Ida berättar om sin hälsoångest

2020.07.07

Hur upptäckte du att du hade hälsoångest?
– Det började när jag va barn. Alltid varit ett oroligt barn och jag minns tydligt första gången jag trodde jag blivit allvarligt sjuk. Min storasyster skrev ett arbete i skolan om aids/hiv och jag blev livrädd att jag hade det och trodde jag skulle dö. Sen trodde jag att jag hade cancer så fort jag kände en liten körtel nånstans på kroppen. Men va inte förrän något år sedan jag verkligen kunde konstatera att jag lider av hälsoångest.

Vilka symptom hade/har du?
– Så fort jag blivit sjuk så har jag trott det värsta. Är jag trött har jag ME, är jag yr har jag en hjärntumör, är jag förkyld har jag covid-19, har jag hjärtklappning är det fel på hjärtat och jag kommer få en hjärtattack osv. Får panikångest och börjar googla vilket är det sista man ska göra för där stämmer alla ens symptom in på alla möjliga sjukdomar. Har uppsökt vården flera gånger och prover har sett bra ut och röntgen också. Blir lugn för stunden men litar inte på vården. Vet att de ofta missar sjukdomar.

Har du fått hjälp?
– Jag har inte fått hjälp men ska söka kbt.

Har du några råd till andra som har hälsoångest eller som tror att dom har det?
– Googla INTE på era symptom. Prata med nån och berätta hur dina tankar går. Sök professionell hjälp. Skäms inte över det. Det är en fruktansvärt påfrestande sjukdom att lida av. Tar mycket energi.

Hur påverkas du och hur påverkas andra i din omgivning?
– Det tar mycket energi av mig. Att ständigt vara rädd för att drabbas av en allvarlig sjukdom. Ångest dagligen. Det tär. Omgivningen är nog mest trött på att höra om alla mina symptom och eventuella sjukdomar…

Vad gör du när du upplever en oro över ”hälsoångest”?
– Försöker resonera klokt med mig själv. Hur stor sannolikhet är det att jag lider av detta? Har jag haft tex cancer de andra gångerna jag känt så här? Avvaktar och ser om det går över annars får jag ringa vårdcentralen. Pratar med nån om mina rädslor.

Hur uttrycker sig din hälsoångest och hur hanterar du det?
– Jag är van vid att leva med den. Haft den sedan barnsben men den är lika jobbig för det. Ständig oro, ångestattacker, panikkänslor. Jag hoppas få hjälp med detta för klarar inte att ta mig ur det på egen hand. Jag pratar ofta om mina rädslor men tyvärr känner jag mig mest löjlig och möts av suckar. För mig är det verkligt även om det kan låta orimligt för den som är frisk.

Relaterade artiklar