Mindler » Artiklar » Nu vågar vi prata om Hälsoångest » Maria svarar på frågor om sin hälsoångest

Maria svarar på frågor om sin hälsoångest

bild-mindler1

Prata med en psykolog online hos Mindler

  • Videosamtal för 100kr kronor (eller frikort)

  • Arbeta på egen hand med våra självhjälpsprogram (IKBT)

  • Ingen väntetid

  • Mindler är en del av primärvården

Psykologer som arbetar hos Mindler

Vi har flera psykologer som kan hjälpa dig

**Hur upptäckte du att du hade hälsoångest? **– Jag vet inte när jag upptäckte detta, har liksom alltid, enda sedan jag var barn varit livrädd för sjukdomar och död. Kanske var det vid mitt första möte med en psykolog, då jag fick diagnosen svart på vitt. Än idag är jag skeptiskt till att själva diagnosen är mitt största bekymmer, eftersom det är alla dödliga sjukdomar ”jag har” som är det.

Vilka symptom har du? – Jag har haft alla symtom man kan tänka sig. Kan inte påstå att jag har alla symtom dagligen, men något eller några lever jag med ständigt. Rastlöshet, extrem oro i kroppen, känsla av att inte kunna andas ordentligt, tryck över hals/bröst, klumpkänsla i halsen, torr i munnen, känsla av att vara yr fastän jag inte är det, overklighetskänslor, darrningar, ryckningar i muskler/nerver, problem med magen, magkatarr, hugg i bröstet, smärta som kan flyttar sig/kan dyka upp var som helst, får lätt blåmärken, klåda, orkeslöshet, känsla av att vara totalt utmattad, deprimerad, känner ingen glädje, huvudvärk, ont i leder, är alltid på ”helspänn”, kan inte koncentrera mig eftersom tankarna på sjukdom tar upp all min tid… **Hur har du fått hjälp? **– Jag har träffat flertalet olika läkare, kuratorer och psykologer. Har testat medicin i form av både SSRI och SNRI-preparat. Jag har gått i KBT x 5 utan resultat, varit på både vc och vuxenpsykiatrin, men hittills har ingen lyckats hjälpa mig. Nu står jag helt utan mediciner, förutom Oxascand som jag kan ta vid behov och det är min enda livlina som det är nu. Både läkare på vc samt psykologer inom psykiatrin har gett upp eftersom det enda de kan erbjuda är KBT och det fungerar uppenbarligen inte för mig.

**Har du några råd till andra som har hälsoångest eller som tror att dom har det? **– Mitt råd är att söka hjälp. Att våga prata öppet om det. Att söka sig till likasinnade. Jag tror att KBT kan hjälpa många, det finns det bevis på, tyvärr hjälpte det inte mig, men jag tror det fungerar bra för många andra. Min räddning när det är som värst är internet. Kanske inte google då såklart, utan att hitta människor som delar ens rädslor. Tidigare var jag med i en Facebookgrupp, men den både triggade och provocerade mig så jag gick ur. Har letat febrilt efter bloggar/forum men knappt hittat något, så jag startade en egen ”hypokondri/ångest-blogg” och har på det viset kommit i kontakt med andra människor som har liknande problem. Det känns alltid skönare när man vet att man inte är ensam.

**Hur påverkas du och hur påverkas andra i din omgivning? **– Jag påverkas såpass att jag anser att jag inte har ett bra liv helt enkelt. Visst, jag har jobb och familj och så, men jag har ingen som helst livskvalitét eftersom jag går omkring med ständig ångest och aldrig kan slappna av och njuta av livet. Mina dagar handlar om att överleva till nästa, och ångesten och rädslan hindrar mig från att göra roliga saker, eller egentligen bara ”normala” saker. Mitt hem är min trygghet på något vis. Andra påverkas nog av att jag säger nej till saker och ting, men jag tror ändå inte att det är så farligt. Jag är en mästare på att spela teater och utåt sett är jag den glada, tokiga tjejen som alltid är på gott humör och ”har fullt upp”. Det dom inte vet är mitt inre mående och att när jag är ”upptagen” ligger hemma under en filt på soffan och googlar sjukdomar :/

Hur uttrycker sig din hälsoångest och hur hanterar du det? –  Hur den uttrycker sig? Ja…den finns där jämt och ständigt. Som ett svart moln som följer minsta steg. För mig pågår det 24/7 i större och mindre utsträckning. En bra dag kan vara att jag lyckats exempelvis laga mat utan att fundera på hur styrkan är i min högra hand när jag rör med sleven i grytan, eller lyckas se ett helt tv-program och kunnat hänga med i allt som sagts utan att blivit avbruten av mina tankar. Ibland gör jag aktiva val och försöker bestämma mig för att tänka på något annat. Oftast fungerar det inte men någon gång ibland lyckas jag avleda mig själv och göra något vettigt utan att ångesten helt tar över. För mig handlar det som sagt att överleva tills det är dags att gå och lägga sig. Att få tiden att gå så fort som möjligt för att slippa den jobbiga dagen som innebär så otroligt mycket ångest och rädsla.

Fler inlägg