Mindler » Artiklar » Nu vågar vi prata om Hälsoångest » Nathalie svarar på frågor om sin hälsoångest

Nathalie svarar på frågor om sin hälsoångest

picture

Prata med en psykolog online hos Mindler

  • Videosamtal för 100kr kronor (eller frikort)

  • Arbeta på egen hand med våra självhjälpsprogram (IKBT)

  • Ingen väntetid

  • Mindler är en del av primärvården

Psykologer som arbetar hos Mindler

Vi har flera psykologer som kan hjälpa dig

**Hur upptäckte du att du hade hälsoångest? **Jag vet att jag sedan jag var tonåring (och lärde mig googla haha..) varit hypokondrisk då till exempel min mamma kommenterat det när jag vid en vanlig förkylning trott att jag haft hjärnhinneinflammation osv. Men, det var inte förrän fram tills för ett och ett halvt-två år sedan det började påverka mig på riktigt. Jag förstod att jag hade hälsoångest när jag hade återkommande panikångestattacker och ihållande ångest över olika sjukdomar jag trodde jag led av som alltid visade sig bara vara min hypokondriska hjärna. Jag började gå till en psykolog, på grund av min flygrädsla och hon berättade även att jag hade det även om jag redan innan visste det.

Vilka symptom har du? Oro, panikångest, sömn- och koncentrationssvårigheter.

**Hur har du fått hjälp? **Jag fick en del hjälp via en psykolog men där fick jag mest lära mig att hantera min panikångest. Jag har fortfarande väldigt mycket hälsoångest men den går i perioder.

**Har du några råd till andra som har hälsoångest eller som tror att dom har det? **Sök hjälp hos en psykolog och sluta googla!

**Hur påverkas du?**Jag påverkas otroligt mycket samtidigt som jag försöker att inte visa det utåt vilket resulterar i att jag blir lättirriterad, trött och osocial då jag lägger all min energi på att försöka hantera ångesten inom mig. Jag påverkas även fysiskt då jag min stress ofta sätter sig i kroppen vilket bidrar till att jag får ont i rygg/nacke/huvud jag får ofta även sömnsvårigheter och ingen aptit.

**Hur hanterar du din hälsoångest?**Jag försöker ofta tänka att det är min ångest jag upplever och inte ”sjukdomen”. Jag försöker också tänka att jag aldrig tidigare haft ”rätt” i min självdiagnosering och att sannolikheten inte är så stor att jag skulle ha det denna gång. När jag mår som sämst brukar jag även försöka träffa min familj, det minskar min ångest nästan alltid.

Den ligger liksom alltid där och gnager och jag målar upp skräckscenarion i mitt huvud om och om igen. När det är som värst yttrar den sig även i panikångest, ofta på kvällarna.

Fler inlägg