Personlighetstest i färger (DISC)
Det finns flera olika typer av personlighetstester ute på marknaden, med mer eller mindre vetenskapligt stöd, där “personlighet i olika färger” (ursprungligen DISC) är ett av de populäraste. Det är ett enkelt koncept att förstå och utger sig ha en potential till att öppna upp till samtal för bättre självinsikt och samspel med andra.
DISC är en personlighetstest-teori som bygger på fyra grundläggande beteendestilar: Dominans, Inflytande, Stabilitet och Konformitet. Modellen skapades under 1950-talet av Walter Clarke. Det är inte en psykiatrisk modell och säger inte något om intelligens, sjukdomar eller vem du är, utan handlar om hur vi tenderar att interagera med omvärlden. Det är också denna test-modell som Tomas Eriksson har skrivit om i sin bok “omgiven av idioter”. Då Tomas inte innehar utbildning inom psykologi, gör det att boken i sig varken bygger på evidens eller rådande kunskap om ämnet.
Testets personlighetsindelningar:
D - Dominans (Röd) Personen har ett fokus på resultat, snabbhet, beslutsamhet. Kan uppfattas som drivande och målfokuserad, men ibland otålig eller överstyrande.
I - Inflytande (Gul) Personen har fokus på relationer, kommunikation, energi. Är ofta utåtriktad och inspirerande, men kan tappa fokus eller undvika konflikt.
S - Stabilitet (Grön) Personen har fokus på trygghet, lojalitet, tålamod. Upplevs som pålitlig och empatisk, men kan ha svårt för förändring eller att säga nej.
C – Konformitet (Blå) Personen fokuserar på struktur, analys, noggrannhet. Är ofta metodisk och kvalitetsmedveten, men kan fastna i detaljer eller undvika risk.
Vill du höra mer från oss? Prenumerera på vårt nyhetsbrev.
Användning av personlighetstestet
DISC används ofta i ledarskap, rekrytering, teamutveckling och kommunikationsträning. Tanken är att genom att förstå sin egen och andras stil, kunna minska missförstånd och bygga mer tillitsfulla samarbeten. Testet är därför tänkt att kunna vara en del av underlaget i samtal om arbetsmiljö, feedback eller konflikter.
Kritiska röster gentemot DISC
Trots sin popularitet, särskilt inom arbetslivet, har specifikt DISC-modellen fått en hel del kritik. Kritiken lyfts framförallt från forskningshåll. En vanlig invändning är att modellen och testet saknar vetenskaplig grund, eftersom de inte bygger på modern personlighetsteori och har begränsat stöd när det gäller validitet (att den faktiskt mäter det den säger sig mäta) och reliabilitet (att resultaten är stabila över tid). Därför har många verksamheter sett över användningen av testet. Annat som brukar tas upp som kritik är:
DISC fokuserar snarare på beteendestilar i avgränsade situationer i arbetslivet, än djupare personlighetsdrag.
Vid personlighetstester är risken hög för att det sätts fasta etiketter på vad en person är och inte. Personlighet är ofta flytande över tid och något som förändras med dagsform, mående och situation.
Etiketteringen bidrar till att kategorisera folk in i fack, utan att se helheten, vilket kan öka polarisering och skapa klyftor i grupper.
Förenklar människan och personligheten till få beståndsdelar. Risken är hög för att missa nyanser och verklig komplexitet.
Det gör att för breda slutsatser dras om människans personlighet.
Att tänka på:
Det är okej att göra personlighetstest om du önskar. Trots sina begränsningar upplever en del att DISC fungerar som ett praktiskt samtalsverktyg, särskilt om det används med ödmjukhet och förståelse för att ingen modell kan fånga hela människan.
Medvetenhet om våra beteenden kan göra oss tryggare, tydligare och mer empatiska i relation till andra. I slutändan bör användningen inte handla om färger eller etiketter, utan det viktiga är att förstå personen bakom.