Utmattning drabbar flest kvinnor, men även män. Alexanders syster, Michaela, ville återberätta hennes brors utmattningresa på ett annat sätt, i form av en saga. Följ Alexander i sociala medier på instagram kontot @rakt_in_i_vaggen
Det var en gång en pojke. Han levde tillsammans med sin familj i en mindre ort väster om landet. Pojken hade en ren och oskuldsfull energi. Han tyckte om att leka med grannkompisarna, han var gärna aktiv och hade lätt för att lära. I hans blick kunde man se en nyfikenhet över vad livet hade att erbjuda. Detta var något som sakta försvann med tiden…
Han hade två föräldrar som hanterade föräldraskapet på olika sätt. Den ena föräldern präglades av en hård uppväxt och det kunde komma i uttryck genom fysisk bestraffning, både mot pojken och hans syster. Den andra föräldern präglades av en uppväxt där prestation var ett sätt att få uppmärksamhet och kärlek.
På olika sätt formades pojken utifrån föräldrarnas bagage. Som liten lärde sig pojken att det var fel att gråta och att visa känslor. Det var tillfällen då pojken kände massa känslor inom sig, som behövde uttryckas, men som istället fick tryckas undan då han lärt sig denna osanning om livet. Ju äldre pojken blev, desto svårare var det för honom att visa känslor. Han började sakta men säkert tappa en viktig del av honom själv. Bristen på kontakten med sig själv gjorde det svårt att connecta på riktigt med människorna runt omkring. Ytligheter blev allt viktigare för honom så som att ha rätt kläder, umgås med ”rätt” typ av människor och att vara populär. Kontakten med familjen var också ytlig och som tonåring försökte han hellre klara sig själv än att ta hjälp av familjen. Emellanåt, i det tysta, kunde han känna av att någonting saknades i livet men han kunde inte begripa vad.
Kärlek i form av varma kramar, genuint lyssnande, närhet och närvaro fanns inte i pojkens uppväxt. Något som naturligtvis påverkade honom i hans vuxna liv. Vem behövde kramar kunde han känna, han som ändå klarat sig så bra hittills. När han ibland stötte på människor som ville ge honom den där kärleksfulla klappen på axeln eller ge honom en varm kram, kände han snabbt att det var något som var obekvämt. Hur hanterar man en kärlekshandling?
Pojken växte upp ännu mer. Han flyttade till en större stad och började studera. Den senaste tiden hade han börjat känna av olika reaktioner från kroppen, något som han upplevde som obehagligt. Vissa dagar trodde han att slutet var nära, att han hade åkt på en dödlig sjukdom. Det var så mycket förvirring i denna vackra kropp men han kunde ännu inte se svaret, även om det fanns framför näsan på honom. Men en dag förstod han, genom ett samtal med sin syster. Pusselbitar föll äntligen på plats. Det behövdes inga förklaringar. Kroppens sätt att kommunicera var tydlig nog.
Hur skulle han hantera denna nya upptäckt om han själv? För varje dag som gick började han nu känna en tomhet på energi i hans kropp. Det var som att när förståelsen över kroppens budskap kom, då gav kroppen sig hän fullt ut. Den kunde äntligen slappna av. Den visste att uppdraget var fullföljt. Nu var det bara upp till pojken att börja hitta ett sätt att få tillbaka kraften. Pojken hade förlorat sig helt. Vem var han egentligen? Vad ville han göra med sitt liv? Vad är livet? Ja, det var många frågor som började dyka upp. Han blev utmattad. Kroppen var slutkörd. Han kunde inte längre stå ensam och stark. Hans själ var i behov av kärlek.
Efter några år var konstant personlig utveckling började han se ljuset i tunneln. Han hade vunnit så många nya insikter om livet och han hade börjat skala av gamla osanningar som präglat honom under så lång tid. Han förstod äntligen hans sanna natur. Han hade blivit en vacker fjäril, efter år som larv – liggandes i en kokong. Pojken hade gjort en otrolig transformation. Han var som en ny människa. Han upptäckte kärleken och att han själv var skaparen till den. Med denna kärlek kom också sårbarheten. Han kunde äntligen börja uttrycka känslor igen. Han frigjorde alla sina undertryckta känslor. Detta lättade upp pojkens sinne enormt.
Nu står han där idag. En otroligt vacker, ödmjuk, kärleksfull, godhjärtad, empatisk, närvarande och ärlig individ. Han sinne är öppet och hans sätt att se på livet är totalförändrat. Han förstår att han är en del av något högre och att hans kapacitet är så mycket större än vad han någonsin trott. Han kan skapa precis vad han vill. Inget kan hindra honom längre. Relationen med människor runt omkring är nu i symbios. Han har ett vackert synsätt om att han är länkad till alla människor på denna planet och att vi alla kommer från ursprungskällan. Kärleken.
Med öppna armar tar han emot livet. Livet är spontant och oförutsägbart, något som gör det hela så mycket mer spännande. Varje dag är en välsignelse.
