"Jag jobbar ständigt på min panikångest"

2020.09.16

Skribenten har valt att vara anonym.

När kände du att du började få panikångest?
Den första panikångest som jag fick handlar om presentationer och prata i grupp. Detta började i högstadiet när jag var 11-12 år.

Den andra panikångesten jag drabbades av handlar om min spruträdsla. Detta började när jag var 12-13 år.

Den tredje panikångesten jag fick handlar om en kille som gjorde sexuella saker mot mig och då blev jag rädd för honom. Detta började när jag var 14 år.

Vilka symptom fick du?
Jag fick förhöjd puls, hjärtat slår snabbare, svårare att andas, diarré, magont och en klump i magen.

Hur lång tid tog det innan du sökte hjälp och hur blev du bemött?Min panikångest som rör sig om presentationer och prata i grupp började jag söka hjälp för när jag var 20 år och nu håller jag på med en KBT-behandling för detta hos min psykoterapeut på Vårdcentralen så jag tror jag kommer bli av med denna panikångest efter ett tag för denna behandling är ganska ny. Då blev jag bemött ganska bra för han lyssnade på mig och hjälper till även om det stora ansvaret ligger på mig eftersom det är jag som får jobba mest genom att prata inför grupper.

Min panikångest som rör sig om min spruträdsla sökte jag hjälp för när jag var 19 år, men jag har inte fått hjälp. En kurator på habiliteringen vägrar hjälpa mig eftersom de inte jobbar med detta. Skolkuratorn jag hade rekommenderade min psykoterapeut eftersom min skolkurator tycker han är bättre. Min psykoterapeut verkar inte bry sig så mycket om min rädsla och panikångest av sprutorna eftersom han prioriterar andra saker före detta. Han tycker inte det är aktuellt. Min känsla av detta är att han inte vill hjälpa mig med min spruträdsla som leder till panikångest. Här säger jag att jag inte har blivit så bra bemött av någon. Den som är bäst bemött av dessa tre är skolkuratorn.

Efter detta beskedet så har jag försökt med KBT på egen hand, men jag lyckas tyvärr inte med det så jag har gett upp med mina försök att få hjälp. Min sista utväg är att vända sig till Mindler för där får jag säkert bra hjälp.

Min panikångest som rörde sig om killen sökte jag hjälp direkt och då pratade jag med min skolkurator samt en psykolog. De samarbetade med varandra mycket så jag blev av med denna panikångest när jag var 17 år. Av både kuratorn och psykologen blev jag bemött med respekt och blev lyssnad på. Jag fick också hjälp i skolan av lärare genom att jag inte behövde sitta bredvid honom. 


Kan du hantera din panikångest idag?
Med prestation och prata i grupp håller jag på att bearbeta så jag kommer förmodligen kunna hantera denna panikångest bra i framtiden.

Min spruträdsla som leder till panikångest när jag ser en spruta eller ska ta blodprov kan jag inte hantera idag eftersom jag inte fått hjälp ifrån någon ännu.

Panikångesten som rörde sig om killen kan jag hantera idag.

Hur ser din vardag ut idag?
Jag pluggar just nu och kommer fortsätta plugga ett tag till. Jag känner mig stressad, men försöker hantera det så bra som möjligt även det inte går alltid. Jag jobbar ständigt på min panikångest med prestationen och prata i grupp även om behandlingen inte är färdig ännu så tycker jag att jag har blivit bättre på att prata i grupp än vad jag har varit förut.

Min panikångest med killen är helt över och vi två är vänner nu.

Har du några råd till andra som lider / har lidit av panikångest?
Mitt råd till er är att söka hjälp så fort som möjlig eftersom panikångesten kommer bli svårare att hantera och svårare att behandla med tiden som går. Om den ni söker hjälp hos inte vill hjälpa er försök att vända er till andra ställen eller försök att kräva (även om detta är väldigt svårt när de redan har bestämt sig). Tro på er själva och våga söka hjälp!

 

Relaterade artiklar