Att ha en mamma med missbruk
Ända sedan jag var liten så har mina föräldrar, framför allt min mamma, druckit en del alkohol, varit ute med vänner och hängt på fester. Som liten minns jag det dock med värme och inget som bekymrade mig.
När jag blev tonåring, drack min mamma allt mer, och dessutom hemma. Det var en liten oro som gnagde, min dåvarande pojkvän påpekade för mig att det inte var normalt att dricka så mycket. Ungefär samtidigt skilde sig mina föräldrar och min mamma träffade en man som levde ett väldigt ”socialt” liv ute på krogen och med vänner. Han hade också själv varit alkoholist och drack fortfarande mycket. I och med det accelererade min mammas missbruk rejält, hon drack både på kvällar, dagar och troligen även på jobbet. För mig var det då uppenbart att hon hade problem.
Vid varje tillfälle som gavs ville hon dricka alkohol. Jag och mina syskon försökte vid flera tillfällen prata med henne, men hon förnekade allt och sa att hon inte hade något beroendeproblem. Hon tappade kontakten mer eller mindre med oss alla under en lång period.
För några år sedan gick hennes nya man bort, och därefter började hon långsamt ta tag i sitt liv. Med hjälp av några vänner som har stöttat henne och har en betydligt sundare livsstil. Hon blev meddragen att röra på sig, äta nyttigare och inte minst gå till en psykolog och prata.
Någonstans i denna process har hon börjat dricka mycket mindre. Nu kan det gå flera dagar utan att hon dricker något alls. Jag vet inte om hon är helt nykter, men nu mår hon betydligt bättre, är samlad som person och vi kan umgås utan att hon dricker något. Vi kommer troligen aldrig att ha en mor-dotter-relation som grundar sig i min barndom, utan vi har fått skapa en helt ny relation som utgår ifrån att hon är mormor till mitt barn.
Jag tror att fler, liksom jag själv gjorde, känner att man ska ”fixa” personen så att hen slutar dricka och mår bra igen. För mig var det skönt att veta att vi syskon hade försökt att prata med henne. Men vändningen för mig kom när jag helt släppte taget. Det är mitt bästa råd, att släppa taget om personen helt och hållet. Ta hand om dig själv istället, du har ett eget liv att leva.”
Evelina
