade en läkare som sjukskrev mig en månad. Sen fick jag ingen mer hjälp av vården.
Jag fick en oerhörd ångest, grät mycket, tappade korttidsminnet, tappade ord, tappade tankar, extremt ljudkänslig. Det blev en ångestfylld vardag där jag var en mycket märklig person. Har aldrig upplevt sådan enorm trötthet.
Jag började skriva ner mitt mående i min telefon då jag annars aldrig skulle komma ihåg det. Skrev ner händelser, tankar, känslor.
Efter 8 veckors sjukskrivning skulle jag återgå till mitt jobb. Det var inte bra att vara hemma för länge… sa vården. Kraschade på nytt, ännu värre.
Jag hade så många frågor kring mitt mående som jag inte hittade några svar på. Jag genomförde en digital enkätundersökning, en studie om hur det känns att drabbas av utmattningssyndrom. Efter 500 svar bestämde jag mig för att resultatet skulle bli en bok. Varje fråga blev ett kapitel och jag inleder varje kapitel med mitt mående.
Mitt i allt kaos upplevde jag ett lugn när jag skrev. Jag låg i sängen då kroppen var så trött, och skrev. Jag vilade mina armar och händer på tangentbordet och fingrarna skrev. Orden bara kom, det gick så lätt att skriva. Jag hade hittat min passion! Att skriva fick mig att må så bra. Ångesten avtog, jag kunde andas, jag grät inte, jag behövde inte tänka så mycket. Jag hamnade i en ”må bra bubbla” och jag kände ett lugn i själen som jag aldrig känt förut.
Hur mår du idag?
Idag mår jag helt ok. Jag måste tänka på min energibalans konstant. Jag måste vara konstant medveten om min omgivning, att jag inte utsätter mig för något som inte är bra för mig. Är fortfarande väldigt ljudkänslig. Jobbar på samma jobb, men med andra arbetsuppgifter. Undervisar elever i små grupper, vilket funkar väldigt bra. Jag blir väldigt hjärntrött då jag måste hålla fokus länge, prata, förklara etc. Jag jobbar 50 % och är sjukskriven utan sjukpenning. Jag blev utförsäkrad efter 180 dagar från Försäkringskassan.
Jag skriver väldigt mycket, varje dag i stort sett. Det är min främsta återhämtning. Jag vilar kroppen varje dag då den fortfarande är trött. Jag har väldigt mycket ord och texter som bara vill komma ut. Jag känner att jag har hittat så rätt med mitt skrivande, det är där jag känner mig hel. Där känner jag ingen stress. Tid och rum försvinner och jag blir ett med mitt skapande. Jag skriver flera manus samtidigt, och det ger mig bara energi. Jag samarbetar också med kreativa personer med mina manus, vilket känns väldigt spännande och utvecklande.
Jag vill nå ut med min bok då den innehåller så mycket kunskap om denna sjukdom. 665 personer deltog i min studie. Jag vill sprida kunskap och förebygga stress. Läs gärna min bok! ”Vem är jag som drabbats av utmattningssyndrom?” Den väcker tankar och insikter!
Jag har en väldigt bra mix idag med det jag vill jobba med. Skriva barnböcker och andra böcker, nå ut med min bok och undervisa i skolan.
Vad gör du för att undvika stress i vardagen?
Jag får tänka på att inte planera in mer än en sak om dagen, då det blir för mycket annars. Varken kropp, hjärna eller själ klarar av det. Jag har fått skapa mig en helt ny livsstil, men det är jag tacksam för. Jag har fått ett nytt mycket bättre och hälsosammare liv. Jag är numera allergisk mot stress. Jag lyssnar på minsta symtom och stannar upp. Inget är viktigare än min hälsa.
Ingen annan än jag själv tar hand om mig och mitt mående. Jag måste värdera mig själv högre, att sätta mig främst.
Tips
Tänk på att vad du än gör så ska du må bra av det. Ta små pauser titt som tätt och kom ihåg att andas. När jag kraschade kunde jag inte djupandas. Jag fick inte ner luften i magen. Jag hade andats högt upp i bröstet under så lång tid, så det kändes som ett stopp.
Gör bara det du hinner, det andra får vänta. Gör en sak i taget, multitaska inte. Det är inget du ska vara stolt över att du kan… Var mer stolt över att du kan ha fokus på en sak i taget!
Släpp kontrollbehovet, du behöver inte göra allt. Den enda som går under är du.
Prioritera återhämtning. Försök att hitta det som GER dig energi. Om du gör en massa saker som TAR energi får du tänka om! Du har ett liv och du ska hålla hela det livet! Många stressande människor säger, (så även jag förut) ”Man lever bara en gång” men tänk istället: ”Du dör bara en gång men du lever varje dag!” Det ger en perspektiv på livet.
Välj bort energitjuvar, de är inte värda dig om de inte ser dig för vem du är.
Lev i nuet, njut av ögonblicket. Var mer nuvarande!
Vad är viktigt för dig? Strunta i vad som är viktigt för alla andra, du lever inte deras liv, du lever ditt liv!
