Cecilia
Jag har alltid känt mig obekväm i sammanhang där jag känner mig iakttagen. När jag var 20 år flyttade jag hemifrån för att plugga på universitet i en ny stad. Första dagen på nya skolan fick jag min första panikångestattack. Introduktionskursen var inne på sin första timma och som ny student satt de flesta och sneglade på varandra samtidigt som de låtsades lyssna på föreläsaren. Det var en iakttagelse som gjorde mig så pass obekväm att jag till smög ut från klassrummet, och gick aldrig tillbaka in.
För mig var social fobi något jag associerade med blyghet, vilket aldrig stämt in på mig. Jag är en social människa, som gillar uppmärksamhet så länge jag får den av människor jag känner och litar på. Men social fobi är mer än bara att uppfattas blyg, det handlar om en skev självbild som gör att man ständigt tror att folk ser och bedömer en. Oavsett om det är i ett väntrum på vårdcentralen, på en fest där man inte känner alla, eller kassakön på Ica. Till en början fick jag bara behandling mot min panikångest, först flera år senare ville en läkare att jag skulle göra ett test för att se om jag har Social fobi, vilket jag fick full pott på. Sedan dess har jag, tillsammans med en KBT-terapeut, fokuserat på att ta itu med min snedvridna självbild, och på sätt öka min livskvalitet, vilket för mig handlar om att klara av vardagliga saker utan att känna ångest eller panikkänslor.
Jag har fortfarande inte full kontroll över min sociala fobi, men idag mår jag mycket bättre och vågar äntligen göra saker som tidigare varit för svåra att hantera. Misstänker du att du har social fobi – sök hjälp! Psykisk ohälsa är ingen svaghet, det är ett bara ett hinder som gör att du måste lära dig att hoppa lite högre. Att skriva ner saker som skrämmer mig har varit mitt sätt att få perspektiv på mina problem, och förstå mitt eget destruktiva mönster. Men det viktigaste är att ständigt jobba för att vara snällare mot mig själv, att det är okej att känna som jag gör och att jag faktiskt är stark nog att förändra det som gör livet kämpigt.
