Elin berättar om sina tidigare tvångstankar.
När upptäckte du att du hade symptom på OCD? – Jag hade en ångestproblematik redan i början av mellanstadiet, och gick till skolkurator och BUP för att få hjälp med det. Sen eskalerade min psykiska ohälsa under mellanstadiet, för att bli som värst, i årskurs 9, som jag tror, kan ha varit början på min OCD.
Vilka symptom hade du? – Bland annat hade jag en rädsla för att familjen skulle försvinna, och jag skulle bli ensam kvar på jorden. De tankarna, gjorde att jag inte klarade av att vara ensam hemma. Jag hade också ett stort kontrollbehov, som tex kunde innebära att om jag skulle vänta på någon på en offentlig plats, var jag tvungen att försäkra mig om att personen skulle komma tillbaka.
Efter en tid, fick jag tankar om att världen var full av giftiga ämnen och bakterier, och om jag tog på dessa ämnen med handen/fingret, så skulle jag bli förgiftad och dö. Denna rädsla, resulterade i att jag tex inte ville ta i dörrhandtag, utan att tex hålla i ett papper. Eller att jag försökte öppna dörrar, med armbågen.
Och efter att jag hade tagit i något jag trodde var förgiftat, kände jag ett starkt tvång att omedelbart tvätta händerna mycket noggrant, och länge. Om jag inte tvättade händerna, fick jag kraftig ångest, och tankar som innebar att om jag inte tvättade händerna, skulle jag dö.
Men till en början, dolde jag tvättvånget och förgiftningsrädslan för omgivningen. Så det dröjde ett tag, innan tex mina föräldrar visste vad det var som pågick.
Jag var tvungen att sluta med orientering, eftersom jag tex inbillade mig att stigar skulle flytta på sig, under tiden som jag var i skogen. Och det skulle leda till att jag inte skulle få komma hem. Att inte klara av att vara i skogen, pga OCDn har varit en stor saknad för mig.
Hur fick du hjälp med din OCD? – Redan innan OCDn, hade jag som sagt kontakt med kuratorn på skolan, samt BUP.
Kontakten med BUP var avslutad sedan en tid tillbaka, men i åk 9, fick mina föräldrar ta en ny kontakt med BUP. Och det var då jag fick diagnosen OCD.
Den hjälp jag fick av BUP, var KBT, som innebar att jag tex fick träna på att ta i saker, utan att tvätta händerna. Jag skulle också dokumentera, hur det kändes att inte få tvätta händerna. Och efter en tid, fick jag mindre och mindre obehag, av att inte få tvätta händerna.
Jag fick också vissa regler, som jag skulle följa. Tex att jag bara fick tvätta händerna en gång.
Idag märker jag inte av min OCD särskilt mycket. Jag lever ett normalt liv för en 24-åring, med en god psykisk hälsa. Jag kan fortfarande få lite OCD-tankar ibland. Men så länge jag håller mig till de regler jag fick förhålla mig till på BUP, så kan jag hålla min OCD under kontroll. Jag skulle säga, att jag idag har en sund syn på handtvätt. Och tex inte tvättar händerna mer än vad en person utan OCD, gör. Jag kan också vara ute i skogen igen, utan att få ångest.
Har du några råd till andra som har eller tror att dom har OCD? – Våga sök hjälp! Även om det är en skrämmande tanke, så tycker jag, nu i efterhand, att det är skönt att kunna sätta ord på, vad tankarna beror på. Och framförallt att ha fått verktyg, för att kunna ta kontroll över hjärnspökena.
Ett annat råd, är att inte sluta leva. Försök att fortsätta med tex fritidsintressen, som du tycker om. Att få göra roliga saker, trots alla hjärnspöken, kan göra att livet inte känns lika tungt.
Det kommer bli bättre!
