Kvinnan som har svarat på frågorna har valt att vara anonym.
När förstod du att du hade drabbats av förlossningsdepression och vilka symptom hade du? – Jag var extremt trött, sov i princip ingenting på 10 dagar. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra mer än att amma. Det var där jag såg min roll. Jag kände mig väldigt orolig med en konstant inre stress. Jag förstod egentligen inte att det var förlossningsdepression förrän jag blev inlagd på BB med hjälp att sova, min bebis åkte hem med pappan och jag fick sova. Sov en natt, träffade läkare som ställde diagnos. Fick behandling med antidepressiva i 3 månader och behövde inte förlänga den behandlingen. Detta i kombination med samtal och otroligt många barnvagnspromenader. Varje dag i flera timmar.
Varför tror du att många inte vågar prata om att de drabbats av förlossningsdepression? – Dels är det svårt att veta att det är förlossningsdepression när man börjar känna symtom. Babyblues ska ju vara normalt… Sedan såklart är det förenat med en viss skam. Man bör ju befinna sig i sin lyckligaste stund med bebis och familjebildning.
Vad skulle du säga till andra föräldrar som går igenom en förlossningsdepression idag? – Att härda ut, promenera, lyssna på vården. Förhoppningsvis har du träffat en läkare som tar dig på allvar och som det är värt att lyssna på. Ta hjälp från många håll, samtal, antidepressiva mm. Det är inte skamligt. En knuff i rätt riktning, det är inget som ska vara livet ut.. Till de som inte fått en diagnos utan går och mår dåligt, sök hjälp! Jag bröt fullständigt ihop och rasade ihop rent fysiskt efter bara 10 dagar och mina anhöriga ringde BB och körde in mig. Vänta inte. Upptäcks det tidigt tror jag att behandlingen blir kortare och man kan njuta av mammalivet tidigare. Prata med nära och kära, gå inte och bär på känslor som är jobbiga..
