"Stora folkmassor blev min största rädsla."

2020.03.04

Amanda

Det hela startade med att jag klev av högstadiet och kort där efter skulle jag påbörja en adhd utredning som slutade med att läkaren bekräftade att jag har adhd och socialfobi. Så det var i högstadiet det hela började. Stora folkmassor blev min största rädsla, jag vågade inte ta för mig i ett grupparbete tänkte bara på när det skulle vara över. Jag ville inte gå till matsalen och att åka till ett shoppingcentrum var en mardröm som gjorde mig kallsvettig och yr. Det var helt enkelt för påfrestande för mig samtidigt som mitt största intresse var mode och kläder.

Jag kan än idag inte riktigt sätta ord på vad det är som orsakat min socialfobi. Gjorde jag någonting åt att jag mådde så här dåligt? Nej det gjorde jag inte, jag var så negativt inställd på alla hjälpmedel på den tiden. Hade jag i dag fått gå tillbaka och ändra något så hade jag passat på att ta emot all hjälp som jag blev erbjuden för man behöver verkligen den där lilla extra hjälpen och vägledning i livet. För mig blev det när jag skulle ta körkortet.. Jag kunde ju inte vara sämre än alla andra så jag behövde ta det. Det var då hela mitt liv vände. Inför körkortet hann jag bryta ihop ett flertal gånger, alla dessa tankar startade. Hur ska jag våga sitta bredvid någon okänd? Hur ska jag kunna fokusera på rätt saker? Måste man prata?  Ingen annan kunde påverka mig och mina val, det är nu eller aldrig tänkte jag och jag gör det här för min skull och ingen annans. Det är min framtid det handlar om, den attityden fick jag ha trots att det var så extremt jobbigt inombords. Jag hade och har extremt stöttande föräldrar men i den situationen handlade allt om mig, allt hängde på mig och det var bara jag som kunde se till att jag fixade det. Så i hela den processen försökte jag att vara min egen stöttepelare. Till slut fixade jag det efter allt slit och pluggande. Och den känslan sitter i mig än idag, den var obeskrivlig.

 Jag var så stolt över mig själv, vilket jag då inte varit på många år innan den dagen. Och efter den dagen har jag haft i baktanke att det krävs vilja ifrån en själv. Allt hårt arbete och påfrestning är så extremt värt i slutändan oavsett vad man går igenom.

Mina råd till alla som lever med socialfobi:
– Finn bra saker hos dig själv och vad du faktiskt är bra på.
– Känn efter och hitta mening och glädje i sociala sammanhang.
– Sätt upp mål och sträva efter vad du vill få ut med livet.

Mina råd till er som tror att ni har det men inte har undersökt det. Tveka INTE på att kolla upp det, gör en utredning. Det är en lättnad att få något bekräftat och det blir så mycket lättare att veta hur man ska gå tillväga med allt i livet.

Relaterade artiklar